Det var en svensk kvinna som berättade om sin fru, som var professor på ett universitet i USA, hur hennes frus liv och uppväxt varit i egenskap av homosexuell i USA. Det är knappt man tror sina öron, hon hade inte ens varit välkommen att studera på vissa universitet. När de vistades i Sverige vågade hon ännu inte hålla sin egen fru i handen helt öppet! Något som helt uppenbart var otänkbart i USA.
Jag satt och tänkte att det här kanske ändå kan få något positivt i slutändan trots det fruktansvärda. Kanske kan det här få alla homofobiska att inse och förstå, men framförallt stanna upp och tänka efter över varje människas okränkbarhet och rätt till att vara den man blev rent genetiskt!
För mig är det fullständigt obegripligt att man överhuvudtaget skall ha några synpunkter på vad som är av högsta privatliv för varje enskild människa.
Jag trodde att man år 2016 hade hunnit längre i den mänskliga utvecklingen än att man inte längre trodde att homosexualitet kan botas med böner, eller förbud, eller som det är i vissa länder hanteras med avrättning! Det kan bara botas med utbildning för de som ännu inte har hunnit längre i intelligensnivån.
Än en gång tänker jag på dig älskade Ole, gay och en sådan fruktansvärt rolig, intelligent och omtänksam människa. Du fattas oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar