Helt uppenbart håller jag på att bli riktig tant, därför att jag förstår inte hur människor som styr både landet och våra företag, kan ha så bristfälligt ansvar.

Vi har en ungdomsarbetslöshet, som är mycket oroväckande. Inte bara det, utan de som har någon form av handikapp, eller närmar sig de 50 är de som är ratade ute på arbetsmarknaden.

Sedan blir det inte bättre av att det saknas bostäder och det gäller ju i allra högsta grad ungdomar, som inte har jobb och sålunda inte godkänns som hyresgäster. 

Jag skulle vilja att samtliga inom den svenska Riksdagen och Regeringen skulle vara tvingande att svara på vad de tycker, att det ger för signaler till dessa människor.

Jag kan bara tyda det som en enda signal och det gör mig minst sagt upprörd.

När man 2007 inom Regeringen bestämde sig för att förskjuta all makt till ett godtycke, som totalt saknat ansvar genom hela samhällshistorien - Svenskt Näringsliv - organisationen som bildades 2001 genom sammanslagning av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen, då blev det alldeles tomt inom mig. Därför att jag kunde redan då förstå vilka långt vittgående konsekvenser som det skulle få. Bara det senaste åren har jag önskat, att jag någon gång åtminstone kunde få fel i vad jag ser komma annalkande, som ett brev på posten.

Med dårarnas envishet och trots att man idag har ett sorgligt facit, som visar hur det finns ett utbrett missbruk inom det svenska arbetslivet, där svindlande många har visstidsanställningar, som pågått under väldigt många år, så hävdar den svenska Regeringen: att det inte finns ett utbrett missbruk av visstidsanställningar.

Ett är då fullständigt säkert, inte kan man anklaga den svenska Regeringen för att vara de allra skarpaste knivarna i lådan. Antagligen kan man även baka in Riksdagens ledamöter, eftersom mycket som händer i Regeringen först haft en djupdykning i den svenska Riksdagen.

Glädjande nog anmälde TCO det hela till EU-komissionen, som i sin tur kommit fram till att den svenska lagstiftningen strider mot EU-rätten och att det existerar ett utbrett missbruk. Så nog är det dags att montera ner Svenskt Näringslivs´makt över det svenska samhället och införa lagar som reglerar både det ena och det andra på arbetsmarknaden, liksom svenska företagsbeskattningar.

Ibland önskar jag att jag inte hade varit så vetgirig och intresserad av människor, eftersom det också inneburit att jag läst in mig på svenskt företagande och gjort djupdyningar i flera av storföretagen. Det har varit en sorglig läsning, därför att överallt har Arbetsgivarföreningen stått för det riktigt smutsiga byket och inte sällan har det spelats under täcket med Regeringen och ibland t.o.m. fackföreningar.

Jag undrar vad en sådan som Sven Wingqvist, en av grundarna av SKF, hade sagt och gjort om han hade levt idag, då man varslar 200 anställda i Sverige för att man skall flytta produktionen, dit man kan nyttja billig arbetskraft. Jag skulle ha förstått åtgärden om det varit förlust i kassan, men då man gör det bara för att kapitalisterna skall fylla sina redan välfyllda börsar, då finns de inte längre något som heter etik och moral och ansvar för Sverige, hos de svenska företagen och företagsledarna, eftersom man är beredd att sticka kniven i ryggen på det hela svenska samhället.

Det är är fråga om djungels lag på de rikas villkor, det inser man när man läser om alla varsel och människorna som blivit slavar hos bemanningsföretag: http://www.di.se/sok/?q=varsel