söndag 4 februari 2018

Prinsessornas kokbok - Husmanskost och helgdagsmat - av Jenny Åkerström och en och annan flyktande tanke.

Det doftar förrädiskt gott i hela huset och jag har försökt att retirera bort till arbetsrummet, men kan inte undfly dofterna som dallrar i näsborrarna. Herr H står i köket och gör något som jag inte vill veta något om, jag råkade nämligen väga mig imorse när jag steg ur duschen. Det han lagar ingår definitivt inte i min meny!

Smaklökarna krullar ihop sig i längtan och mina tankar flyger iväg innan jag vet ordet av. Det är en sådan dag när jag önskar att jag egentligen satt strandsatt på någon fjälltopp och spanade ut över nejden.

Imorse hämtade jag dottern vid Landvetter flygplats. Hon hade varit på styrelsesammanträde på andra sidan jordklotet, passat på att ta några semesterdagar samtidigt och upplevt helt andra råvaror och maträtter. Fylld av råvaruinspiration och nya anrättningar blev en enda evighetslång berättelse från Landvetter flygplats in mot Göteborg.


Det var bara en enda gång någonstans bortom Bårhults Företagspark som jag kände men urk då. Hon berättade att hon faktiskt hade provat att äta ostron. Urk, tänkte jag direkt, bara hon nämnde ordet ostron.

- Hur vill någon äta något som liknar snorkusar i saltvatten, sa hon.
- Ja, fråga inte mig, sa jag. Jag har bara ätit ett enda ostron i hela mitt liv och jag kan säga att det är inget jag överhuvudtaget kommer att stoppa in i min mun någon fler gång. Det var inte läge att spotta ut det i servetten heller.
Hon fortsatte:
- Det fanns kalla ostron och det fanns varma ostron med....
och någon minuts utläggning om ostron följde innan slutknorren kom:


- det var bara att inse att här gällde det att svälja snabbt, sa hon.

Det är bra, tänkte mitt bättre jag, uppehåll dig vid ostronen så skall jag försöka att glömma alla anrättningarna av hummer, avokadoröror och allt det där andra du berättat och inspirerats av.

Nu åtskilliga timmar efteråt kommer jag på mig själv med att sitta och drömma om mat. Vad händer i huvudet sådana dagar kan jag inte låta bli att fundera över. Kan man ha drabbats av någon hastigt påkommen bulimismitta dylika dagar.

Små flyktiga smakminnen rör sig i mitt huvud, ända tills jag slutligen hamnar med tanken vid en vit trekantig burk, som står där på handdukshyllan som yngste sonen gjort till mig i skolslöjden dvs. i mitt förr förr förr förr förr förr förra liv. På den vita burken står det Knäckebröd. Om man tar tag i den mörkblå knoppen som finns på locket till denna burk, uppenbarar sig min värsta frestelse här i livet: Leksands knäckemackor.
- Ajabaja, inte en enda knäckemacka med smör på, säger mitt bättre jag.
- Äh, en enda... eller två... eller tre... kan väl inte skada, säger den där typen längre in i mitt huvud som älskar när jag gör som jag inte borde göra: Hänge mig åt knäckemackeorgier med smör på.


Jag försöker avleda tankarna från tuggvänliga goda trekantiga knäckemackor med smör på genom att gå bort till rummet där alla kokböcker står i ett av bokskåpen. Jag öppnar glasdörrarna och tar ut alla fyra delarna av Prinsessornas Kokbok - Husmanskost och helgdagsmat. Skrivna av Jenny Åkerström-Söderström. Innehavare av Jenny Åkerströms Husmodersskola, Stockholm.

Jag läser och bläddrar på måfå i dem alla fyra, sedan har tankarna på knäckemackeorgien äntligen dragit förbi. Nu har mina tankar istället landat än en gång vid hur tiderna förändrats. Min mamma gick i husmodersskolan i Malmberget, men var bara 6 år när den första av Prinsessornas kokbok utkom 1931, de andra delarna 1932, om det nu är alla delar jag har. Jag själv hade ett ämne som hette skolkök, där man fick lära sig att laga mat och baka. Kokboken från Läroverket har jag ännu kvar, den är blåvitrutig. Men min riktiga husbibel fick jag julaftonen 1968, Bonniers stora kokbok.


I Folkskolan hade killarna träslöjd och tjejerna fick ha syslöjd. Jag hade hellre ägnat mig åt träslöjd om jag hade fått välja, eller allra helst tekniska uppfinningar. Det var en hobby jag hade redan innan skolåldern. Det fanns inte en enda väckarklocka som gick säker i vårt hem. Jag demolerade varenda en så snart jag hade satt klorna i dem och tillverkade något annat av delarna. Dvs. de jag kom åt. Min pappa låste tillslut in en av de senare nyinköpen i sitt nattygsbord! Det kallade min storasyster lock-in-clock-in eftersom jag gick bet på att dyrka upp det förbenade låset i lådan.

- Ha! sa en av de intagna kvinnorna, när vi kom att snacka om att forcera diverse modeller av lås. Det var när jag arbetade vid KVA Sagsjön. Hon påstod att om jag trodde att min nya bil hade ett lås som inte kunde forceras då trodde jag fel. Det fanns inte ett lås som hon inte kunde passera!
- Varför sitter du här då, undrade jag.

Men sedan hade hon helt rätt i att jag var helt värdelös om jag inte ens kunde få upp nattygsbordets lås. Så hamnade vi i en till diskussion där de undrade varför jag låste in de vassa verktygen nere i keramiklokalen.
- Jag måste göra det enligt säkerhetsföreskrifterna, sa jag.

- Bah, de pillar vi ut vilken sekund som helst, sa de samstämt.
- Visa mig då, svarade jag.
De visade, jag tackade för uppvisningen och tog med mig alla vassa verktyg därifrån skåpet.

Vissa gåtor förblir dock gåtor...

D.D.  K.K.  H.H.
Prinsessan Margaretha av Danmark,
Kronprinsessan Märtha av Norge,
Kronprinsessan Astrid av Belgien
samt alla mina övriga elever tillägnas denna bok
sedan följer författarinnans namnteckning


H.K.H. Prinsessan MARGARETHA.
H.K.H. Kronprinsessan MÄRTHA.
 
H.K. H Kronprinsessan Astrid.
Det får mig att undra om dagens kungliga barn av kvinnligt kön danas i samma anda. Sköter de ens mathållningen själva. Jag kanske tänker fel när jag har svårt att tänka mig in i att någon av dessa prinsessor, som kokböckerna är tillägnade, verkligen har stått vid spisen och fött barn, som det hette om kvinnor av den tidens anda.

Jag kan inte heller låta bli att undra om det finns fler delar än de fyra delarna: Del I, Del II, Del III och Del IV av Prinsessornas kokbok.
Inte heller om det kommer att komma en uppföljare i form av Prinsarnas kokbok. Numera är ju nästan alla stjärnkockar män.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar