Rundresa i Spanien. Madrid - resdag 24 i Goyas fotspår.

Elisabeth och Christer (paret från Strömstad) slog sig ner vid vårt frukostbord  även idag. Vi utbytte namn och adresser, men dessvärre har det blivit som det ofta blir: Den där lappen där något viktigt stod på, den gick inte att återfinna vid hemkomsten, därför att jag hade lagt lappen på ett riktigt bra och säkert ställe.

Jag bad receptionen på hotellet ringa och kolla om Adelshuset vid Plaza Espania hade öppnat än efter restaureringen, men det hade de inte gjort. Så vi tog Metron från "Sol" till "Principal Pio". Där såg vi en film om Goyas takmålningar. Den var faktiskt väldigt intressant.

Goyas liv var ingalunda någon enkel resa http://sv.wikipedia.org/wiki/Francisco_de_Goya och inte blev den enklare efter hans död.

Goya blev begravd i Bordeaux, dit han flytt, efter det hårda politiska klimatet som rådde i Spanien. I graven i Bordeaux vilade Goya i några årtionden, men eftersom hans konstnärsgärning inte minskade med åren ville spanska staten ha tillbaka hans kvarlevor. Konsuln i Bordeaux fick i uppdrag att ombesörja det hela. Han öppnade sålunda både grav och kista och fann till sin bestörtning att Goyas kvarlevor saknade huvud. Varvid konsuln telegraferade till Madrid: Goya utan huvud! Vad göra? Myndigheterna svarade: Skicka hit Goya med eller utan huvud!

Nu vilar Goya, utan huvud, sedan mer än hundra år under en stenhäll i kapellet San Antoinio De Florida i Madrid. En enkel gravsten mitt på golvet i kapellet är det värdsliga minnet man idag kan se av honom. Men höjer man blicken kan man se hans fresker i tak och kupol. Det blev aldrig klargjort varför hans kvarlevor saknade huvud och om det finns många teorier från det mest makabra till, att någon önskat ha hans huvud att se på till vardags dvs. hans konstnärliga huvud och blick, vilket i mina öron låter minst lika makabert som något annat.

De fresker som Goya utförde under en sexmånadersperiod under slutat av 1700-talet porträtterade Goya bl.a. mirakel av San Antonio av Padua. På huvudkupolen skildras San Antonio och den scen, som förekommer i 1300-talets Lissabon, sålunda gjorde Goya en abrovish och flyttade miraklet till samtida Madrid.

Jag vill tillägga att det finns många ikonmålningar av Santa Antonio, som hyllas i flera länder. Även El Greco har gjort en målning av den helgonförklarade Antonio, med Jesusbarnet på bild och en lilja som attribut, den sistnämnda är en kod till en av våra mer kända andliga uttryck.

Egentligen är det helt otroligt hur mycket inspiration, som just de bibliska motiven inspirerat de stora mästarna inom konsten. Det måste också betyda, att de kreativa krafterna inom oss dit även alla konstformer hör, i allra högsta grad är hämtat ur någon urkraft hos oss människor, eller om man så vill människans andliga jag, eller om man så vill det högre jaget. Något som är ursprungligt och större än vad många av oss är medvetna om.


Det var gratis inträde till Goyas kyrkotakmålningar, trots att det stod att det var gratis enbart på onsdagar. Men vi klagade inte. Jag kände mig rätt nöjd av kapitlet Goya därför att jag insåg att vi hade sett Goyas arbeten i rätt ordning: Vilken lyckoträff helt enkelt, först Akademien där Goya varit elev, sedan Prado där hans målningar finns och sist dessa takmålningar i kapellet San Antonio De Florida i Madrid, som i all dess enkelhet är mycket av de figurer han målet i sina tidigare arbeten.

Takmålningarna i kapellet är ett fantastiskt resultat från bara några basfärger. Hur snabbt dessa dessutom kom till under är också helt obegripligt. - I kapellet finns speglar så att man kan betrakta takmålningarna mer ingående, utan att riskera att bryta nacken. Men tyvärr fick man inte fota i kapellet, inte ens utan blixt.

Man behöver knappast fråga sig varifrån vissa av Goyas verk/sviter var sprungna ur, eftersom Goya blev vittne till många av de barbariska scener som utspelade sig i det blodiga Spanska befrielsekriget. Det ser man särskilt i sviten i "Los Desastres de la Guerra" (Krigets fasor), vilket visar med all övertyglighet Goyas avsky för krigets bestialiteter, men de finns även uttryck för hans egna våndor i "svarta målningar". Goya blev vittne till många av de barbariska senerna som utspelade sig i det blodiga Spanska befrielsekriget.

Vi gick även i in den det vanliga kapellet där allt var rent och avskalat. Där spelades fin musik och damerna kom, bad och gick.
 

Men nog  känns det som om Goya, där han sitter staty på andra sidan gatan, blickar ut över kapellet San Antoinio De Florida och känner sig nöjd över sitt livsverk och utsikten.

13 juni blir kapellet platsen för en livlig pilgrimsfärd, där unga ogifta kvinnor kommer för att be till San Antonio om en partner, eftersom det finns legender om honom att han förenar par. San Antonio är också skyddshelgon för att hitta saker (t.o.m. andliga saker), eller förlorade människor, något som ligger varje ikonmålare lite extra varmt om hjärtat. San Antonio är känd i Portugal, Spanien och Brasilien, som ett äktenskapshelgon, som firas med parader och äktenskap.

Lite övrig kuriosa är att dagen innan, den 12 juni, är det "brasilianska Alla hjärtans dag", som heter Festa Junina (även känd som "Santo Antônio") där San Antonio firas tillsammans med bl.a. Johannes Döparen.

Vi vandrade vidare och på dotterns inrådan, som tidigare hade varit på en studieresa med konstskolan i Madrid och hade besökt en restaurang/ciderbryggeri alldeles i närheten av kapellet, slank vi också in på denna uråldriga tradition. 

Förutom rundvandringen via youtubeklippet finns här några egna bilder av mindre bra kvalité. Men via youtubeklippet ser man hur nära det är från kapellet till restaurangen/cidertillverkningen.

Jodå, vi smakade också Cidern, som tillverkats sedan början av 1800-talet här. Cidern var god liksom maten, som var det spanska enklare slaget, men är fullt tillräckligt.

Därifrån vandrade vi vidare och jag hittade reklam för öl, på en bar. Så nu vet du vad öl (Cervezas) heter på spanska om det undgått dig tidigare.

När vi närmade oss Metrostationen Principe Pio fick jag syn på kyrkkupolen och trodde knappt mina ögon: Undra hur man fungera inne i huvudet, när man klättrar upp på en kyrkkupol och ägnar sig åt graffiti på hela kyrkkupolen.

(Jaha, då var teknikspöket over there igång igen, som ständigt kollar och nagelfar min blogg. Jag har ett budskap: - Ni kan väl låta min blogg vara ifred! Det är rätt enerverande att inte kunna välja textsnitt, storlek i ett och samma blogginlägg, men också att upptäcka att t.o.m. bilderna har en tendens att försvinna!)