I lördags var vi på en magisk konsert i Domskyrkan där Elin Teilus sjöng och jojkade. Musiken till, på piano, Rickard Åström och slagverk, Anders Waernelius.
Första sången handlade om Kallkällan, den andra var ej jojk om en gammal vandringsman som ända upp i 80-årsålder kunde gå 4-5 dagar i sträck. Den tredje var en jojk som handlade om alltet, Alve & stjärnorna mm. Eftersom nu samer är ett urfolk så var det rätt självskrivet att den fjärde, som var en jojk handlade om att "allt i livet är heligt", naturen, vatten, dagen, livet som bär oss fram och även vi själva. Den sjätte var en jojk som handlande om Elins mormor Annu Mannu (den samiska betydelsen är modern och barnet), som när hon var fem år gammal lämnade hembyn Udta med sin mamma som ville söka ett annat liv. Det berättas att Annu Mannus farfar var i tårar när hans älskade barnbarn togs ifrån honom att resa bortom skogen och bergen.Annu Mannu:
This is the story about my grandmother nicknamed Annu Mannu when she five years old left her native village Udtja with her mother who wanted to seek another life.
It is told that Annu Mannus grandfather was in tears when his beloved granddaughter was taken away from him to travel beyond the woods and mountains.
He yoiked her yoik and his endless tears later became a well...
Här från en ljudupptagning i Oscar Fredriks kyrka där ljudet inte var det allra bästa och verkligen inte kan ge någon rättvisa till framförandet.
Lördagens musikkonserten i Domkyrkan avslutades med en jojk som handlar om äventyr. Ramlar man så reser man sig och går vidare.
**********
Efter det var det en kort paus och så gick arrangemanget om samerna vidare med ett föredrag/samtal av Anna-Lill Drugge, doktor i historia, Vaaratoe/Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, om historian - oförorätter och framtida möjligheter. Ett samtal om samer – samisk forskning. Urfolk har länge drabbats av övergrepp i forskningens namn. I svenska Sápmi har rasbiologi och rasism mot samer fortfarande relevans för förtroendet för forskning. Relationerna mellan samer och majoritetsgrupp har präglats av maktobalans, där kyrkan inte utgör något undantag.
Första sången handlade om Kallkällan, den andra var ej jojk om en gammal vandringsman som ända upp i 80-årsålder kunde gå 4-5 dagar i sträck. Den tredje var en jojk som handlade om alltet, Alve & stjärnorna mm. Eftersom nu samer är ett urfolk så var det rätt självskrivet att den fjärde, som var en jojk handlade om att "allt i livet är heligt", naturen, vatten, dagen, livet som bär oss fram och även vi själva. Den sjätte var en jojk som handlande om Elins mormor Annu Mannu (den samiska betydelsen är modern och barnet), som när hon var fem år gammal lämnade hembyn Udta med sin mamma som ville söka ett annat liv. Det berättas att Annu Mannus farfar var i tårar när hans älskade barnbarn togs ifrån honom att resa bortom skogen och bergen.Annu Mannu:
This is the story about my grandmother nicknamed Annu Mannu when she five years old left her native village Udtja with her mother who wanted to seek another life.
It is told that Annu Mannus grandfather was in tears when his beloved granddaughter was taken away from him to travel beyond the woods and mountains.
He yoiked her yoik and his endless tears later became a well...
Lördagens musikkonserten i Domkyrkan avslutades med en jojk som handlar om äventyr. Ramlar man så reser man sig och går vidare.
**********
Efter det var det en kort paus och så gick arrangemanget om samerna vidare med ett föredrag/samtal av Anna-Lill Drugge, doktor i historia, Vaaratoe/Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, om historian - oförorätter och framtida möjligheter. Ett samtal om samer – samisk forskning. Urfolk har länge drabbats av övergrepp i forskningens namn. I svenska Sápmi har rasbiologi och rasism mot samer fortfarande relevans för förtroendet för forskning. Relationerna mellan samer och majoritetsgrupp har präglats av maktobalans, där kyrkan inte utgör något undantag.
Anna-Lill Drugge berättade att när hon disputerade hade hon berättat att hon att hon var vallon, vari
Drugge har sitt ursprung. Då hade hennes pappa tillagt att hon också var av
samisk härkomst, dessutom nära släkt, vilket hon själv fram till dess hade saknat all vetskap om. Själv höll jag på att trilla ur
kyrkbänken av ren förvåning, eftersom min farmor som jag och min dotter
bär vårt efternamn efter har släktingar som heter Drugge på nära håll
och jag kände att världen blev helt plötsligt väldigt liten.
Efteråt när alla andra pratat färdigt med Anna-Lill Drugge på tu man hand frågade jag henne
varifrån den Druggesläkten kom ifrån och det var Råneå. Möjligen inte
Medelsteins bruk? frågade jag henne och så var det. Vi var sålunda släkt med varandra. Medelsteins bruk hänger väl ihop med Malmbergsgruvan en spännande
tidshistoria och jag fick därmed en pusselbit klar för mig som jag inte kunnat få någon ordning på utan bara intuitivt känt att det fanns något jag ännu inte hade uppenbarat.
Jag har länge förstått att jag i allra högsta grad är ett frihetens och fjällets barn, nu fick jag bara bekräftat det jag borde ha förstått för länge sedan. På något sätt har jag funnit den felande länken i mitt liv varför jag alltid känt mig hemma i landskap som liknar fjällens, vare sig det varit i Lapplandsfjällen, Spanien eller Schweiz m.fl. platser. ************* Sista arrangemanget på listan vad det sorgliga kapitlet, svenska statens kolonisatörsfasoner, som alltjämt fortgår vare sig det gäller samer eller ortsbefolkningen i gruvans spår och utbredning. Under våren 2016 publiceras Svenska kyrkans vitboksarbete om svenska kyrkan och samerna. Hur svenska kyrkan har medverkat till rasism mot samer och man samtalade om vad betyder dessa erkända kunskaper för relationerna idag. Ja, det lär vi nog få visshet om. Men jag hyser inte några större förhoppningar. I alla fall inte för att svenska statens del skulle skärskåda sina egna handlingar. När jag arbetade på Gällivare tingsrätt och speciellt mina år på Inskrivningsmyndigheten blev jag varse statens kolonisatörövergrepp inte bara när det gäller hanteringen av samer utan även mark de lagt under sig. Det var detta som Elin Teilus jojkade och sjöng om och vem hade väl trott bara för ett decennium sedan, att man skulle få sjunga och jojka i svenska kyrkan iklädd sin samedräkt. Inte jag i alla fall. Dock har jag varit stolt stödmedlem i Göteborgs sameförening under åtminstone 20 år i egenskap av svensk medborgare och medmänniska. http://www.sameforeningen.se/ Men fr.o.m. i lördags vet jag att jag inte längre tänker vara stödmedlem, utan kan ha ett helt vanligt medlemskap och fortsätta att umgås under chosefria och gemytliga förhållanden. Vad jag hade önskat att Minette Andersson hade kunnat få uppleva den här dagen. Gamla fina omtänksamma, Minette, vad vi skulle ha skrattat åt det här tillsammans och glatt åt oss att ett litet myrsteg är taget i rätt riktning människor emellan. OBS! fotnot tillagd 28.1.2020, jag har sedan rätt länge lämnat Göteborgs Sameförening av den enkla anledningen att styrelsen valde att inta politisk ställning och det är inte min grej överhuvudtaget. - Jag tror på att människor skall samexistera och tror man inte på det då är inget jag vill vare sig medverka i eller stödja eller främja. That´s it! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar