Världens gång, det enda man numera i stort sett kan läsa i Göteborgs-Posten utan att få skrämselhicka, sura uppstötningar, mardrömmar, förstörda nerver och få allvarliga dubier om mänskligheten.
Nu är det inte så att det är Göteborgs-Posten som saknar Görings telegram, utan upprinnelsen var att nazistmotståndaren, tillika chefredaktören, Torgny Segerstedt, vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrivit ett ledarstick om det nazistiska maktövertagandet: Hr Hitler är en förolämpning.
Ett telegram från Hermann Göring, en av Hitlers hantlangare, lät inte vänta på sig. Telegrammet hängde därefter inramat tills handelstidningen grundstötte 1973. Man får väl förmoda att den gode redaktören Wedel hört sig för hos professor Dennis Töllborg, som tydligen övertagit utgivningsbeviset. Töllborg skulle nog kanske inte göra stora vågen till Wedels beskrivningen: Snodde...
 |
| Telegrammet på GHT:s vägg. Bilden är tagen 1946. (Foto: Kamerareportage) |
Hela Svenska Kullagerfabrikens historia för att inte tala om bröderna Mark är en makalös historia, som borde bli nästa TV-serie hos SVT, istället för allt detta trams som numera sänds och nästan får en att fundera om man överhuvudtaget skall vara TV-ägare fortsättningsvis.
Ute i Jonsered finns t.o.m. de autentiska byggnaderna kvar från ännu en i dåtidens unika företagshistorier och företagsimperium: http://gamlagoteborg.se/tag/jonsered/
Nog finns det material så det räcker och blir över för en hela annan kaliber kulturunderhållning än den numera enahanda.
SKF blev jag halvexpert på inför SKF:s 100-års jubileum, då det skulle skrivas pjäs som skulle uppföras till jubileet. Jag ägnade några år till att göra en ordentlig research. Men detta pjäsmanus ligger här färdigt i min byrålåda. Dessvärre oläst t.o.m. för den invigde Manfred alias "Fantomen" i SKF:s metallklubb, som var den pådrivande hjärnan. Synd kan jag tycka att inte ens SKF:s förre VD Tom Johnstone fick ta del av manus. Jag tror han hade gillat sin egen delaktighet i slutknorren på pjäsen. Men nå fram till honom via sekreteraren var som att försöka passera Fort Knox!
Hade kanske varit något för Stadsteatern i Göteborg att uppföra, men de skall väl bara ha experimentella manus och då duger nog inte gammal Göteborgsk fascinerande kulturhistoria hämtat från levande livet.
Slutligt manus blev byrålådesfyllning efter sjutton bedrövelser, eftersom ensemblen närmast kom att likna historien om "tio små negerpojkar", om man nu kan drista sig till en sådan ramsa i dessa tider då allt går att stöpa om i bästa rasistform. Två månader innan festligheterna på Liseberg fick jag göra ett lappkast och göra något helt annat, som kunde uppföras på Liseberg vid SKF:s 100 års festligheter. Men den ende som var kvar av ensemblen fick stora skälvan och jag föreslog därför att vi kunde låta spela in föreställningen på CD-skiva, så fanns han bara där som blickfång. Hans inspelade tankar fick nå publiken, det var bara slutrepliken som han och jag avrundade hela föreställningen med.
Inspelningsstudion till denna lågbudgetuppsättning går sannerligen till historien! Det var en vanlig liten lägenhet någonstans bort mot Skogsvallen till.
"Fantomen" själv stod inbäddad bland madrasser i en minimal hall. Han hade mitt manus i handen och mikrofonen dinglande ner över näsan på honom och han liknade mest en stor kåldolme. Medan jag och inspelningskillen satt i ett angränsade rum och hade medhörning via lurar. Det var sannerligen en lågbudget inspelningsstudio som jag hade lyckats nosa reda på, så jag höll min del av avtalet även där.
Uruppförandet på Lisebergs scen med en rynkande på näsan pascha, f.d. SKF:aren tillika Göteborgs "goe gubbe", Göran Johanson, såg ut som om jag var något som katten hade släpat in. Men senare när jag och "Fantomen" återuppförde föreställningen för SKF:s metallarbetares pensionärer i verkstadsklubbens Aula, hade vi äntligen nått den rätta publiken.
Jag hittade den inspelade CD-skivan här för någon vecka sedan.
Så det kan gå när inte haspeln är på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar