fredag 29 april 2016

"Kungen 70 år: Ensamt majestät" - igårkväll på TV med efterföljande debatt i "Opinion live"

Kungen berättar inför 70-årsdagen om hur han försökt modernisera monarkin. Han talar om utmaningar och glädjeämnen, om miljöengagemang och barnbarn inför programledaren det gamla nyhetsankaret Claes Elfsberg. - Programmet finns här på SVT play:

http://www.svtplay.se/video/8147584/kungen-70-ar-ensamt-majestat/kungen-70-ar-ensamt-majestat-avsnitt-1?start=auto

Sedan följde:

"Har kungen rätt i sin kritik att han förlöjligas i media?" tog man upp i diskussionsprogrammet Opinion live, som bl.a. smått och gott hade det diskussionsämnet.

Det var ju rätt bedrövligt att sitta och lyssna på den unga vänsterpartisten, som helt uppenbart inte har en susning om vilket enormt jobb kungahuset lägger ner på "Varumärket Sverige". Det är ju knappast hon och resten av politikertopparna som står för det varumärket, handen på hjärtat kan jag faktiskt inte ens tänka tanken att någon av dessa politiker är de som skall representera "Varumärket Sverige". Men det har den stackars vänsterpolitikern ännu inte förstått. Hon är lika insnöad som resten av den mindre parten av svenskarna som vill avskaffa kungahuset och inte förstått vilket arbetsschema som de upprätthåller.

Det är ju inte bara "Varumärket Sverige" som kungahuset upprätthåller och banar väg för, det är rätt omfattande förvaltning som de ägnar sig åt och då har jag ändå inte nämnt de stiftelser och fonder de av eget initiativ skapat för människors väl och ve.

Någonstans känner jag att det är dags att ta bort bindeln för ögonen, ta bort den tättsittande struten en del tycks ha runt huvudet och inse vilken förmån vi i Sverige har som faktiskt har ett stabilt kungahus, som följt med i tidens strömningar.

De gånger som någon form av "allvarligare groda" hoppat ur kungens mun har han antingen försetts med "rätt uttalande" av UD, eller som när han helt uppenbart inte blivit informerad om baksidan av det statligt ägda LKAB:s gruvbrytning i Malmberget att det även finns en mycket svart baksida, som drabbar och drabbat ortsborna på ett horribelt sätt.

Jag kan svårligen tänka mig att han hade hållit det talet i de ordalagen om han hade känt till livsvillkoren för de som drabbas/drabbats av LKAB:s gruvbrytning. Anledningen till att jag är rätt säker på den saken är kungahusets engagemang för utsatta barn och utsatta människor. Jag kan svårligen tänka mig att kungahuset bara hade negligerat att barnläkaren för väldigt många år sedan varit mycket oroad över barnhälsan i gruvbrytningens spår. Men även när det gäller hur människor drabbats/drabbas inte bara ekonomiskt, utan i allra högsta grad miljömässigt.


Sedan det svåra med diplomati och representation, om kungahuset är inbjuden gäst till ett land där det förekommer något ej önskvärt, finns det sannerligen ingen anledning att vara oförskämd mot värdlandet. Antingen reser man dit som inbjuden gäst och möjligen försöker förändra genom tyst diplomati, eller så skickar man från Regeringskansliet en not där man väljer att läsa lusen av någon med medföljande repressalier, dvs. indragning alt. förändring av möjligheter till bistånd, vilket borde användas som åtgärd till korrupta länder. Där borde man helt enkelt förändra hela biståndsbiten så att den inte kan hamna i händerna på en korrupt regering. Men det ligger sannerligen inte på kungahusets bord, som man tagit makten ifrån att kunna agera.

Jag och min familj hoppas att kungen och hela hans familj får odelat glädjas åt hans 70 års dag och någonstans i den privata sfären kan känna att de faktiskt gjort och gör stor skillnad för "Varumärket Sverige" och att det finns många som ser och uppskattar deras arbete.
http://www.kungahuset.se/kalender.4.7c4768101a4e888378000228.html


Själv föredrar jag sannerligen att betala kungahuset för att de bibehållit "Varumärket Sverige" än giriga politiker och företagsledare, som endast ser om sin egen privata börs utan hänsyn till hur det drabbar tredje part. Vilket ramaskri det skulle bli på Republikanska föreningen om kungahuset skulle ägna sig åt den penningtvätt som storföretagen ägnar sig åt, när de kör pengarna utomlands bara för att slippa ifrån att betala skatt i Sverige.

Vi har ännu något att glädjas åt i det här landet och det är de som arbetar för att det här landet skall bli rättssäkert, medmänskligt, moraliskt och ansvarstagande.
Resten kan vi verkligen båda ha och mista.



onsdag 27 april 2016

Märkligt att man går ut med att varna om ett terrorhot mot Sverige alt. Stockholm.

Enligt "källor" till Expressen ska SÄPO ha fått uppgifter från den irakiska säkerhetstjänsten om att sju till åtta IS-terrorister i flyktingströmmens spår tagit sig in till Sverige för att utföra terrordåd i Stockholm. Båda uppgifterna är dock obekräftade, men ingen rök utan eld. 

För mig är det helt obegripligt att en dylik uppgift överhuvudtaget läcker ut till press och allmänhet. Är det inte på SÄPO:s ansvar inkl. regeringens att agera och hantera, inte läcka som ett såll vad man har fått för indikationer.

Man måste ta dessa läckor på allvar. Jag säger det av egen erfarenhet oavsett om det som här gäller terrorverksamheter. Eller som i mitt fall läckor från polishuset till press i en dubbelmordutredning. Efter att ha fått hela tillvaron sönderslagen har jag fått klara mig bäst fasen jag har kunnat. Det drabbade inte bara mig utan hela min familj och sannolikt en som fick plikta med livet.

Sedan att det sitter potentater på AFA och fjädrar upp sig och förminskar det hela. DET gör mig heligt förbannad att de inte ens gör det som de enligt arbetsskadelagstifningen är skyldiga att hantera. Än värre är att vi haft en justitiekansler, Göran Lambertz, som helt uppenbart fått tomtar på loftet och driver sin egen teori om en påhittad massmördare!


Det skall hållas tyst där det finns tystnadsplikt! Ingenting skall överhuvudtaget läcka ut som kan skada en utredning och rubba människors rätt till skydd. - BASTA och fullständigt oacceptabelt, att det överhuvudtaget kan få ske. Det här landet det fungerar verkligen som en bananrepublik där diverse tjänstemän tror att det är kafferep som de håller på med. Man bryr sig inte ens om när brott begås mot enskilda medborgare.

http://www.di.se/artiklar/2016/4/26/is-terrorister-ska-ha-tagit-sig-in-i-sverige/
Hittade denna underbara bild på FB, någon klurig dam hade lagt till den. Hur jag tänkte? - Ja, jag tänkte på den när jag hörde talas om det här terrorhotet mot Sverige igårkväll och tänkte på min egen fruktansvärda situation, som jag kommer att få dras med resten av mitt liv! Någon bestämde sig för att ta mitt liv ifrån mig genom att vara glappkäftad i något som de inte hade kunnat hantera å tjänstens vägnar. Är det verkligen så ett rättssamhälle skall fungera, som kafferep.
Hela mitt liv har jag slagits för dem som maktfullkomliga tagit makten över. Borde det inte vara myndigheternas och regeringens ansvar att säkerställa det. Det är så mycket som är galet i det här nutids-Sverige att det är utom all räddning. Bara just därför att så mycket stake finns det inte i de som sitter och har makten och som skulle kunna ha förändrat, gjort skillnad.

måndag 25 april 2016

Skall inte nymodigheter vara till det bättre?

De på Göteborgs-Posten har helt missuppfatta det, när de gjorde om lördagsbilagan "Två Dagar". De har gjort bilagan mindre och dessutom på glättat papper! - De borde nog ha sneglat lite på Dagens Nyheters motsvarande bilaga, som är lika stor som tidningen. Men i övrigt behållit tidigare papperskvalité som var på bilagan "Två Dagar" innan.

Är det någon som försökt att seriöst lösa korsord som är på glättat papper?

Ja, nu menar jag de som är normallösare, dvs. löser korsord med blyertspenna och inte kladdar ner hela korsordet med kulspetspenna. Det går inte ens att sudda på eländet, utan att det liknar sju bedrövelser och arton haverier. Dessutom har korsordet krympt eftersom bilagans mått krympt, vilket inte var till någon fördel precis.


Nu skall jag tala om i klartext hur det är fullt jämförbart med det här glättade pappret...

Förr i tiden och speciellt i Italien så hade man dasspapper som såg ut som små smörgåspapper. Små hala saker som var allt annat än torkvänliga för "större utgifter", inte ens när man gick och enbart "pudrade näsan" funkade de att torka sig i.

Jag vet att mormor en gång hade köpt en dylik förpackning till dasset. Ja, de hade bara dass när jag var liten, vattenklosetten och badrummet kom till i slutet på 50-talet. Det smörgåspappersliknande dasspappret var inte populärt hos någon av mina släktingar, som i normalfallet brukade sitta och skrövla tidningspapper så att det hann bli lagom mjukt tills man skulle torka sig.

Det hela påminner mig om en historia, som har sina poänger.


Två ordentligt berusade damer var på väg hem från krogen. De stannade till vid kyrkogården för att kissa.
Den ene torkade sig med sina trosor och den andre med en gravbukett.
Dagen efter ringde den enes make till den andre och sa:
-Det gick nog vilt till igår, min fru kom hem utan trosor!
-Klaga inte, min fru kom hem med ett visitkort i baken där det stod "Vi glömmer dig aldrig! Alla medlemmarna i Metall avdelning 23."


Det verkar som om Göteborgs-Postens "Två Dagars" redaktion har varit i Bologna och blivit inspirerade av klosterfolket i Basilica San Luca, det var ända dit upp som vi gick längs världens längsta arkad, som var belägen på toppen av berget. På besökstoaletten möttes man av en tom toarulle som var fastlåst för säkerhets skull. Upphängningsanordningen gick inte heller av för hackor, jag har aldrig sett något så solitt i toapappershållare, som var rekorderligt fastcementerat i väggen.

lördag 23 april 2016

En del saker vill jag bara inte kommentera - men det går inte att hålla tyst i längden.

Satt och lyssnade på bilradion på det här ring och snacka fritt programmet, som sänds i P 1 på förmiddagen. Idag var det mycket snack om den här priffen som inte vill ta i hand och hälsa på kvinnor och som hade kandiderat till någon politikerpost. Det var nästan så jag körde i diket när jag lyssnade till detta unikum av oförståelse, som talade om att man kan hälsa på "många olika sätt". Den här mannen skulle ha hälsat på henne genom att lägga handen på bröstet och "det var väl inget med det"Man kan hälsa på många olika sätt.

Mao tyckte hon att det var helt ok. MEN resten då? Det är ju inte bara detta att inte kunna hälsa på en kvinna genom att ta i hand. Faktiskt är det så att själva hälsandet bara är toppen av isberget.

Jag har full respekt för andra länders seder och bruk och religiösa vanföreställningar, men i det här landet håller vi just nu på att få kvinnonäsorna upp ur ojämlikheten. Inte fasen vill jag att all denna kvinnokamp som förts skall vara helt bortkastad. Det förekommer REDAN alltför mycket stoppa huvudet i sanden-mentalitet, som sätter upp hinder för flickor och kvinnor, där kvinnor betraktas som något som är synden själv. Det är väl så man måste uppfatta det hela med tanke vad som förekommer i de svenska domstolarna ang. kvinnofridskränkningar, våldtäkter och smygfotograferingar till allmänt beskådande.

Ta bara en sådan sak att man fann en hel skola med könsstympade flickor - jag vill minnas att det var i Örebrotrakten. Jag har inte hört talas om att det lett till några åtal, trots att det måste vara fråga om rätt grov och allvarlig misshandel med rätt till skadestånd!

Inte heller har jag hört talas om några domar där barn är bortgifta innan de ens själva har börjat fundera över tingens varande. Sanning att säga vet jag inte hur många romska & religiöst drabbade kvinnor jag träffat som bara har varit barn, när de tvingats in i arrangerade äktenskap som har varit allt annat än bra ur något hänseende, vare sig för dem själva, männen eller barnen. Fullständiga katastrofer om man frågar mig. Det kan inte skapa annat än diverse problem även kollektivt som slår igenom i samhället.


Handen på hjärtat fick jag faktiskt mer än nog under min tingsrättstid med alla dessa kvinnor som fick byta identitet och ständigt hade den manliga släkten, som blodhundar hängandes i hälarna efter sig p.g.a. att männen i släkten kände sig förorättade. - Men vad i hela fridens dar är det här för något? Är de en samling mesar de här karlarna, som inte klarar av att behålla ansiktet när något gått dem emot, eller vad handlar det hela EGENTLIGEN om?

För min del räcker det och blir över, mer behöver inte sägas. Men om nu den här kategorin män tror att de p.g.a. påhittade religiösa eller kulturella fantasier tror sig stå över kvinnan, då har man hamnat i fel land. Hur enkelt som helst! Då är det något annat land man skall kandidera politiskt i, eller bo i - inte i Sverige.

NEJ, jag är inte rasist - däremot är jag för sunt förnuft och det verkar det numera helt saknas en hel del av inom det här landets gränser. Det är många som anser sig vara förmer än andra, man behöver bara göra ett svep bland högdjuren för att inse att det är inte bara handskakningar som är problemet.


Under min uppväxt hörde somliga företeelser hemma i Svenska MAD, numera florerar de ute i verkligheten.

torsdag 21 april 2016

I dessa tider är det nog enbart "Världens gång" i Göteborgs-Posten, som får mig att inte vilja släppa taget om livet utanför min egen sfär.

Allt annat är bara för bedrövlig läsning. Då blir t.o.m. dödsannonserna livfullare och kortvarianter av epos.

Igår läste jag med stor behållning Kristian Wedels berättelse om Ivar Arosenius - under rubriken "Välkommen hem till Ivar och Lillan".


Alla som läst eller fått sig läst "Kattresan", den vådliga sagan om Lillan och katt, vet väl kanske också måhända att "Lillan" i själva verket var Ivar Arosenius egen dotter "Lillan", som sagan skrevs till.


Själv insåg jag som liten hur det skulle gå med de stackars frossande katt och Lilla, som svällde upp i kolossalformat. Den alltför frikostige kungen var nog inte en helt bra bekantskap för katt och Lilla hur vänlig han än tycktes vara. Själv hade jag ett klart minne av både en hel läsk och moccabakelse, den kombinationen klarade inte min lilla mage.

Det där med att bli sydd i magen av skräddares nål och tråd kändes rätt otäckt, eftersom jag själv precis hade fått min egen mage ihopsydd efter en vådlig blindtarmsinflammation som så när kostat mig livet. Det slet och drog i stygnen, så jag förstod att det där med magen var en känslig historia. Själv hade jag bara mycket fragmentariska bilder av tillvaron och redan vid ankomsten till Gällivare lasarett hade tangerat gradantalet när man alltjämt är i livet.

Jag hade fram till igår inte en susning om Ivar Arosenius hade en livvakt vid namn Ernst Spolén. I all tragik som det egentligen är framgick en mer än mustig och burlesk historia av sant läsvärde.
 

Läs och begrunda du också och inse att världen inte enbart fylls av giriga människor i maktpositioner, eller de som vägrar ta kvinnor i hand och hyllar våldets förespråkare och då talar jag inte om Ivar Arosenius dåliga ölsinne, som ter sig som en väldig lightprodukt i jämförelse med övrigt epitet ur vår nutidshistoria.


http://blogg.gp.se/wedel/2016/04/20/valkommen-hem-till-ivar-och-lillan/ 



Det finns onekligen många vackra och humoristiska bilder, som denne Ivar Arosenius har lämnat efter sig. Man kan undra vad han mer hade gjort om han inte alltför tidigt dukade under p.g.a. sin blödarsjuka.


Själv måste jag säga att varje gång jag besökt Göteborgs konstmuseum och närmat mig tavlan med fyllefesten, så ler jag inombords och inser att en bild många gånger säger mer än 1000 ord.

http://tidningenkulturen.se/index.php/konst/essaeer-om-konst/14612-vaellusten-sagorna-och-doeden--om-ivar-arosenius


Bilden av mannen (kunde lika gärna ha varit en kvinna) som står där i mitten och det går en myriad av vägar som löper än hit än dit känner jag har landat inom mig, som en bild av livet självt.
Läs även mer under följande länk: http://aroseniusarkivet.org/projekt/

tisdag 19 april 2016

Domkyrkan i Göteborg under Vetenskapsfestivalen - Konsert Lellemij med Elin Telius - Därutöver föredrag/samtal forskaren, Anna-Lill Drugge och slutligen - Paneldebatt kring "Vitboken" svenska kyrkans avbön till samerna. Medverkande: Karin Burstrand, domprost. Johannes Marainen, Sameföreningen i Göteborg. Elin Teilus, sångerska. Bo Claesson, universitetslektor. Samtalsledare var journalisten Elin Schwartz.

I lördags var vi på en magisk konsert i Domskyrkan där Elin Teilus sjöng och jojkade. Musiken till, på piano, Rickard Åström och slagverk, Anders Waernelius.
Första sången handlade om Kallkällan, den andra var ej jojk om en gammal vandringsman som ända upp i 80-årsålder kunde gå 4-5 dagar i sträck. Den tredje var en jojk som handlade om alltet, Alve & stjärnorna mm. Eftersom nu samer är ett urfolk så var det rätt självskrivet att den fjärde, som var en jojk handlade om att "allt i livet är heligt", naturen, vatten, dagen, livet som bär oss fram och även vi själva. Den sjätte var en jojk som handlande om Elins mormor Annu Mannu (den samiska betydelsen är modern och barnet), som när hon var fem år gammal lämnade hembyn Udta med sin mamma som ville söka ett annat liv. Det berättas att Annu Mannus farfar var i tårar när hans älskade barnbarn togs ifrån honom att resa bortom skogen och bergen.Annu Mannu:

This is the story about my grandmother nicknamed Annu Mannu when she five years old left her native village Udtja with her mother who wanted to seek another life.
It is told that Annu Mannus grandfather was in tears when his beloved granddaughter was taken away from him to travel beyond the woods and mountains.
He yoiked her yoik and his endless tears later became a well...
Här från en ljudupptagning i Oscar Fredriks kyrka där ljudet inte var det allra bästa och verkligen inte kan ge någon rättvisa till framförandet.
Lördagens musikkonserten i Domkyrkan avslutades med en jojk som handlar om äventyr. Ramlar man så reser man sig och går vidare.
**********
Efter det var det en kort paus och så gick arrangemanget om samerna vidare med ett föredrag/samtal av Anna-Lill Drugge, doktor i historia, Vaaratoe/Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, om historian - oförorätter och framtida möjligheter. Ett samtal om samer – samisk forskning. Urfolk har länge drabbats av övergrepp i forskningens namn. I svenska Sápmi har rasbiologi och rasism mot samer fortfarande relevans för förtroendet för forskning. Relationerna mellan samer och majoritetsgrupp har präglats av maktobalans, där kyrkan inte utgör något undantag.
Anna-Lill Drugge berättade att när hon disputerade hade hon berättat att hon att hon var vallon, vari Drugge har sitt ursprung. Då hade hennes pappa tillagt att hon också var av samisk härkomst, dessutom nära släkt, vilket hon själv fram till dess hade saknat all vetskap om. Själv höll jag på att trilla ur kyrkbänken av ren förvåning, eftersom min farmor som jag och min dotter bär vårt efternamn efter har släktingar som heter Drugge på nära håll och jag kände att världen blev helt plötsligt väldigt liten.
Efteråt när alla andra pratat färdigt med Anna-Lill Drugge på tu man hand frågade jag henne varifrån den Druggesläkten kom ifrån och det var Råneå. Möjligen inte Medelsteins bruk? frågade jag henne och så var det. Vi var sålunda släkt med varandra. Medelsteins bruk hänger väl ihop med Malmbergsgruvan en spännande tidshistoria och jag fick därmed en pusselbit klar för mig som jag inte kunnat få någon ordning på utan bara intuitivt känt att det fanns något jag ännu inte hade uppenbarat.

Jag har länge förstått att jag i allra högsta grad är ett frihetens och fjällets barn, nu fick jag bara bekräftat det jag borde ha förstått för länge sedan.

På något sätt har jag funnit den felande länken i mitt liv varför jag alltid känt mig hemma i landskap som liknar fjällens, vare sig det varit i Lapplandsfjällen, Spanien eller Schweiz m.fl. platser.

*************

Sista arrangemanget på listan vad det sorgliga kapitlet, svenska statens kolonisatörsfasoner, som alltjämt fortgår vare sig det gäller samer eller ortsbefolkningen i gruvans spår och utbredning.

Under våren 2016 publiceras Svenska kyrkans vitboksarbete om svenska kyrkan och samerna. Hur svenska kyrkan har medverkat till rasism mot samer och man samtalade om vad betyder dessa erkända kunskaper för relationerna idag. Ja, det lär vi nog få visshet om. Men jag hyser inte några större förhoppningar. I alla fall inte för att svenska statens del skulle skärskåda sina egna handlingar. När jag arbetade på Gällivare tingsrätt och speciellt mina år på Inskrivningsmyndigheten blev jag varse statens kolonisatörövergrepp inte bara när det gäller hanteringen av samer utan  även mark de lagt under sig.

Medverkande i den debatten var Karin Burstrand, domprost. Johannes Marainen, sameföreningen i Göteborg. Elin Teilus, sångerska. Bo Claesson, universitetslektor. Samtalsledare är journalisten Elin Schwartz.

Johannes berättade hur han blev uppropad i skolan och inte svarade därför att han inte visste att han av svenska staten hade tilldelats namnet, Johannes Marainen, på samiska hette han inte så. I den svenska skolan är det alltjämt enbart den svenska kolonialism som lärs ut och inget annat. I skolan fick Johannes lära sig att vårens första blomma hette Blåsippa, det var inget som fanns i den lappländska fjällvärlden. Det var först när han flyttade till Göteborg 1975, som han visste hur en blåsippa såg ut i verkligheten.

- Jag skulle själv kunna fylla på den här berättelsen hur mycket som helst över vad jag undanhållits av den svenska staten under hela min skoltid och trots att jag gått så ofantligt många år i svenska lärosäten.


Man diskuterade också den problematiska bilden som lämnas ur våra svenska lärosäten till eleverna, där man berättar en historia så snedvriden och med sådana blottor att man som vuxen, när man på egen hand väl lyckats nosa reda på verkligheten själv, inte kan bli annat än väldigt besviken på det egna hemlandets tråkiga kolonisationshistoria och förljugenhet. Det är ett stöld av landet och i allra högsta grad av sinnet och vi har en så tydlig kolonialism i Sverige. Men gör man sig blind så finns den inte.


Bo Claesson, universitetslektor läste inledningen som var hämtad ur Girjasrättegången som gick av stapeln vid Gällivare tingsrätt under våren 2015 och där svenska staten förlorade målet. Någon ur publiken undrade när det hände och trodde antagligen att det hade hänt för mycket länge sedan och blev helt uppenbart inte så lite förvånad över att det handlade om nutid. Vi har en nyhetsrapportering i svensk media, som är starkt styrd av märkliga makter med egna agendor.

Naturligtvis, enligt svensk kolonialhistoria, är Girjasdomen överklagad av statens ställföreträdare JK. Det är exakt samma sak som drabbar ortsbefolkningen vid statens ägda gruvbolag, LKAB, oförrätterna är många och minskar inte i antal, utan tycks fortsätta i all oändlighet och känner inga gränser. Med det ena galnare än det andra, människorna och dess rättssäkerhet blir så obetydliga i det sammanhanget.
Vid utgången i Domkyrkan hängde delar av utställningen "Namnlös", av Katarina Sikku Pirad, som pågår om den svenska rasbiologins offer.

Det var detta som Elin Teilus jojkade och sjöng om och vem hade väl trott bara för ett decennium sedan, att man skulle få sjunga och jojka i svenska kyrkan iklädd sin samedräkt. Inte jag i alla fall.


Dock har jag varit stolt stödmedlem i Göteborgs sameförening under åtminstone 20 år i egenskap av svensk medborgare och medmänniska. http://www.sameforeningen.se/

Men fr.o.m. i lördags vet jag att jag inte längre tänker vara stödmedlem, utan kan ha ett helt vanligt medlemskap och fortsätta att umgås under chosefria och gemytliga förhållanden. Vad jag hade önskat att Minette Andersson hade kunnat få uppleva den här dagen.
Gamla fina omtänksamma, Minette, vad vi skulle ha skrattat åt det här tillsammans och glatt åt oss att ett litet myrsteg är taget i rätt riktning människor emellan.

OBS! fotnot tillagd 28.1.2020, jag har sedan rätt länge lämnat Göteborgs Sameförening av den enkla anledningen att styrelsen valde att inta politisk ställning och det är inte min grej överhuvudtaget. - Jag tror på att människor skall samexistera och tror man inte på det då är inget jag vill vare sig medverka i eller stödja eller främja.

That´s it!




lördag 16 april 2016

"Vi bara skär av dem huvudet för att de inte ska känna". - Det är en IS-anhängares ordval över hur man behandlar sina medmänniskor.

https://www.kathing.com/svenska-sara-vi-bara-skar-av-dem-huvudet-goteborgs/

Sälja barn som sexslavar och annat ingår också i den människosynen. Här kan du lyssna på radions P 1 om du orkar:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705718?programid=909
 För mig som är uppväxt och fostrad av en far, som ansåg att jag i egenskap av flicka/kvinna hade samma rättigheter som en man, är det svårbegripligt hur man som kvinna kan underkasta sig till att bli antingen en dörrmatta eller vara en terrorist.

Själv funderar jag mycket över en del av dessa avarter till män, som det börjar finnas lite för mycket av, i vart fall här i Göteborgsregionen.

De står för en våldskultur där inget behöver följas i förhållandet till medmänniskor och allra minst i förhållande till en kvinna. En kvinna har inget  värde. Den plats där det inte går att undvika att ständigt konfronteras med dessa avarter till män är i trafiken, eftersom jag är bilförare i allra högsta grad.

Den här vägskylten betyder för vanliga män, att man skall lämna företräde.

Men inte för dessa avarter till män, som anser att en kvinna är underordnad mannen. Bli utsatt för en riktig farlig trafiksituation, som lika gärna kunde ha sluta i en bilkollision den börjar bli alltför vanlig. Inte sällan har det hänt att dessa manliga avarter prejat sig före och tvärbromsat mitt framför min bil, sedan har bildörren slitits upp trots att vi befunnit oss mitt på en väg, där trafiken pågått och de har närmat sig min bil på ett mycket hotfullt sätt.

Min taktik har hittills alltid varit att jag backat bilen och väjt ut i andra väghalvan och kört iväg.

Men situationen som sådan är inte acceptabel, att se hur en man kliver ur bilen och uppträder hotfullt med vansinnet glödande i ögonen pga. den dålig kvinnosyn. Har jag haft riktigt tur har det slutat där. Men långt ifrån alla gånger. Det är mer än en gång jag har haft min stora och långvariga körvana att tacka för att jag klarat ut den allvarliga situationen. Det och inte minst det förhållandet att den bil jag har där går låset igen runtom per automatik så snart bilen kört ett par meter. Det har alltför många gånger blivit min räddningsplanka.
Den här skylten betyder för en utländsk man som anser att en kvinnlig bilist, fastän hon ligger framför honom, skall underordna sig mannen, att hon helst skall köra i diket bara för att han skall kunna köra förbi den kvinnliga bilisten. Det beror säkert på åsikten att de här männen anser att "Vävning" är kärringgöra och en kvinna har inga som helst rättigheter och några svenska lagar behöver de inte följa.

Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst egentligen, det har blivit ett hårt klimat och jag funderar varje gång jag ger mig ut med bilen vad som skall hända härnäst.
Detsamma gäller i rondeller, en kvinnlig bilist som befinner sig i en rondell har inte företräde före denna sortens män.

De anser sig äga rätten att uppta handikapparkeringsplatser också, inte helt sällan sitter de dessutom med bilen i gång, trots att det är tillåtet med endast max 1 minuters tomgångskörning.

En kvinna har helt uppenbart inget värde och skall underordna sig dessa män i alla lägen. Några lagar gäller inte denna typ av män. Det manschauvinistiska synsättet kan jag förstå ur ett perspektiv, men jag förstår det inte ur ett kvinnligt perspektiv hur man kan underordna sig en dylik man, som verkar höra hemma på 1300-talet. OM ens då... Ödlehjärnan verkar alltjämt vara den förhärskande.

Nu är det så att jag är av den åsikten att ger man sig in i leken får man leken tåla, de FULLVUXNA kvinnor som köper ett dylikt samhälle där kvinnan inte är något, det får stå för dessa kvinnor. Jag har inga synpunkter på det, men våra svenska lagar skall inte bli deras godtyckliga. Vi skall inte ägna oss åt att barn hanteras enligt deras godtyckliga regler. Vi har bestämt att det är landet skall med lag styras och då är det dessa lagar som skall följas. Lika väl som jag underordnar mig de lagar som finns i andra länder jag besöker.
 

Jag bara undrar när skall denna idioti skall åtgärdas. Skall vi verkligen behöva utsättas för dessa avarter till män...

Ja, jag börjar bli väldigt trött och less på den här påtagligt dåliga människo- och  kvinnosynen, eftersom det borde framgå med all övertydlighet att jag varken bär burka, jilbab, abaya, 
eller niqab, utan jag är en normalsvensk kvinna som klär mig som jag vill och jag föredrar anständiga kläder.

onsdag 13 april 2016

Detta eviga snack om hur någon blir radikaliserad - Det har funnits i alla tider och i alla möjliga och omöjliga varianter och konstellationer.

Någon nyhet är det definitivt inte att någon ansluter sig till att gå in för att döda, eller om man föredrar ett mer humanord: oskadliggöra.

Det här struntpratet om att det bara är fråga om människor som växt upp i otrygga miljöer, eller segregerade områden det köper jag verkligen inte. Jag bara fnyser åt dylika floskler. De här människorna kan finnas precis rakt framför näsan på vem som helst, utan att man ens anar sig till det.


Alla dessa som frivilligt gått med i diverse motståndsrörelser, Främlingslegionen, diverse krig som de frivilligt anslutit sig till antingen det handlar om religion eller politik, eller alla dessa samhällsomstörtare från höger eller vänster eller mittemellan, eller det som är sprungen ur något annat som det startat med typ Bader-Meinhof ligan. 

Inte förstår jag heller de här som inte förstår att ta dessa våldsbenägna personer på högsta allvar. 

Inte katten är det någon av alla dessa som gått med i en form av snackklubb där man vill prata sig till samförstånd eller fred. Man vill helt enkelt tillförskansa sig makten och är beredda att gå praktiskt taget hur långt som helst. Vad makten däremot kan bestå av det är nog högst varierande, det förstår man när man sett hur t.ex. myndighetsutövning kan se ut. Hela samhället skapar ständigt nya offer och de är knappast föremål för några nyhetsutsändningarna.

Hur solklart som helst!

