Partiledardebatten igår på TV - Men URK vilken planet har de kommit nedstrålade ifrån, undrar jag.

Nu orkade jag bara lyssna på första halvlek. Men han hade onekligen en poäng den rappkäftade partiledaren Jan Björklund (L), när han kommenterade att han trodde att han var i kyrkan, med syftning på att det mässades på som om man satt i kyrkbänken  och lyssnade på en ovanligt seg och tragglig predikan med samma och åter samma innehåll och ord.

SD–ledaren Jimmie Åkesson vann partiledardebatten i SVT. Det visar en undersökning gjord av Demoskop på uppdrag av Expressen. I botten hamnade Miljöpartiets nyvalda språkrör Isabella Lövin och det är min uppfattning också.

Hennes kvalifikationer kan jag inte uttala mig om, men det var ett tämligen blekt tuggande och ältande som inte ändade ut i någonting överhuvudtaget, i samma stil som vänsterns Jonas Sjöstedt och statsministern Stefan Löfvén. De verkade ha övat in sina repliker och vad som skulle sägas framför spegeln oavsett vad någon annan sade och som slutligen fick Jan Björklund att undra om han befann sig i kyrkan. Jag förstår honom eftersom jag själv satt och undrade samma sak.
 

Jag flinade till där under lugg, när Jonas Sjöstedt ställde frågan till Anna Kinberg Batra och undrade om Moderaterna var ett parti för skattesmitare. Som exempel tog han Carl Bildts tidigare närmaste man, Frank Belfrage, som enligt Uppdrag Granskning haft obeskattade tillgångar utomlands under sin tid som kabinettssekreterare. - Svallvågorna gungade hejvilt när en ilsken Carl Bildt blandade sig i debatten sedan partidebatten var slut:

– Det undanhölls ingen skatt. Vad jag vet hade han faktiskt betalat för mycket och fick tillbaka av Skatteverket, skrev Carl Bildt på twitter.

– Var han tvungen att göra det via en advokatbyrå i Panama? svarade Jonas Sjöstedt, märkbart oberörd över att Carl Bildt gått upp i taket.

Ja, var han tvungen att göra det och hur går det egentligen till när "vänner blir förvarnade" om ekonomisk granskning? Är inte det ett tjänstfel, eftersom man som dylik arbetstagare faktiskt har en sekretess bundet till sina arbetsuppgifter? Men det gäller väl kanske inte i en viss lönegrad och när man inträtt i hybristillståndet.

Vad man inte talade om är hur den inhemska arbetskraften tappar mark på nästan alla plan. Så funkar det när de som borde förstå bättre inte gör det och helt uppenbart saknar kompetens. Den här mannen som ger en fadd eftersmak i munnen, han borde återgå till att spela under täcket med LO och sänka löner och urholka arbetsrätten tillsammans med LO än att sitta som  landets statsminister. Ty statsministerposten det är ett uppdrag han inte klarar av, han klarar inte ens av att redogöra för sina åsikter utan att låta som om han satt vid ett förhandlingsbord och förde sin dolda agenda tillsammans med LO gentemot dem han borde företräda. Men det är han inte ensam om, eftersom närvarande partiledare till största antal helt uppenbart inte kan sin egen historia.

Man kan undra var de befunnit sig egentligen bara de två sista decennierna. De har inte en susning om att mjölk- djur- och jordbruksbönder över lag kastar yxan i sjön, den ene efter den andre och det problemet ligger i att man prioriterar utländskt före inhemskt. EU har tyvärr blivit vår black om foten, eftersom vårt samhälle inte går med samma steglängd och därmed inte kan hålla dessa låga priser. Vårt samhällssystem ligger inte på den nivån helt enkelt. EU har för mig själv blivit en enda stor besvikelse. Det betyder att vi får backa oss in i något som vi hade för åtskilliga decennier sedan och det är ju en omöjlighet med tanke på hur prisutvecklingen, bankvärlden och övrigt dragit ifrån för att inte tala om de lagar och förordningar som gäller i Sverige.

Det är åtskilliga inhemska branscher som redan dött digerdöden, tätt följt av  sådana som flämtar med sista andetagen innan de också är totaldöda, åkeribranschen en en av dessa som man helt och hållet har förött, landsbygden har lagts ner och lagt i malpåse, den bransch som står näst på tur är byggbranschen.

Visst man bygger för fullt, men tittar man vilka byggnadsarbetarna är har det blivit ett skrämmande antal byggnadsarbetare från östeuropa, som arbetar under mer eller mindre slavliknande förhållanden och den egna inhemska byggnadsbranschen får vidkännas alltfler varsel och uppsägningar.

Allt fler svenska företag förlägger tillverkning i utlandet där man kan hålla sig med slavliknande löneförhållanden, det tycker man från den svenska regeringens sida är helt ok! Man ser bara tyst på medan den eviga penningtvätten pågår och korruptionen är så utbredd att man snart inte kan känna annat än att det här landet, Sverige, är ohjälpligt utom all räddning om det inte kommer ett genomgripande och mycket tvär broms som träder i kraft!

Jag hörde nyss en ung utländsk företagare i IT-branschen  i Stockholmstrakten, som lovordade den svenska modellen, när han förklarade den svenska modellen tog det inte många sekunder innan jag förstod att han i själva verket inte visste ett dyft om hur "den svenska modellen" egentligen var upplagd.

För att använda ett populärt ord i partiledardebatten så är det den nya sorten, hur man effektivt bygger det svenska samhället, som snart intet är!

Det finns snart inget område som man från regerings och politikerhåll lyckats föröda.

Det började med nedläggningen av jordbruk och djurhållningen på den svenska landsbygden, min mormor och morfar var en av alla dessa som blev föremål för den enorma landsbygdsnedläggning. Man tvingades in storskaliga verksamheter och otaliga är de som stått på näsan i dessa låneskulder som var en nödvändighet för dessa storskaliga verksamheter.

Strax efter nedläggningen av jordbruken hade påbörjats rejält, ändrade man om hela skolsystemet och lade ner alla yrkesskolor. Nu skulle alla bli högskolestuderande och direktörer, men ingen skulle tydligen arbeta med att bibehålla Sverige självförsörjande. Jag måste säga att jag glatt mig mycket åt den nya varianten utbildningar som var en nödvändighet att de dök upp när en hel generation höll på att bli utslagna. Man startade upp alla KY-utbildningar, dvs. en form av gamla yrkesskolan där man är ute på aktuella arbetsplatser och på så sätt kan få något som leder vidare till ett jobb efter fullgjord utbildning. Numera är skolan en evig experimentverkstad från politikerhåll å andra sidan har den alltid varit det, det är staten som bestämt vilka yrken man prioriterat, inte vad som passat det här landet och dess innevånare.

När man tror att stenkastning, bilbränder etc. hör ihop med utanförskap och sociala problem då är man verkligen långt ifrån verkligheten. Under min uppväxt fanns det lite och inget att göra och inte f@n brände vi upp bilar eller kastade sten mot blåljuspersonal. - Om man inte ens kan hantera det här då kan man undra hur de för ett enda ögonblick tror sig om att kunna hantera terrorism, eller skall det bjudas på bullar och fika där också? Det är ju så man har lust att gapskratta, dvs. om det nu faktiskt inte varit så allvarligt att skrattet i själva verket fastnar i vrångstrupen innan det ens har börjat.

På min tid användes polisens resurser till att klara ut brott, nu knallar polisen fot med fotbollshuliganer istället, medan folket blir berövade och rånad på det mesta, inkl. hemfriden och integriteten. På min tid då fick alla som ordnade med arrangemang betala för vakter, nu är det polisen som skall backa upp en rutten verksamhet som nu också fotbollsverksamheterna blivit. Det är snurriga summor som cirkulerar och min åsikt är, att kan man ha råd att betala svindlande spelarbelopp borde man sannerligen ha råd att stå sina egna vaktkostnader under matcherna.

Själv har jag slutat att bevista samtliga idrottsevenemang, jag har inte lust att få hörselskador, eller bli grillad av bengaler, inte heller har jag lust att befinna mig i regelrätta våldsdåd, eller höra hur åskådarna, eller föräldrar uttalar sig om domarna oavsett ålder på dessa eller spelarna.

När min dotter spelade fotboll och de var lika glada åt när motståndarna fick mål, höll Herr H på att segna ner död och en av föräldrarna höll på att få hjärnblödning, han skrek som en mistlur! Själv tyckte jag att det var underbart att ungarna hade roligt och det hela var på lekens nivå, helt anpassat till den ålder de faktiskt var i. De allra flesta föräldrarna hade exakt samma inställning som jag hade, de log med hela ansiktet och gladdes åt att ungarna hade roligt i sin idrottsutövning.Vi visste allihop att med åldern följer också ett mer seriöst deltagande.

Beklämmande var att höra hur det förekom också i gårdagens debatt, att SD blev kallade för brunskjortor, dvs det nazistiska SA som drog fram under andra världskriget. Sedan att se dessa välbetalda politiker stå i TV-rutan och höra samma positiv som mals om och om igen i spår som visat sig inte vara bärande. Sedan låtsas de också som om det regnar, när de bara för några år ägnade sig åt rejäl pajkastning på de här rasistpartiet.

Det fick SD-ledaren Jimmie Åkesson att tycka att partiledare, som Jan Björklund, hycklade när han förklarade en del av integrationsproblemen med skillnader i värderingar.
– Han har aldrig tidigare erkänt det. Nu säger han det rakt av, samma sak som jag sagt i 20 år. Det är chockerande, samtidigt som jag förstås välkomnar det, sa Jimmie Åkesson.

Det här fenomenet kanske man inte märker så mycket av på orter där invandringen inte varit så stor, men här i Göteborg har det inte gått att inte förstå att det uppkommit en diger problematik, när man bara utan att klargöra hur det svenska samhället fungerar bara tror att integrationen är en självspelande positiv. Själv blev jag förskräckt över den rasism som fanns mellan olika invandrargrupper, jag hade fram till den yrkeskonfrontationen varit fullständigt naiv och inte känt till vilken enorm rasism det funnits mellan olika utländska medborgare och jag fick därför ett bryskt uppvaknande. Förvånande är dock att än finns en gnutta journalister, som helt plötsligt tagit bladet ur munnen (tack och lov) och trätt fram.

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-fega-politiker-har-skapat-problemen-1.1335255

Sedan att man vaknat alltför sent och idag tvingas låna 85 miljoner varje dag för att kunna hantera den våldsamma invandringen som urartade, den lämnar en sådan bitter smak i min mun att jag närmast är kräkfärdig. I synnerhet som jag själv inte vill godkänna att jag efter ett 46 års långt arbetsliv och arbetsskadad dubbelt upp är framme vid pension och finner att jag inte skall ha mer förmåner än en nyanländ, som kan begagna hela socialförsäkringssystemet. Ett socialförsäkringssystem som under hela mitt yrkesverksamma liv haft allt övrigt att önska och där jag och mina barn hela tiden stått på sidan om alla regler.

Som arbetsskadan får jag nu föra min egen kamp om rätten att få det som borde vara en självklarhet i pension. Jag kan bara säga en enda sak: må öknens alla kamelloppor hemsöka politikernas armhålor, ty det är deras inkompetens och misshushållning som är orsaken till att systemet inte fungerar. Min mamma brukade alltid säga "på kvällen får den late brått" och nu har de bråttom, saken är bara den att de ännu inte har förstått vad de borde ha förstått för flera år sedan!

Det är inte ens rimligt att man som invandrare kan komma till det här landet och fullt ut ta del av hela socialförsäkringssystemet, som vi andra har fått slita ihop under ett helt yrkesverksamt liv. Därför att pensionen det har vi själva betalat och avsatt till genom våra anställningar, liksom en hel del andra poster som ingår i socialförsäkringssystemet.

När jag tänker på all denna kvinnokamp som förts de sista 100 åren i Sverige och nu håller på att förpassas tillbaka  minst 100 år i tiden blir jag faktiskt rätt uppgiven och desillusionerad.

Välkomnande var att KD-ledaren Ebba Busch Thor ville ha hårdare straff mot sexuella trakasserier. Något som Miljöpartiets nyvalda språkrör Isabella Lövin, fullständigt svamlade bort och gjorde till en icke-fråga! Ibland önskar man att man hörde fel speciellt som det är en kvinna som gör en dylik allvarlig sak till en icke-fråga.

Bara att det kunde hända gång på gång, ger inte de som höll i debatten några jubelpoäng från min sida. Det var också anledningen till att jag avstod andra ronden i partiledardebatten. Jag är inte så mycket för polsk riksdag och fortfarande kan jag tycka att det är pinsamt  i sann och demokratisk anda att ett regeringsparti sitter under spärren, enligt de senaste mätningarna och ändå kan vara i regeringsposition. Är det här verkligen demokrati?

Här gör jag precis som partiledarna, jag både ställer frågorna och svarar precis som jag vill:

- Så fasen heller, ordet demokrati är det mest missbrukade ordet inom det svenska politikersystemet. Det är lika mycket demokrati i Sverige, som det är i vilken afrikansk diktatur som helst, eller varför inte i Nordkorea. Det är bara  straffen som skiljer åt, men resultatet är detsamma. Här tutar man inte ens innan de kör över folk med stora ångvälten i alla lägen!

Sedan kan jag inte med bästa vilja i världen tycka att det är ok med att invandrande kvinnor åker i någon form av gräddfil, medan det inte ens är tal om att svenska kvinnor kan sitta hemma och lyfta hela socialförsäkringssystemets förmåner, utan någon motprestationskrav. Den gräddfilen finns ingen svensk kvinna som kan hävda rätt till, då står de rätt snabbt ute på bar backe med sina barn, det är inget som en invandrarkvinna riskerar att råka ut för. Vi har blivit bra i det här landet att sparka på våra egna svaga och det är tydligen fullt normalt och tillåtet.
 
Det är skrämmande att det går att tjäna mer på att gå hemma och dra fotsulorna än att arbeta, som invandrad kvinna, eller invandrare över lag oavsett kön.

Jag tycker helt enkelt att hela det här svenska samhället stinker värre än den värsta dynghög och kalla mig gärna rasist, det kommer jag med lätthet att stå ut med därför att det är inte det jag är. Jag är för alla människor lika värde oavsett kön eller tillhörighet. Sedan funderar man över var politikerföraktet kommer ifrån. Tja, fortsätt undra den som nu mot förmodan gör det.

Jag hade en uppfriskande flera timmar lång konversation med en chaufför från Kroatien för ett tag sedan, han hade varit soldat under kriget i forna Jugoslavien. Vi befann oss för övrigt inte så långt ifrån Mostar och det var detta faktum som blev starten till den långa samtalet, sedan de olika glättigheterna om varandras länder hade utbytts.

Inbördeskriget hade gett honom goda insikter om livets realiteter och skismer människor emellan, eftersom forna grannar varit i stånd att mörda varandra. Han sa att det är bara så att tillslut så åkte han hem, därför att där han stred var inte hans land och det landet hade själv att hantera det som uppviglarna hade åstadkommit människor emellan. Han var mäkta förvånad över hur media och EU teg om verkligheten bakom oroligheterna i Ukraina och vilka det var som egentligen stod för oroligheterna.

Han var liksom jag dödligt less på att vi ägnar våra korta liv åt att göra livet till ett helvete för varandra. Det kunde inte vara livets andemening. Men han förundrades också över Sveriges naivitet som tillåter tiggare och annat som inte är till gagn för någon. Han hade också insett att alla vill ha bra betalt men ingen vill jobba ute i Europa och inte bara där, så var det inte bara i hans land, Grekland m.m. det var allmänt förekommande, en ny tidsanda av omoral.

Det synsättet hade spridit sig långt utanför Europas gränser, han tyckte att det blivit de girigas värld och det fanns väl inte så mycket annat att tycka egentligen. Vi satt tysta en stund sedan hans konstaterande hade kommit.

Ibland når ett samtal ett vägskäl som visar att vägen inte leder någonstans, utan bara hamnat i en kompakt återvändsgränd.

På hemvägen satt vi fast i München och tvingades till en övernattning i ett fullständigt flygkaos. När vi kom till hotellet där Lufthansa hade inkvarterat oss fanns broschyrer om Memorial rundtur i Tredje Rikets Dachau.

Det var väl samma slogan som ett visst svenskt regeringsparti gick till val med för några år sedan om jag inte helt missminner mig. Det fick någon sinnrik person att på den enorma valaffischen föreställande denne partiledare, måla en liten specifik mustasch under näsan på partiledaren. Det å sin sida fick vittgående konsekvenser när jag publicerade det fotot jag hade tagit av nämnda valaffisch.

Omdömet föll hårt, eftersom det ansågs att jag hade utmålat denne partiledare som Hitler, citat den största massmördaren i världens historia. Ja, han sa så den upprörde ansvarige tidningsmurveln. Själv flinade jag och tänkte i mitt stilla sinne det här blev ju betydligt mer skruvat än jag själv ens hade haft en tanke på. Jag hade bara publicerat ett foto som jag tagit på den kolossala affischen, som någon hade varit och kladdat dit en mustasch på. Dess blotta åsyn väckte helt enkelt lite glädje, med tanke på det årets valslogan. Själv visste jag naturligtvis att denne partiledare sannerligen inte hade öppnat något koncentrationsläger där man bl.a. eldade upp människor som inte var önskvärda.

Men vissa saker kan man inte ens skämta om i det här landet som blivit experter på lättkränkthet. Å jag tänkte åter på honom när jag flög över Europa hem igen, han hade helt rätt: Det finns verkligen mycket mark där ingen bor, fastän han hade konstaterat att det bara rådde i Sverige. Han kanske hade dimmig utsikt när han flög runt i övriga Europa med regeringsplanet.

Han är nog rätt klipsk den killen, det är nog därför han kunde bli statsminister i Sverige. Det är nog ingen annan som slagits av hur mycket obebodd mark det finns när man flugit runt i luften i ett flygplan. :)