Idag är det Valborgsmässoafton - hemma i Malmberget brukade vi grilla korv ute bland snödrivorna - ända fram mot morgonkvisten.

Trevligt brukade det vara att stå och rundtugga med människor som man ofta inte hade träffat på ett tag. Grilla korv över glöden gick ju inte heller av för hackor. Gott med en och annan grillad korvskiva som grillats över glöd. Men det skall vara korv från en korvring, inga grillkorvar som smakar plastförstärkare, som det oftast bjuds på så snart det skall grillas korv här på sydligare breddgrader:

Den här traditionen är verkligen något som jag saknar i den här gudsförgätna landsändan, där det är eldförbud och några dylika traditioner inte finns, inte snödrivor heller för den delen.

Det var en sörlänning som en gång påstod att jag måste fabulera, skulle man stå ute en hel kväll och natt i snön skulle man ha frusit ihjäl.Medan sanningen faktiskt är den, att det var stört omöjligt att frysa. Förutsatte naturligtvis vinterskor på fötterna och ullstrumpor i skorna. Men blev det minsta lilla kallt gick man bara närmare någon av brasorna, så var det lilla problemet snabbt avklarat.

Myntets baksida var dock att de kläderna var så inpyrda i rök att de omedelbart fick gå till tvätt och vädring. Men det var det värt 100 gånger om!

Sedan flytten till Göteborg har det fått bli Chalmers Kortegen genom stan och eventuellt ett restaurangbesök efterår, men nu är det länge sedan jag gjorde det också, faktiskt inte sedan år 2010 när jag hamnade på kryckor, för evigt verkar det som, eller i vart fall till det inte heller fungerar längre. Vilket Gud förbjude!

Men att stå och vingla på kryckor eller hänga är lite för tufft helt enkelt. Det låter sig helt enkelt inte göras. Studsa runt på kryckor med en medhavd regissörsstol på stan ter sig som ett tämligen utsiktslöst projekt rent praktiskt.

Numera ägnar jag Valborgsmässoafton åt lite mer sparsamma utsvävningar, eftersom inte ens H M Konungens inbjudningar till hans födelsedagskalas tycks komma fram: