lördag 31 oktober 2015

Undermåliga personundersökningar verkar numera vara ännu ett nutidsfenomen. I fallet med Lisa Holm finns ännu en och det svenska rättsväsendet vittnar om ett fullständigt haveri!.

Nu vet jag sanning att säga inte om den personundersökningen också gjorts på tjänstemannabasis av frivården. 

Men det är onekligen ännu ett byråkratiskt universalfel som sökt sig in i rättshandläggningen, där man längre inte verkar anlita utomstående  och för ändamålet UTBILDADE personundersökare. Kanske är det så att frivården här har fått vittring på en lättförtjänt inkomstkälla.

Låter det hemskt av mig att ens servera den tanken. Måhända är det så men likafullt gör det mig mycket fundersam, efter att jag tagit del av en del som upprättats från frivårdens personal, där man gör ett hastigt visp om den åtalade som har mycket övrigt att önska, eftersom man enbart går på den åtalades uppgifter och en koll i de olika belastningsregisterna.

Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att läsa alltför många sådana personutredningar bara de sista åren och det har inte gjort mig så lite upprörd, när jag fått av den åtalade veta att det hela varit över på ett enda kort möte! - Men vaffan är detta!? Det går fullständigt stick i stäv med vad som det SKALL vara! Enbart med den åtalade krävs en hel del återkopplingar och förnyade frågeställningar, allt eftersom utredningen pågår.

Numera gräver man helt uppenbart inte på ett djupare plan efter värdefulla uppgifter, som kan ge indikationer om att här är det fullt möjligt. I det här fallet med Lisa Holms avrättning, är jag fullt övertygad om att det hade funnits sådana uppgifter som hade lett till att personundersökaren hade kommit fram till att man borde utvidga till en § 7:a, som i sin tur måhända skulle ha lett till en stor sinnesundersökning. Har man gjort en ordentlig personundersökning och låtit inhämta annat ger det klara indikationer om att här får man utvidga det hela.

Brotten och gärningsbeskrivningen är alltid en mycket bra parameter att utgå ifrån. Men det behöver inte ens vara brott som indikerat att något mer finns under lyfta stenar. Dock är det så att en ordentlig gjord personundersökning gör att man för framtiden kan undgå att det här kan bli fråga om att det går riktigt illa om man inte hinner få fatt i det som felas.

Man blir inte av en ren händelse åtalat och att rätten förordnar om en personundersökning, det kommer bara till stånd då man riskerar ett fängelsestraff och rätten behöver få uppgifter om den åtalades personliga förhållanden, utan fina omskrivningar...


Vara personundersökare kräver att man måste man vara oerhört lyhörd för vad som INTE sägs, eller på vilket sätt något sägs. Det kräver eftertanke och att återkomma, när man inser att här finns mer som inte uttalats eller kommit fram. Man blir tillslut en spårhund, som blir fruktansvärd lyhörd när det är något som inte riktigt stämmer, utan det finns anledning att söka vidare.


http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.2879962-den-misstanktes-forflutna-ar-ett-svart-hal

Jag har själv haft det tvivelaktiga nöjet att komma i kontakt med den nya varianten av "personundersökningar" i brottmål och jag måste säga att jag har allvarlig kritik att framföra på vilket sätt de är utförda på! Därför delar jag fullständigt psykiatrikern Ulf Åsgårds kritik, när det gäller personundersökningen i fallet Lida Holm. Även om jag bara sitter och läser om den i Göteborgs-Posten förstår jag att här har den allvarligt fallerat.

Anledningen är mycket enkelt dessutom, därför att här har funnits så många signaler som borde ha fått personundersökaren att reagera och att utföra en personundersökning värd namnet!

Jag blir rätt förtvivlad av att hela Sveriges rättssystem har råkat ut för ett fullständigt rättshaveri! Det hela verkar hela tiden handla om ett godtycke av sällan skådat format, alltifrån vilka brott som utreds, till åklagare till domstolarna.

Jag undrar hur det ens är möjligt, att politikerna har kunnat instifta nya regler som undantar vad som är reglerat i  Svea Rikets Lag? 
På min tid när jag jobbade inom domstolsväsendet plussade man på olika brott som hade begåtts och det var inte fråga om några förtida utsläpp på grönbete mm.


Man följer inte längre lagboken:

1) man ger straffrabatter 
(var står det omtalat i lagboken att man kan/får göra det?)

2) man släpps tidigare ut från anstalt än det man dömts till 
(var står det omtalat i lagboken att man kan/får göra det?)

3) Vid upprepad brottslighet finns skäl för häktning
(var står det omtalat i lagboken, att åklagaren har rätt att negligera det?)

4) Anmälda brott utreds inte ens av polis och för det fall, att de ny lyckas företa sig något sådant, då kan man ge sig katten på att åklagaren lägger ner det hela! - samma huvudstupa där - försäkringsbolagen har blivit den nya regleraren av begångna brott och polis/åklagare/domstol lyser med sin fråvaro!

Har vi fått någon form av godtyckliga skugglagar, eller vad i hela friden handlar det här om?
Den här bokens innehåll verkar numera bara vara en rekommendation, som man inte behöver följa. Land skall inte längre styras av lag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar