måndag 6 mars 2017

Nu kanske min omgivning kan sluta att häckla mig för att jag använder min gamla Nokia 3310,

som Herr H prackade på mig, eftersom han tyckte att jag inte kunde gå omkring med en mobiltelefon som var stor som en resväska. Vilket den gamla var, för en gångs skull hade han faktiskt rätt. 


Det dröjde väldigt länge innan jag ens började använda en mobiltelefon, men som allt annat här i världen, helt plötsligt upptäcker man att det kan finnas ett visst praktiskt användningsområde. Det blev uppenbart en mycket sen kväll, när jag skulle hämta upp en tonårshög, som hade varit på sen kvällsbio och sedan hade förirrat sig från överenskommen träffpunkt. Söka någon i centrala Göteborg, det är som att söka en nål i en höstack!


Den vånda jag då stötte på ville jag verkligen inte genomleva en gång till, speciellt inte som varenda telefonkiosk visade sig vara saboterad, alltså nådde jag inte kontakt med dem.


Nu löste det sig tillslut, eftersom en vänlig taxichaufför upplät sin mobiltelefon till mig, men det var ingen skön tanke alls. Det var jag och taxibilarna och en hel del lurviga personer ute, som man helst inte vill komma i närheten av. Jodå, virrpannorna hade missuppfattat var Ströms Hörna låg! Man kan slå sig för pannan för mindre... en gammal klassiker till mötesplats. Det var den kvällen jag insåg att mitt bäst före datum hade utgått.


Men om min omgivning nu trodde att jag skulle vara mottaglig för att byta ut den mer fick/väskvänliga Nokia 3310, då trodde man vansinnigt fel. Jag ser ingen som helst anledning att köra med något annat än kontantkortsmobiler. Men förklara gärna för mig varför jag skall satsa en halv förmögenhet på mobiltelefoner varje månad, eller dyra inköp som är fullständigt att slänga pengarna i sjön. Det finns så mycket annat trevlig här i livet att slänga pengarna på.

Jag har räknat ut vad mobilkostnader för hela yngste sonens familj kostar varje månad! Jag som trodde mig om att ha fostrat klipska barn, den tanken fick sig en rejält knäck. Vilken komplett dårskap, snacka om att ha gått fullständigt i fällan på många tänkbara sätt. Lyssnar och åser man då till hur denna mobilanvändning går till, blir det rätt uppenbart, att den här amöban alltjämt är familjens geni.



Jag kan överhuvudtaget inte se någon vits med att leva livet med en mobiltelefon klistrad i ena handflatan. Det är så förbaskat skönt att inte alltid vara tillgänglig, eller sysselsatt med fullständigt människohavererande sysselsättning. Den som betvivlar det minsta lilla av vad jag säger, studera omgivningen! Inte ens de små barnen röjer något intresse längre från vuxenvärlden. Prio ett har blivit mobiltelefonen! 


Tänk att det vanliga samtalet människor emellan numera är en saga all. Vad är då vitsen med att t.ex. gå ut och äta tillsammans, eller vara ute på en gemesam promenad, eller precis vad som helst där en annan människa finns med. Jag begriper inte hur man ens vill göra sig intagen av något så meningslöst som en mobiltelefon, när hela världen pågår utanför!


Vid ett tillfälle för bra många år sedan satt jag på tåget på väg upp till Stockholm och en affärsherre, som dittills suttit tyst vid min sida, började tala när min mobil fick ett sms, som jag läste och svarade på. Han avslöjade att han själv hade en sådan dyrgrip som backup, trots den nya avancerade. Så föll han ut i en lovsång  utan ände och slut över fördelarna som aldrig tycktes ha någon ände. Kontentan var dock sammanfattningsvis: den stor och klar bildskärm och inte den minsta tvekan om när man skulle skriva och läsa meddelanden. Den hade också allt man egentligen behövde.


Jag vägrar faktiskt att använda någon annan mobil och just detta faktum har fått hela min omgivning att sucka, alternativt ha ett litet överseende småleende på läpparna. Ungefär som om jag är en gammal amöba som kommit vandrande ur forntiden. Sedan att jag förgäves förklarar att den har precis det som jag egentligen är behov av: att kunna ringa, skicka och ta emot sms, alarmklockan som kan påminna mig, alt väcka mig. VAD mer behövs egentligen?


Visserligen har jag fått ärva dotterns gamla Iphone, när hon fick en ny från sitt jobb, men den använder jag bara till att fotografera med och skicka bilder med text. Ett par gånger när jag varit på resande fot har jag kollat upp lämplig hotell att spontanövernatta. Dvs. penningvänligt för att kunna sova, duscha och äta hygglig frukost. Den är också bra ur ett annat hänseende, alla telefonförsäljare brukar använda sig av Iphone numret. Det finns en strid ström med meddelanden och missade samtal hur de försökt att nå mig. 


Listigt, sa räven!


Jag tror de gamla stötarna i Nokia tänker alldeles rätt, gammal är bäst:





Jag kör med Nokia över lag: Nokia 3310 och Nokian hakkapelliitta 8, med dubb!  De där i de finska djupa skogarna är inte så tokiga på att tänka ut våra verkliga behov, när det behövs.

Tänk om den här bloggdomänen kunde ta lite hjälp av rävarna i Nokia och uppgradera bloggverktyget, som gör att man inte genast riskerar att bli flintskallig för att man slitit sitt hår med hopp om att få ordning på bokstäverna och raderna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar