lördag 2 december 2017

Några timmar kvar till första advent och här lyser ljusstakar och annat obligatoriskt till första advent med sin frånvaro.

Jag var så osmart att jag åkte ut och handlade med dottern, efter att hon hjälpt Herr H att hänga dit dörrar och fönster på vårt lilla nybygge ute på tomten. Det fixar inte min kropp, den har haft nog med att kvistlacka alla fönster & dörrar och därmed också vända på dem. Ty det finns ju som bekant en ut och insida på  fönster och dörrar.

Min dotter hon är som Alfons Åberg: ska bara...

Hon skulle bara köpa en amaryllis och en julstjärna (blomman). OK det går snabbt tänkte jag min jubelåsna, då hinner jag tillbaka och kan börja att dammtorka och ställa fram elljusstakarna i fönstren. Hänga upp lite julgardiner i köket och byta dynor på stolarna som hör till. Lite så där opretentiöst röjning också för att det skall se lite anständigare ut, nu när dörrar och fönster sitter där de skall: på den nya byggnaden och inte längre står och barrikaderar inomhus.

När vi stod i kassan efter bara inköp av amaryllis och julstjärna, som hade utvidgats av ska bara köpa också.... slutade hennes saldo på dryga tusenlappen och nu var vårfloden igång insåg jag rätt snabbt, efter att ha lyssnat på hennes utläggningar över vad hon skulle pynta med på hemmaplan.

Jag flinade och sa, när hon stod och himlade med ögonen och knappade in på  kortautomaten för att godkänna saldot:

- Ta det inte så hårt, du har ju varken egna barn eller bil som slukar dina pengar.

Själv hade jag fått med mig helt oplanerade två orkidéer, för inalles 99:- och en utomhusväxt till halva priset. Den ena av orkidéerna hade ska bara, stått och hållit i, men kommit på att hon inte visste var hon skulle lyckas tränga in den någonstans. Jag snappade åt mig den ur hennes hand och förklarade att nu skulle den bo hemma hos mig istället.

- Bli inte förvånad om den en vacker dag är borta och har flyttat hem till mig, svarade hon.

- Den dagen den sorgen. Jag tror nog jag skall överleva det, sa jag.

Vi skulle kvista in på TGR i Allum, Partille, eftersom vi kommit på att vi nog skulle passa på att köpa ett presentkort i lämplig affär i Allum till yngste sonens/yngste brorsans sambo, som fyller år på tisdag. Bättre att hon själv fick välja vad hon ville ha hade vi kommit fram till. Annat var redan planerat och inköpt till födelsedagsbarnet och TGR brukar ha roliga presentförpackningar hade vi också kommit fram till. Vi kläcker onekligen goda idéer tillsammans. Fastän Herr H hävdar att det är två personer med en och samma hjärna.

Men vägen till TGR var inte rak, därför att när vi passerade restaurangen på samma plan, luktade det förrädiskt gott. Vi tittade på varandra: jodå, vi var faktiskt vrålhungriga båda två!
Vi fick en välbehövligt paus och lite tjatter kring maten.

TGR där fyndade vi julklapp till lillprinsessan, som gillar pink and purple och lite annat ska bara, inklusive den tänkta presentförpackningen.


Sedan blev det ska bara prova blå sammetsklänning, som ska bara fick syn på hos Ginatricot. Jag rynkade på näsan där jag stod och vinglade på kryckorna utanför provhytten, eftersom det saknades sittplats att slå sig ner på. Jag studerade när hon drog på sig sammetsklänningen, som på klädgalgen hade sett mycket intagande ut:
- NIX, den urringningen var verkligen inte klädsam, sa jag och dottern höll med.

Våldsamt lång kö fram till kassan:


- Jag går ut och sätter mig på en bänk innan knäna viker sig, sa jag och linkade iväg och lämnade henne åt sitt öde i kassakön.

Men när hon hade stått i provrummet hade jag noterat att ena hennes känga hade ett hål i sidolädret. Favoritskorna, påstod hon, vars skoinnehav påminner mer om en tusenfotings än en (1) kvinnas skoinnehav.
-Sure baby, svarade jag och himlade med ögonen.

När hon kom ut släpade jag med henne till närmsta skoaffär:

- Nu köper du nya kängor och de där du har på dig kommer inte ens att lämna Allums entrédörrar!

Ska bara hade en massa invändningar. När hon kom dragandes med ett par högklackat istället, som var mycket snyggare än de låga kängor jag hade tagit fram och som hon gillat, tittade jag på henne med den där berömda blicken, som fått mina barn och barnbarn att inse, att nu var det inte längre länge för diskussioner. Inte förhandlingsbart mao.

