tisdag 21 juni 2016

Alla dessa samvetsfångar: Dawit Isaak, Edward Snowden och Julian Assange.

Det s.k. självständiga Eritrea på Afrikas horn har omkring 6,5 miljoner invånare och är ett av världens fattigaste länder. Styrs av diktatorn Isaias Afwerki och hans parti PFDJ, Eritrea har en pajas till utrikesminister (men vilket land har inte det, eller haft det https://wikileaks.org/gifiles/docs/17/1727162_re-insight-sweden-carl-bildt-.html).

I Eritrea heter han dock Osman Saleh och när fransk media intervjuar honom säger han att Dawit Isaak lever och att han kommer att få sin dom, efter en rättslig process, när regeringen så beslutar. Jag tillhör definitivt tvivlarna till att det finns en chans att han skulle kunna vara i liv, med tanke på vart han fördes. Det fick i vart fall Dawit Issaks bror att gå upp i taket och säga att man talar inte om att någon lever efter 15 år av fångenskap där ingen sett honom, än mindre fått något livstecken ifrån honom.

Ja, speciellt kvicktänkt är inte diktatorn Isaias Afwerki, eftersom nu den svenske medborgaren Dawit Isaak suttit fängslad sedan september 2001 utan att anklagats eller ställts inför domstol.

Hur det är ställt i det där landet det behöver man inte vara den skarpaste kniven i lådan för att förstå. Uppskattningsvis finns numera 1 miljon eritreaner som lever utanför diktatorns välde, men absolut inte är i trygga händer ändå. Den långa armen har helt uppenbart inflytande långt utanför Eritreas gränser och här i Sverige fortsätter ynkryggarna att betala ut enorma summor i utlandsbidrag som går raka vägen till korruptionen i Eritrea, de kallar det för "tyst diplomati". Nog är den tyst allt, den är så tyst att den inte existerar!

Nästa elände i raden av allt skumrask som bedrivs, där har i vart fall dessa storslagna människor kommit undan. Än så länge! Men inte är det tack vare Sverige, som villigt agerar underhuggare till USA.

Personligen tror jag att världen är betydligt bättre sedan vi har upplysts om vilket unket byk som USA har spritt runt omkring sig. Inte för att det någonsin har varit någon större nyhet för mig, det har jag känt till redan som liten flicka. Jag har skrivit något om det i den bok som kommer från tryckeriet i dagarna och som jag säkert kommer att få anledning att återkomma till.

JA, jag tänker nu närmast på Wikileaks, Edward Snowden och Julian Assange. Formellt är Edward Snowden och Julian Assange inga fångar, men ack så mycket fångar ändå. En människa som inte kan ha sin egen fulla frihet är en fånge.

 
Wikileaks: https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikileaks
för den som nu har glömt bort alla turer i "läckorna".


Personligen kan jag inte annat än säga: Tack Vladimir Putin och Rafael Correa för att ni beskyddar dessa två som haft ett rättspatos, som de har fått betala ett högt pris för.

Samtidigt när jag tänker på saken så framstår det så otroligt surrealistiskt, att man betvivlar förståndet på makteliten. Det är som bråket i en sandlådan. Alla vet att de har en hink och spade och att det är de som har sprättat sand med hinken och spadens hjälp!


Snowden och Assange har ställt sig på Världsfredens sida och då kan man inte vara någon förrädare!

Dessutom är jag fullständigt övertygad om att eftervärldens dom inte kommer att bli nådig för deras förtryckare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar