De här mobilberoende, för att inte tala om Pokémonfantasterna, när man betaktar dem finns det inte någon skillnad mellan dem och min faster.

Nu hade ju min faster ett giltigt skäl till att vara udda. Som gift småbarnsmamma åkte hon ut på bara backen, körd på porten av sin man en kall, snöig julafton. Det har min mamma berättat för mig när jag var liten och även min faster själv när jag väl var vuxen och vi talade om saken.

Hon fick varken kläder eller några andra tillhörigheter med sig. Då kan man undra vad en kvinna gör i detta tillstånd, abrupt avkapad från sitt enda barn och bostadslös och i övrigt med tom hand.

Det som kanske varenda annan människa skulle ha gjort var att söka sig till sina övriga anhöriga. Men det gjorde inte hon, hon gick ner till tågstationen och lyckades få städjobb på tåget till Stockholm. Det var något som hon resten av sitt liv skulle ägna sig åt, så snart hon var på frigång igen.

Väl kommen till Stockholm satte hon sig på Centralen därför att hon hade ingenstans att ta vägen i sitt minst sagt miserabla och prekära tillstånd. Man får förmoda att hon också var i ett djupt deprimerat tillstånd, antagligen rätt chockad också. Hon fördes till Beckomberga som blivit okänt för sina "behandlingsmetoder".

Där var hon större delen av sitt liv försökskanin för allehanda "behandlingsmetoder", elchocker i enorma mängder, nedsänkt i iskalla bad, bältad och fastspänd när hon gjorde motstånd, inlåst och isolerad. De här myckna elchockerna fick till följd att hon började ana sig till "smådjävlar" och onda människor överallt, som ville henne illa.http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/min-gamla-fasters-och-maktens.html

När jag nu i dagens samhälle betraktar min omgivning slår det mig vilka enorma likheter det är mellan min fasters beteende och hela omgivningen av idag år 2016, med sina mobiler och Pokémonletande. Hon brukade också gå och prata högt för sig själv och vara helt innesluten i sin egen värld. Dvs. rätt avstängd och inkapslad i sin egen låtsasvärld, precis som dagens mobilanvändare.

Världen har inte precis gått framåt och den som nu är förutseende kan nog tjäna en hel del pengar på de som kommer att kraschlanda och behöver komma på avvänjning och vila i fullständig frihet i naturens läkande närhet. Några Beckomberga "behandlingsmetoder" skall nog eftervärlden vara fri ifrån, utan enbart lugn och ro fri från alla mobiltelefoner, som stressar ihjäl hjärnan är nog att rekommendera.

Om människan är det synd om, sa gamle August Strindberg. Men han halkade också på tre kvart i livet, men inte p.g.a. någon mobiltelefon utan av hans bakgrund, det förstår man när man läser hans bokverk, speciellt "Ensam" som man förmodar inte är plockat ur luften precis, utan lär vara tämligen biografiskt skriven.