Sedan kan man fundera en stund över hur man spårar ur och är kapabel att tillintetgöra en annan människa. Jag förstod det igår, igen, vari en dylik känsla kan uppkomma. Det är inte svårare än att förstå att ibland blir det nog.

Därför tror jag också att det finns många anledningar till hur den resan kan gå till. Jag är helt övertygad om att det kan vara allt ifrån att man tror på att stödja något, till att man själv har fått eländigt dåliga erfarenheter av något.
 

Det är många samhällstjänster där man totalt missuppfattat sitt uppdrag, som i slutändan får förödande konsekvenser för människor. Maktfullkomlighet är ett farligt sätt att sätta samhället ut funktion med och dessutom tillåtas göra det helt ostraffat. - Jag tror att vi kommit till den punkt i samhället där det inte längre duger att titta bort.


Så mycket godtycke och inkompetens kan aldrig vara hållbart!

måndag 11 april 2016

Jag förstår inte vart tiden springer sin väg, eftersom jag nog var rätt bombsäker på att mitt pass gällde ännu.

Men det visade sig att passet gått ut hösten 2015. Lika illa var det för Herr H, så det blir till att börja harva runt igen.

Finns det något värre än att ta foton för pass och körkort. De här fotoautomaterna är verkligen inte mina favoriter. Ibland undrar jag om det sitter någon liten gubbe där på baksidan och kommer att komma framhoppande och tala om att jag är med i dolda kameran.

Jag vet inte hur det är med dig som läser det här, men själv har jag en tendens att se helt skogstokig ut på alla foton fotograferade i fotoautomater. Skulle jag sitta i tullen till något land skulle jag inte släppa in mig i det landet. Ser ju fullständigt förryckt ut på dessa foton. 


Men vem vet jag kanske rent av ser ut så där EGENTLIGEN.

http://youtubeklipp.se/dolda-kameran-skamt-med-brostfoton

Jag kanske kunde återanvända fotot där dottern hade sminkat mig till jultomte. Herr H höll på att få en nervkollaps när han fick syn på mig och lille barnbarnet hade absolut inte en susning om att det var jag. Här har jag med mig renen Rudolf som hellre vill vara zebra än ren. Ja så har ju Rudolf nya glasögon för året, eftersom han ville ju se bra... Fast jag tycker nog att Rudolf och jultomten borde satsa på tandborste och inte äta godis, hu så mycket tandgluggar de hade.

Stackars barn hur vi gör med dem, ändå fick både jultomten och renen Rudolf varsin kram.

söndag 10 april 2016

När jag läser att Edward Snowden hoppas få asyl i Sverige, då blir jag orolig på allvar för hans del.

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/snowden-hoppas-f%C3%A5-asyl-i-sverige-1.185262

Vi får hoppas att det bara är ett riktigt sent 1 april skämt från Edward Snowdens sida.

Skulle han verkligen få asyl i Sverige skulle det dröja ungefär fem röda sekunder innan Amerikanska CIA skulle komma inflygande till Sverige och ta med sig Snowden och inte minst med den svenska regeringens goda minne. Det skulle bara bli ännu en upprepning av vad som hänt tidigare.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10457556.ab 

När TV-programmet "Kalla fakta" tog upp fallet med de neddrogade och bortförda egyptierna ville ingen i regeringen kommentera den heta potatisen, trots att det inte var någon större bevarad hemlighet att det var utrikesministern Anna Lindh som skrev under beslutet.


Skulle jag vara i Edward Snowdens kläder skulle jag nog stanna kvar i Ryssland. Det är nog det enda landet i hela världen som kan stå emot de självutnämnde gudarna USA.

Jag kommer ihåg när jag skrev om det svenska lydriket till USA, då det riktigt urartade och sedan dess har jag fullständigt tappat tilltron till den svenska regeringens "neutralitetspolitik". Jag skulle nog vilja påstå att strypkopplet är ordentligt hårt åtdraget. http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/pirate-bay-rattegangen.html

Visserligen kan jag hålla med om den allvarliga problematiken med terrorister och penningtvätt, men man kan inte snubbla över befintlig fakta att hela det svenska banksystemet har ställts på huvudet. Får man ens kalla sig för bank när man inte tillhandahåller penninghantering. Det är ju helt skruvat att en bank saknar kontanter, allt i jakten på terrorism!

Men det går inte heller att tänka bort att USA själva medverkat till att utveckla terrorverksamheten runt om i världen. Först har de försett en himla massa länder med både specialutbildning och vapen och sedan när länderna har önskat komma ifrån strypkopplet, tja, då har ju terrorismen och krigen kommit som ett brev på posten.
Rysk nationalkonst som hänger i Sankt Petersburg.

fredag 8 april 2016

Svenskt Näringsliv kastar skit på Byggnads, som de anser "förstör för oss alla" och som hotar den "svenska modellen".

Ja, jädrar i mig, jag kan inte annat än gapskratta och det högt varje dag jag läser deras helsideannons i Göteborgs-Posten och det lär inte vara det enda stället som de vräker på med indoktrineringen i en dagstidning. Lägg de pengarna på löneökningarna istället för att slänga dem i havet.       


Det har blivit dagens hjärtliga skratt för mig, jag tycker nämligen att de tillhör eliten av Stand Up Comedy nu för tiden. 

Dessutom är det så att Svenskt Näringslivs melodrama får mig nästan att kikna av skratt: "Aldrig har så få riskerat att förstöra för så många". 

Jag har en rätt hyfsad och grundläggande insikt om Svenskt Näringslivs, även tidigare ageranden genom hela 1900-talet och 2000-talet och det är verkligen ingen smickrande historia alls för deras vidkommande. Ja, visserligen hette de inte så då på 1900-talet, men det är samma grundtanke då som nu: sparka nedåt och slicka uppåt!
 
Jag kan hålla med om att aldrig har så riskerat att förstöra för så många, men inte är det Byggnads som skall bära hundhuvudet utan Svenskt Näringslivs företrädare själva:

http://www.svd.se/har-ar-arbetsgivarnas-lonetopp-6NzU
Här är ändå bara ett skrap av vad högdjuren anser sig själva vara värda! 

Om inte det kan klassas för hybris då vet jag inte vad som skulle kunna klassas som det.


Dessutom är det odiskutabelt så att arbetsskador eller dödsfall i arbetet bland högdjuren, den är trots allt mikroskopisk om jag nu läst alla tabeller rätt. Möjligen så äter de och dricker de ihjäl sig, vilket i och för sig kan räknas som en arbetsskada. Men ändock känns rätt tveksam sådan.
  
Den svenska modellen de pratar om går ut på att Svenskt Näringsliv sparkar de svenska byggnadsarbetarna och tar in billig arbetskraft från öststaterna istället, som får jobba under slavliknande förhållanden.

Detsamma gäller ju hela åkeribranschen som de fullständigt har förött genom att anlita samma arbetskraftskategori under lika erbarmliga arbetsförhållanden och med risk för många allvarliga trafikolyckor p.g.a. fordonens och förarnas undermålighet.

Egentligen kan den här listan göras hur lång som helst och mitt skratt det tystnar helt, när jag hör LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Det är ju samma skit med honom som när den nytillträdda Wanja Lyndby-Wedin sålde ut de strejkande sjuksköterskorna bakom deras rygg och gjorde upp med arbetsgivarorganisationen. Med en sådan organisation som LO med deras etik och morallösa personer i ledande ställning, behöver man inga ovänner i egenskap av arbetstagare, oavsett var någonstans på arbetsmarknaden man hör hemma.

Varje högt stående civilisation som försvunnit spårlöst ur historien finns samma regelbundenhet. Det sista man har kunnat notera är allmän dekadens och girighet som brett ut sig. Jag misstänker att historien håller på att upprepa sig igen.

De arbetsskador, förslitningar och olyckor som Byggnadsarbetare riskerar att råka ut för är trots allt betydligt större än för de inom arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

Det kanske i själva verket är hög tid att se över Svenska Näringslivs löneutveckling för att inte tala om de girigas förening: Bankernas toppar och aktieägarna, inte minst Riksdag och Regering som beviljar sig själva rätten att höja sina löner med osannolika procentenheter varje år, samtidigt som statsministern Göran Persson, S, "lånade" miljarders miljarder ur pensionskassan för att betala statsskulden, som potentaterna hade dragit på landet. Göran Person lovade dyrt och heligt att varje krona skulle betalas tillbaka. 

Ännu har inte en enda svensk krona återbetalats, istället är det så att pensionerna fått samma "kasse" år ut och år in. OM inte det måste räknas som kvalificerad stöld är jag inte människa att förstå vad som annars skulle kunna vara det. Det borde väl regleras genom vanliga lagboken vad jag förstår, eller är det så att statsministrar och politiker står ovanför lagen. I synnerhet som historien håller på att upprepa sig.

NU lånar Regeringen, Knoll och Tott, pengar för att kunna finansiera en nog så felberäknad och "öppna våra hjärtan" invandring. Dvs. igen drar man på landet en svindlande statsskuld. Man kan undra var de pengarna i slutändan skall tas ifrån, har de i åtanke att helt och hållet stjäla resten av pengarna som varje arbetstagare själva har bidragit med i samband med lön, eftersom arbetsgivaravgiften består av ett flertal avgifter för till exempel pension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och arbetsskada.

Detsamma gäller ju alla arbetsskadade, de har fått vidkännas lönesänkningar och vilka är det nu som hanterar arbetsskadekassan och arbetsskadeförsäkringen: Voilá, Svenskt Näringsliv. - Se där Stand Up Comedy trillar ur rockärmen igen!

Det kanske är dags att införa retroaktiv abort inom vissa kretsar.

torsdag 7 april 2016

Ny trend - nu firar vi skilsmässan med tårta och fest.

Ja så stod det i rubriken.

http://www.gp.se/nyheter/zappat/nya-trenden-nu-firar-vi-skilsm%C3%A4ssan-med-t%C3%A5rta-och-fest-1.183227

Jag är rätt övertygad om att det inte är någon ny trend, möjligen tårtan då därför att den har jag inget som helst minne av ingick och det här var ändå på förra stenåldern det tilldrog sig.

Men den (återanvända) förlovningsringen och vigselringen som såldes som det skrot det var räckte en bra bit. Ända ner till Luleå på hotell och dans på stadshotellet och shopping faktiskt. En sanslös rolig helg som inte gick av för hackor. 


Om tangentbord ville tala... men det vill det inte. 

Jag är den första att intyga att det finns inget sorgligt eller skambelagt i att inse att det är dags att gå vidare. Varför skulle det vara det när inget fungerar och aldrig heller har fungerat.

Det var min mamma som lärde mig denna universella klokskap, när hon kände att hon inte längre orkade kämpa emot cancern längre. Varje gång jag stått inför ett nytt vägskäl i mitt liv, har jag kunnat höra hennes röst inom mig. Denna röst fylld av så mycken kärlek och sorg och som var så liten och spröd, att det kändes som om den kunde gå sönder i vilket sekund som helst:
- Gun, ibland är det, det kärleksfullaste vi kan göra vad än det gäller, att släppa taget när det är dags.


Jag är övertygad om att det gäller allt inte bara dåliga förhållanden eller äktenskap. Arbete, vänskap, relationer, boende etc. som inte fungerar. T.o.m. döden fastän den är så svår att hantera - därför att tiden läker inga sår. Tiden är ingen läkare. Men ändå är det ett universalmedel, att släppa taget vad gäller allt som vi människor står inför. Även det som gäller det som ligger oss människor varmast om hjärtat - våra barn. 


Jag medger att det där sistnämnda inte är lätt, eftersom jag trots att det nu är så många år sedan, har i färskt minne hur det var när min äldste son drog iväg med sitt flyttlass och vi stod kvar på trottoaren och såg bilen och släpvagnen försvinna ur sikte. Det var jag och hans lillebror, för att inte förglömma hans förtvivlade och hejdlöst storgråtande lillasyster, som försökte hålla honom i kläderna, när han packade på sina möbler och tillhörigheter på släpkärran och när det inte funkade så tog hon tag i hans täcke i hopp om att utan det kunde han inte försvinna, lämna oss.

Men vi stod kvar där på trottoaren och såg bilen försvinna medan hon fortsatte att gråta högt och hejdlöst, nu med hans täckte hårt tryckt intill sig. Täcket som fick bli hans eftergift till sin förtvivlade lillasyster.

Vi stod kvar där på trottoaren som förstenade, jag med mitt gråtande barn i min famn och jag vet inte hur länge vi stod där. Kanske bara en stund. Kanske en hel evighet, det kändes i alla fall som så. Våra stenstoder upplöstes först när hans lillebror sa med förtvivlan i rösten:

- Det kommer att bli fruktansvärt tomt utan honom.

Visste blev det så, men han fanns ju kvar. Livet gick bara in i en annan fas och fortfarande kommer han också tillbaka och gör sina strandhugg hemma hos allihop i längre eller kortare tider och så hör vi hans röst rätt kontinuerligt via telefonen. Visst drar vemodigt över mig mellan varven över att tiden runnit iväg, men jag inser ju att det är så livet är - föränderligt.

Men för hans lillasyster gick inte livet in i en annan fas, jag tror det var här hon grundlade sin separationsångest från det mesta här i livet. Hon behöll täcket i många år tills det egentligen var mer hål och trasor än täcke och jag blev tvungen att övertyga henne om att det är nog dags att släppa taget om storebrors täcke nu. Det gick men det var sannerligen inte smärtfritt, inte ens för mig som kände en klump i halsen när täcket blev återbördat till täckhimmelen.

Foto: Björn Olsson.

tisdag 5 april 2016

Det svenska rättssamhället har helt och hållet havererat.

Jag såg nyhetsinslaget igår på TV om Scharmaki Abubacar, som nu skall utvisas till Italien. Ett land som av allt att döma haft huvudet under armen, när de åldersbestämde honom vid ankomsten till Lampedusa via en farlig flyktväg från Somalia. Nu är det ju inte så att Sverige någonsin kan backa hur mycket det är självskrivet, att här har inträffat ett allvarligt byråkratiskt missförstånd i Italien. Enligt tre läkare och en psykolog kan han inte vara vuxen och jag tror mig visserligen inte om att vara raketforskare, men är den grabben i 20 års åldern skall jag lova att käka upp min röda vårhatt.

Här i Sverige är man ju annars så väldigt pigg på att klassa "ensamkommande flyktingbarn" som just barn, fastän man inte behöver vara den vassaste kniven i lådan för att förstå att de i själva verket är vuxna.

Skulle man nu kunna tänka sig att Sverige tog kontakt med de Italienska myndigheterna och bringa ordning i oredan i fallet
Scharmaki Abubacar. Nejdå det skall man inte, det duktiga byråkrat-Sverige väljer istället att föröda en väldigt ung människas liv.

Hur kommer det sig att vi blivit ett land där dubbelmoralen och byråkratin ständigt skördar oskyldiga människor oförskyllt.

http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.3048177-gar-i-attonde-klass-avvisas-fran-sverige

Nästa skit i nyhetsrapporteringen var Nordea, som då det begav sig var statens bank och tyckte det varit ok att ägna sig åt penningtvätt åt skrupelfria svenskar. Den där det är alldeles utmärkt skött, dåvarande finansmarknadsministern Peter Norman, är ju sannerligen inget att hänga i julgranen varken i kommande eller redan väl avbarrade granar.

Det var också Peter Norman som tyckte på fullt allvar att LKAB i Malmbergets skötte den s.k. samhällsomvandlingen utmärkt. - Den följetongen den fortsätter ännu och de drabbade ortsborna skall bli ännu mer drabbade.
Det är ingen hejd på eländet, men det sker det sker också med Högsta Förvaltningsdomstolens goda minne. Det rör väl inte dem i ryggen eftersom ingen av de juristerna behöver bo i Malmberget, eller behöver leva sig in i andra människor som fått sina rättigheter överkörda.


Det är inte utan att jag starkt överväger att helt och hållet stänga ner yttervärlden, den böjar bli rätt övermäktigt magstark. Känslan av att bara vilja bläddra i nyhetsbladen från Blomsterlandet och Plantagen, en smygreklamväg genom Göteborgs-Postens skrupelfria journalistik, eller blicka ut i min trädgård som skriker av behov av skötsel efter att ha varit eftersatt under så många år, det är ett betydligt bättre alternativ för att kunna behålla själsfriden.

Det är tur att det finns lökar, perenner och träd som inte bryr sig om att de står där och bjuder på sin prakt trots att de lever i en försummade trädgård.



söndag 3 april 2016

Det var ju synd att det här lagförslaget om licens för att vistas i fjällen publicerades den 1 april.

Det borde vara någon form av idiottest för att få ge sig ut till fjälls.

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/licens-infors-for-fjallturister-9935850.aspx


Jag undrar hur många jag under årens lopp har mött som gett sig ut på fjällvandring i tuff terräng, som kommit klivande i seglarstövlar och kläder så man funderat om de har varit på väg på en söndagspromenad i storstadsmiljö, istället för en regelrätt fjällvandring.

Sedan tillkommer de här våghalsiga som ger sig ut på glaciärer, utan att förstå att hamnar de nere i en glaciärspricka då är det tämligen kört.

Även om man är född uppe i fjällvärlden är det nog komplicerat därför att vädret kan slå om väldigt snabbt och detsamma gäller sikten. Då är vilse i pannkakan bara förnamnet.

Nu kunde jag riktigt höra min dotters protest. Hon tycker nog att vissa mammor inte borde bära vadlång kjol i rulltrappor. - Men vad gör man inte för att glädja omgivningen.

Värre var det med Göteborgs-Postens aprilskämt
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.3044800-politikern-bakom-skamtet-haft-en-kaosartad-morgon-

som tillkommit under en fastighetsmässa i Frankrike, som numera är välkänd för de luttrade göteborgarna som fått betala både det ena och det andra kvittot på dessa glädjeresor. Vad man gör på en fastighetsmässa i Frankrike känns lite väl udda med tanke på den enorma bostadsbrist som råder i Göteborg. De här potentaterna borde hålla sig på hemmaplan och planera upp byggnationerna, det är trots allt långt ifrån alla som kan backa in sig i ett boende för 4-5 miljoner och med en yta som mer påminner om ytan i mitt egna vardagsrum.

Det kläckta aprilskämtet måste trots allt räknas till ett skämt skämt.


Jag vet däremot ett aprilskämt som alltjämt är en klassiker och som det skrattas gott åt världen runt i ett internationellt företag trots att många år förflutit sedan det aprilskämtet iscensattes. Skämtaren? Ja, det var Herr H. Vem annars?


Idén föddes för två veckor sedan när fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S), Ulf Kamne (MP), Ann-Catrine Fogelgren (L) och stadsarkitekten Björn Siesjö satt och samtalade under en fastighetsmässa i Frankrike. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.3044800-politikern-bakom-skamtet-haft-en-kaosartad-morgon-#sthash.3y4OsyTW.dpufunder