Det svenska rättssamhället har helt och hållet havererat.

Jag såg nyhetsinslaget igår på TV om Scharmaki Abubacar, som nu skall utvisas till Italien. Ett land som av allt att döma haft huvudet under armen, när de åldersbestämde honom vid ankomsten till Lampedusa via en farlig flyktväg från Somalia. Nu är det ju inte så att Sverige någonsin kan backa hur mycket det är självskrivet, att här har inträffat ett allvarligt byråkratiskt missförstånd i Italien. Enligt tre läkare och en psykolog kan han inte vara vuxen och jag tror mig visserligen inte om att vara raketforskare, men är den grabben i 20 års åldern skall jag lova att käka upp min röda vårhatt.

Här i Sverige är man ju annars så väldigt pigg på att klassa "ensamkommande flyktingbarn" som just barn, fastän man inte behöver vara den vassaste kniven i lådan för att förstå att de i själva verket är vuxna.

Skulle man nu kunna tänka sig att Sverige tog kontakt med de Italienska myndigheterna och bringa ordning i oredan i fallet Scharmaki Abubacar. Nejdå det skall man inte, det duktiga byråkrat-Sverige väljer istället att föröda en väldigt ung människas liv.

Hur kommer det sig att vi blivit ett land där dubbelmoralen och byråkratin ständigt skördar oskyldiga människor oförskyllt.
http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.3048177-gar-i-attonde-klass-avvisas-fran-sverige

Nästa skit i nyhetsrapporteringen var Nordea, som då det begav sig var statens bank och tyckte det varit ok att ägna sig åt penningtvätt åt skrupelfria svenskar. Den där det är alldeles utmärkt skött, dåvarande finansmarknadsministern Peter Norman, är ju sannerligen inget att hänga i julgranen varken i kommande eller redan väl avbarrade granar.

Det var också Peter Norman som tyckte på fullt allvar att LKAB i Malmbergets skötte den s.k. samhällsomvandlingen utmärkt. - Den följetongen den fortsätter ännu och de drabbade ortsborna skall bli ännu mer drabbade. Det är ingen hejd på eländet, men det sker det sker också med Högsta Förvaltningsdomstolens goda minne. Det rör väl inte dem i ryggen eftersom ingen av de juristerna behöver bo i Malmberget, eller behöver leva sig in i andra människor som fått sina rättigheter överkörda.

Det är inte utan att jag starkt överväger att helt och hållet stänga ner yttervärlden, den böjar bli rätt övermäktigt magstark. Känslan av att bara vilja bläddra i nyhetsbladen från Blomsterlandet och Plantagen, en smygreklamväg genom Göteborgs-Postens skrupelfria journalistik, eller blicka ut i min trädgård som skriker av behov av skötsel efter att ha varit eftersatt under så många år, det är ett betydligt bättre alternativ för att kunna behålla själsfriden.

Det är tur att det finns lökar, perenner och träd som inte bryr sig om att de står där och bjuder på sin prakt trots att de lever i en försummade trädgård.