- Jaha, då får du väl köpa två par skor då, sa jag. Men ett par låga kängor skall du ha som du kan gå i till vardags.

Ska bara kapitulerade och akterseglade de högklackade paret.

- Jag kan ju lika gärna behålla de nya skorna på, kom ska bara på då.
- Låter bra, svarade jag.

Hon tog de gamla, med inbyggd lufthål i, i ena handen och när vi kom till närmsta stora soptunna, stod hon och tvekade med skorna svävandes ovanför det stora hålet i soptunnan.

- Glöm det! svarade jag, de duger inte ens att ha ute i trädgården och dessutom har du redan tillräckligt många till det ändamålet, som du ändå inte använder. Men om du vill kan vi ha en liten minnesstund för dina gamla dojor, innan du släpper ner dem i soptunnan och undrade vilken psalm vi skulle sjunga.

Hon släppte taget om skorna, som landade med en duns i soptunnans botten.

- Gråt en liten stund, så blir det nog bra, sa jag.

Hon låtsashulkade och så gick vi vidare och nu trodde jag verkligen på allvar, att vi faktiskt var på väg ut till bilen.

Men då gjorde ska bara en tvärnit vid Cervera.

- Oh, en sån där mässingljusstake med knorr som jag länge önskat ha, utbrast ska bara.
Diskussion avlång eller rund. Avlång passar bättre till både ditt vardagsrumsbord och bardisk, tyckte jag. Ska bara stod och tvekade, men hon ville ju så gärna ha den.
- Men köp den då, svarade jag. Det är ju bättre att du köper sådant som du verkligen vill ha än en massa skräp, som blir till engångs och bara ställs undan för att aldrig mer se dagens ljus. Dessutom extrapris just nu, ett par hundringar billigare, så varför inte. Den hade t.o.m. jag kunnat tänka mig att köpa. Men just nu behövdes sannerligen helt andra prioriteringar: takshingel, isolering, väggpaneler etc. för att inte tala om behovet av elmannens tjänster och gräva i backen 50 cm i åtskilliga meter. Ingetdera som lär vara gratis.

Mina tankar snuddade också vid senaste veckans googlande: Hurtigrutten från Bergen till Kirkenäs under midnattssolens tid. Amsterdam där Rijksmuseet åter öppnat efter att ha varit stängt i flera år och annat smått och gott i Amsterdam. Så den där kryssningsresan längs Volga i det okända Ryssland:
https://www.iventustravel.se/kryssning-moskva-astrachan-2017
Jag hann försvinna långt in i min egen lilla drömvärld innan jag återvände till verkligheten.

Var hon medlem. Nix men blev det.

När jag trodde att vi äntligen var på väg mot bilen, gjorde hon en tvärnit vid utgången till Cervera.
- Jag fick ett presentkort på 50:- för att jag blev medlem. Jag ska bara köpa de där....
- Okey, gör det då, jag går mot bilen så kommer du efter när du är klar, svarade jag och gick ut i friska luften. När jag kom ut regnade det och jag fick en stark känsla av att jag hade suttit i finnbastun med kläderna på de sista timmarna. Borde ingen komma på idén, att man skulle kunna hänga av sig ytterkläderna medan man är inne i affärerna, eller i det här fallet ett köpcentra.

Det hann bli ett till stopp för inköp av lite dunkmjölk till Herr H och lite annat som ska bara skulle ha, eftersom vi kom överens om att hon skulle hålla i det gemensamma adventsfikat imorgon. Efter att ha droppat av henne med alla kassar och kartonger med växter i, rattade jag hemåt.


- Det var värst var du varit borta länge, svarade Herr H.

- Mmm det blir så när man är ute och shoppar en amaryllis och en julstjärna med ska bara.
- Vad köpte hon nu då, undrade Herr H, som har viss kännedom om mor & dotters utflykter och ska bara slaget.



Jag berättade lydigt om alla turer och tillade:

- Men nu har jag så ont i mina knän, att det känns som om benen skall vika sig vilken sekund som helst, om jag tar ett enda steg till. Jag orkar bara inte knalla runt och fixa här. Det känns som om jag skulle kunna lägga mig ner och dö på stört!

Det tyckte inte Herr H var någon bra idé och svarade:
 - Jag tror nog att dina adventsplaner inte dör om de får vänta på sig ett par timmar, eller i värsta fall tills imorgon. Nu skall jag adventspynta i köket.
- Jasså, svarade jag helt paff. Vad hade du tänkt göra då, undrade jag.
- Jag skall göra maränger, svarade Herr H.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar