"Nyårsklockan" dikten skriven av Alfred Tennyson i original som publicerades 1850.

Något av en nationalklenod har den svenska översättningen blivit, som innehåller versraden "Ring, klocka ring" är gjord av Edvard Fredin och gavs ut 1890. Första gången dikten deklamerades på Skansen vid nyåret var 1895.

Det har hunnit bli många som deklamerat den dikten och ännu väntar jag på att någon skall kunna ikläda sig den rollen. Den sista i det ledet var dock Jarl Kulle, sedan dess har det varit både vind och vatten. Lite synd att även de som borde kunna inte klarar det. Det får mig att undra över om de aldrig haft "talgestaltning" med sig i sin utbildning, något som vi hade på akademien, där vi fick lära oss olika versmått och hur de skulle läsas.

Nu har jag hört det mesta av det som inte varit önskvärt, därför skulle det vara  intressant att höra om Mikael Persbrandt trots allt inte kan vara rätt person att kunna klara av det, utan att ta fria vägar ut i periferin och göra slakt av det hela.

Lord Alfred Tennysons "Ring out, wild bells" - översättning av Edvard Fredins "Efterlämnade dikter" från 1890 under namnet  

"Nyårsklockan"

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö,
Ring själaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar
och forngestaltningar af split och kif.
Ring in ett ädlare, ett högre lif
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring . . . och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarne befrias,
ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidade Messias!

********

Lord Alfred Tennysons (1809-1892) originaltext
  Ring out, wild bells 
 
    Ring out, wild bells, to the wild sky,
        The flying cloud, the frosty light,
        The year is dying in the night,
    Ring out, wild bells, and let him die. 

    Ring out the old, ring in the new,
        Ring, happy bells, across the snow,
        The year is going, let him go,
    Ring out the false, ring in the true.

    Ring out the grief that saps the mind,
        For those that here we see no more,
        Ring out the feud of rich and poor,
    Ring in redress to all mankind. 

    Ring out a slowly dying cause,
        And ancient forms of party strife,
        Ring in the nobler modes of life,
    With sweeter manners, purer laws. 

    Ring out the want, the care, the sin,
        The faithless coldness of the times,
        Ring out, ring out my mournful rhymes,
    But ring the fuller minstrel in. 

    Ring out false pride in place and blood,
        The civic slander and the spite,
        Ring in the love of truth and right,
    Ring in the common love of good. 

    Ring out old shapes of foul disease,
        Ring out the narrowing lust of gold,
        Ring out the thousand wars of old,
    Ring in the thousand years of peace. 

    Ring in the valiant man and free,
        The larger heart, the kindlier hand,
        Ring out the darkness of the land,
    Ring in the Christ that is to be.

***********Det är den vackraste varianten i originaltext. Men det är likadant med W.H Audens "Stop all the clocks", den svenska texten faller rätt platt i vissa passager...