Än är det ingen som snackar omkull "den gamle mossbehängde gubben" Sven Wollter och det hedrar honom, att han inte viker ner sig för ledarskribenten i Göteborgs-Posten, Malin Lernfelts infantila påhopp.

Utan Sven Wollter finner den kritiken bortom vett och sans.

Han gavs inte plats i Göteborgs-Posten, som alla andra med titel och pondus får göra, utan Sven Wollter fick snällt inordna sig där vi vanliga dödliga kan göra våra röster hörda under "Fria ord". Med en länk, eftersom Fria ord är allt annat är fria ord, utan nyps av mitt i en mening om det överskriver visst antal ord, eller helt enkelt kasseras som möjligt inlägg: http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2015/01/28/genmale-fran-sven-wollter/

Hon väljer dessutom att göra det utifrån det TV-program, "Min Sanning", som SVT sände den 30.12.2014 och det om något bevisar bara, att hon inte ens förstår vanlig kommunikationssvenska, än mindre kan hon vår historia.

Jag såg programmet själv så jag vet mycket väl vad som sades och inte sades:
http://www.svtplay.se/video/2549680/min-sanning-sven-wollter/min-sanning-sven-wollter-sasong-6-avsnitt-6
Programmet kan ses t.o.m. 30 december 2015.

Malin Lernfelt befinner sig i någon form av nivå, där även intervjuaren, Anna Hedenmo, befann sig i programmet "Min sanning". Hon förstod inte heller vad det var Sven Wollter sade om kommunismen och varför han hållit sig kvar vid den goda grundtanken.

Den grundtanke där själva ordet kommunism härstammar från franskans: communisme och ytterst av latinets communis: gemensam. Det är i urgrunden idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle bör vara gemensamt ägda. Det handlar sålunda om en grundläggande solidaritet med alla människor och alla människors lika värde.

Ca. 22 minuter in på intervjun kommer man in på det som handlar om kommunismen och där förklarar Sven Wollter, sin egen ståndpunkt. Han förklarar att han inte ser någon som helst anledning till, att ompröva sitt beslut om att han tror på kommunismens grundtanke. Han kallar det för socialism.

Sven Wollter förklarar att han själv tänker och förundras över hur någon enda vettig människa på detta förvirrande klot, någonsin kan tro att det nuvarande härskande rofferisystemet någonsin skulle kunna rädda det här klotet och han är väldigt noga med, att inte utelämna något väsentligt av alla skeenden t.o.m. klimatförändringarna tar han med. (sammanfattningsvis är det detta han säger) 

Men på något sätt har det blivit signifikativt med den nya formen av intervjuare och journalister: de lyssnar mer till sina egna bestämda tankar om hur svaret skall låta, istället för att lyssna till vad den som blir intervjuad svarar.

Därför blir det också så, som det för det mesta blir i alla intervjuer nu för tiden: det spelar ingen som helst roll hur Sven Wollter förklarar för Anna Hedenmo, så förstår hon ändå inte, utan har bestämt sig för att det är det svaret hon förväntar sig, som är det enda rätta.

Sven Wollter vill inte ha Stalin slängd i ansiktet och inte ens där förstår intervjuaren, i TV-programmet Anna Hedenmo honom, trots att det knappast kan bli mer utförligt förklarat och jag sitter där i TV-soffan och riktigt känner hur pinsamt det hela åter blir. Men Sven Wollter duckar gentlemannamässigt, eftersom han inte är så ofin, att han säger det till Anna Hedemo, som han skriver till Göteborgs-Postens ledarskribent, Malin Lernfelt: att han inte vill lasta Lernfelt för hennes brist på historisk kunskap och att hennes verklighetsuppfattning läcker som ett såll.  

Det kan illa vara men jag tycker, att det hela börjar bli rätt tröttsamt i media och jag delar fullständigt PG Gyllenhammars och fd. statsministern Ingvar Carlssons (S), när de var upprörda över att journalister grundligt missförstått sina egen yrkesuppgifter: en journalist skall ställa frågorna, inget annat. De skall inte ge svaren, dessutom inte sina egna.

Apartheidens regler, vann länge stöd och ansågs vara helt naturliga och än existerar den, fastän inte i den mer synliga omfattningen. Det är inte längre lika politiskt korrekt att skilja människor åt p.g.a. hudfärg.
Medan det har blivit ett stegs förflyttning till religionen, fastän islamofobins människosyn i själva verket är antisemitismens broder. Man klarar inte av att hantera alla felaktigheter människor emellan på en gång.

Men skulle man komma på tanken att göra det skulle man med lätthet kunna göra en travesti på den text, som prästen och antinazisten Mikael Niemöller lät publicera 1955:

”Först hämtade de kommunisterna och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. 
Sedan hämtade de fackföreningsfolket och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. 
Sedan hämtade de judarna och jag protesterade inte, för jag var inte jude. När de sedan kom för att hämta mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.”
Håll med om att det känns som om det är många fler stycken, som saknas i Niemöllers text.
Därför att se eller att veta och tiga, det är också att tyst samtycka.