Carl-Einar Häckner skriver om "Bananen som försvann"
http://www.gp.se/nyheter/kronika/1.2642483-carl-einar-hackner-bananen-som-forsvann
och som vanligt, berör han det som jag själv går omkring och bär på. Jag känner mig ungefär som katten, som fick tassen överkörd av tåget, som dundrade förbi.
Det har blivit en mycket otäck stämning, inte bara i Sverige och därför undrar jag så, när den här våldsutvecklingen och hatet skall stoppas, att vuxna blir vuxna och skall sätta moralen och det sunda förnuftet först av allt i sina göranden och liv.
Det går inte ihop med att vara ett land som levererar vapen till Saudiarabien och i samma stund förfasas över sharialagar, eller låta dylika personer som "sommarprataren", Athena Farrokhzad härja fritt och beredas plats för sina människosplittrande ideer. I sommarpratet dömde hon ut Sverige som ett rasistiskt, nationalistiskt land där sittande regering skall störtas med våld!
Hon sa så ordagrant i sommarpratet och då höll jag nästan på att skvimpa ut kaffet, som jag just vara på väg att ta en klunk av.
Visserligen är jag orubbligt förvissad om att yttrandefriheten är den allra viktigaste att värna om. Speciellt i dylika tider då samförstånd är det enda som kan leda oss fram till, att vara värda att överhuvudtaget kallas för människor. Men jag undrar vad kommande sommarpratare kommer att ha på sin agenda. Är det nu vi kommer att få höra homofober, judehatare, IS-företrädare och radikaliserade framföra sina åsikter. Är det nu vi kommer att få lyssna till sådana personer som Anders Behring Breivik, som försvarar massmord med ett självändamål.
Den som nu tycker att jag breder på i värsta laget skall nog lyssna till Athena Farrokhzads "sommar-program" http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071
eller
läsa ledaren i DN efter sommar"pratet" http://www.dn.se/ledare/signerat/det-goda-hatet-fran-vanster/
Athena Farrokhzad kallar sig själv också för aktivist, med all rätt kan jag tycka. Därför att aktivist är i det här fallet en våldsam natur.
Nyss återvände hon till Angered (Blå stället) där hon en gång bott. Men även till Hammarkullen (Folket Hus) för att hålla föredrag. Hon mottogs och höjdes till skyarna av de ansvariga, som om hon vore någon form av messias som skulle frälsa världen. Klart idolstatus i vart fall. Själv kan jag bara tycka att det var fruktansvärt oansvarigt, att ta in en dylik brandfackla i ett redan segregerat område, en människa som späder på "svenskar tycker inte om invandrare".
Nyss återvände hon till Angered (Blå stället) där hon en gång bott. Men även till Hammarkullen (Folket Hus) för att hålla föredrag. Hon mottogs och höjdes till skyarna av de ansvariga, som om hon vore någon form av messias som skulle frälsa världen. Klart idolstatus i vart fall. Själv kan jag bara tycka att det var fruktansvärt oansvarigt, att ta in en dylik brandfackla i ett redan segregerat område, en människa som späder på "svenskar tycker inte om invandrare".
Jag gissar att hade det här rört sig om en
svensk/svenska, istället för Athena Farrokhzad hade man omedelbart funnits med på SÄPO:s lista, som en
samhällsrisk. Med all rätt dessutom, eftersom här uppmanas till inte vilka
våldsamheter som helst, utan man skall störta regeringen med
våld!
I Norge har man nu valt att häkta den kontroversielle islamistledaren mulla Krekar, på begäran av polisen i Oslo. Mulla Kreka heter egentligen något helt annat: Najmuddin Faraj Ahmad.
I Norge har man nu valt att häkta den kontroversielle islamistledaren mulla Krekar, på begäran av polisen i Oslo. Mulla Kreka heter egentligen något helt annat: Najmuddin Faraj Ahmad.
Mulla Krekar ska hållas i fängslat förvar i fyra veckor då han är misstänkt
för hot och för att ha uppmuntrat till våldsbrott i bland annat en
intervju med tv-bolaget NRK. I Sverige fortsätter man att ducka för den våldsamma anda som finns ute i världen och jag kan inte med bästa vilja i världen enbart vända blicken åt ensidigt håll, eftersom man hyllar t.o.m. USA som spritt död och elände efter sig i stort sett hela världsklotet. Det går nog inte ens att tänka ihop hur många oskyldiga människor, både de egna medborgarna och i de länder som de har drabbat, som blivit kanonmat.
Det måste vara något grundläggande dysfunktionellt med en stat, som beter sig om man lider av allvarlig schizofreni. Man övervakar och misstror all världens människor. Människor som de dessutom inte har någon som helst rätt att kränka privatlivet för.
Fortfarande undrar jag och många med mig, vad USA har i t.ex. Östersjön att göra, eller några av de andra länderna som de de senaste 60 åren fört krig i, eller varit anledningen till inbördeskrig har startats. I Sverige talar man alltjämt om det kalla kriget och Ryssland som ett verkligt hot mot världsfreden. Det gör man trots att man idag inte kan vara oupplysta om vad som hände under Nikita Chrusjtjovs tid vid makten och han ville sträcka ut handen till en varaktig fred. Den som var ovetandes förut har absolut inte någon anledning att påstå att de inte visste. NU vet alla som VILL se, hur det egentligen förhöll sig.
http://www.svt.se/dox/krusse-i-amerika
Förära någon Nobels fredspris, som i nästa stund står i begrepp att döda och utplåna oskyldiga människor och för krig och intrigerar överallt, det blir helt obegripligt. Men det är länge sedan jag överhuvudtaget försökte förstå världens giriga maktmänniskor, jag klarar faktiskt inte längre av att ens försöka förstå.
Jag har haft en rätt så allvarligt brevkommunikation med min mentor, som i dagarna fyllde 90 år och skulle sålunda ha varit jämngammal med min egen mamma. Min mentor är en sund människa i en sund själ, vars tankar jag har haft förmånen att ta del av i mer än två decennier. Sedan några år tillbaka har våra telefonsamtal upphört av rent praktiska skäl, eftersom det kräver två relativt gott hörande människor. Men det skrivna ordet i vanliga brev är en sakta och mer eftertänksam handling, som jag till fullo lärt mig att uppskatta i detta tidevarv, när snabbhet i nåbarhet blivit till en kontraproduktiv form av medmänsklig samvaro. Den är i dagens samhälle lika unik som värdefull:
Han skrev bl.a.:
Jag har också avslutat mitt skrivarliv. Jag har plockat ihop lite "kvarlåtenskap", som kanske kan intressera dig. Mycket kretsar kring det ondas gåta. I ditt brev berättade du en del om människors djävligheter. Men vi måste också öva upp blicken för hur mycket fint, hur många fina människor som finns kring oss. - Och så alla dessa fromma, sadistiska terrorister som faktiskt tycks tro, att de skall komma till Paradisets högsta topp om de så bara utgjuter några droppar av "de otrognas blod".
Idag sker massdöden genom förryckta frälsare och deras läror, inte minst inom politiken: nazismen, kommunism, islamism och alla andra ismer.
Jag har också bifogat några dikter med hoppets ton. Jorden skall utvecklas till kärlekens och frihetens planet, när vi genom katastroferna långsamt vaknar. På Carlssons förlag får jag till hösten ut en ny och utvidgad upplaga av min bok från 2009 "På väg att bli människa", men med en ny titel "Jaget vaknar och förvandlar världen".
Så kommer ytterligare högst personligt mellanstick i brevet, men så avslutar han brevet med:
Här får du en fin vers av Harriet Löfwenhjelm:
Det måste vara något grundläggande dysfunktionellt med en stat, som beter sig om man lider av allvarlig schizofreni. Man övervakar och misstror all världens människor. Människor som de dessutom inte har någon som helst rätt att kränka privatlivet för.
Fortfarande undrar jag och många med mig, vad USA har i t.ex. Östersjön att göra, eller några av de andra länderna som de de senaste 60 åren fört krig i, eller varit anledningen till inbördeskrig har startats. I Sverige talar man alltjämt om det kalla kriget och Ryssland som ett verkligt hot mot världsfreden. Det gör man trots att man idag inte kan vara oupplysta om vad som hände under Nikita Chrusjtjovs tid vid makten och han ville sträcka ut handen till en varaktig fred. Den som var ovetandes förut har absolut inte någon anledning att påstå att de inte visste. NU vet alla som VILL se, hur det egentligen förhöll sig.
http://www.svt.se/dox/krusse-i-amerika
Förära någon Nobels fredspris, som i nästa stund står i begrepp att döda och utplåna oskyldiga människor och för krig och intrigerar överallt, det blir helt obegripligt. Men det är länge sedan jag överhuvudtaget försökte förstå världens giriga maktmänniskor, jag klarar faktiskt inte längre av att ens försöka förstå.
Jag har haft en rätt så allvarligt brevkommunikation med min mentor, som i dagarna fyllde 90 år och skulle sålunda ha varit jämngammal med min egen mamma. Min mentor är en sund människa i en sund själ, vars tankar jag har haft förmånen att ta del av i mer än två decennier. Sedan några år tillbaka har våra telefonsamtal upphört av rent praktiska skäl, eftersom det kräver två relativt gott hörande människor. Men det skrivna ordet i vanliga brev är en sakta och mer eftertänksam handling, som jag till fullo lärt mig att uppskatta i detta tidevarv, när snabbhet i nåbarhet blivit till en kontraproduktiv form av medmänsklig samvaro. Den är i dagens samhälle lika unik som värdefull:
Han skrev bl.a.:
Jag har också avslutat mitt skrivarliv. Jag har plockat ihop lite "kvarlåtenskap", som kanske kan intressera dig. Mycket kretsar kring det ondas gåta. I ditt brev berättade du en del om människors djävligheter. Men vi måste också öva upp blicken för hur mycket fint, hur många fina människor som finns kring oss. - Och så alla dessa fromma, sadistiska terrorister som faktiskt tycks tro, att de skall komma till Paradisets högsta topp om de så bara utgjuter några droppar av "de otrognas blod".
Idag sker massdöden genom förryckta frälsare och deras läror, inte minst inom politiken: nazismen, kommunism, islamism och alla andra ismer.
Jag har också bifogat några dikter med hoppets ton. Jorden skall utvecklas till kärlekens och frihetens planet, när vi genom katastroferna långsamt vaknar. På Carlssons förlag får jag till hösten ut en ny och utvidgad upplaga av min bok från 2009 "På väg att bli människa", men med en ny titel "Jaget vaknar och förvandlar världen".
Så kommer ytterligare högst personligt mellanstick i brevet, men så avslutar han brevet med:
Här får du en fin vers av Harriet Löfwenhjelm:
Oh my son.
But tired anel smiling we leave out toys
when it´s over and life is done.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar