Jag är reflektor idag också - den här gången om livet och sådana som massmördaren Anders Behring Breivik.

Ibland när det egna båset är överfullt och rinner över alla bräddar, därför att det hela tiden späs på med ännu mer elände, det är i dylika lägen jag verkligen får anstränga mig för att inte drunkna i saker som står utanför min påverkan. 

Herr H är i eländig form igen på många sätt. Sedan om det är rent tillfälligt, eller om det är cancerns återinträde vete gudarna. Eftersom eländet brukar anlända i klusterform, känner jag hur jag för varje gång blir alltmer härdad. OM man nu någonsin kan bli härdad för det som händer ens nära och kära. 

Just nu tycker jag livet känns jävligt orättvist och hela tiden är min mammas ord satt på repris i mitt medvetande: Du kommer inte att få mera att bära på dina axlar än du klarar av. Jag hoppas att hon hade rätt.


Herr H gör i alla fall det bästa av situationen, trots ett evigt stönande så fort han rör sig. Han har dragit fram hela filmsamlingen av Åsa-Nissefilmer och TV-serien Jeeves and Wooster, som är mer underhållande är skrikiga Åsa-Nisse. Men slutvalet föll på filmen "Fula, skitiga elaka", en helskruvad italiensk film, som nu fyller huset med rapp italienska.

Jag har i tankarna fastnat vid massmördaren Anders Behring Breiviks hot om att svälta sig till döds. 
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2850044-ingen-stoppar-breiviks-hungerstrejk 

Den norska varianten är lite mer svårläst, eftersom det är köptvång där: 
http://www.dagbladet.no/2015/10/01/nyheter/pluss/innenriks/anders_behring_breivik/22_juli/41299595/ 
men listan är ingalunda obekant vid det här laget.

Anders Behring Breiviks klagolista rör inte alla människor han tog livet av eller förstörde livet för. Utan navelluddet på denna förvirrade människa har så här långt varit lång:
för gammal Playstation,
får inte umgås med de andra fångarna,
hans brev stoppas,
problem med de tänkta pompösa studierna,
täta kroppsvisiteringar,
hans egna lokaliteter,
den minskade kontakten med kvinsparna i Skien fängelset och det är bara ett axplock.

Den klagolistan kan inte Anders Behring Breiviks offer skriva.


Det är svårt att förstå hur en sådan förvirrad extremist tänker. Speciellt när man ställer det i proportioner till vad människor får gå igenom i sina liv. För till vem skulle dessa klagolistor om livets orättvisor kunna ställas?

Hur stor är lagom dos? - 

(Fotot florerar på FB och kan därmed anses brukats otillbörligt av mig.)