Har det inte blivit allmänt huvudlöst i Sverige? - Eller menade jag nu egentligen hudlöst? - Eller vad menade jag nu egentligen?

Skulle man inte kunna utropa nyval om den saken också, eftersom det verkar lika befogat, som något annat.

En del dagar blir jag bara sittandes hängande över Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2569362-sa-slog-stampens-skuldfalla-igen

När jag läser hela den storyn om hur det går till inom tidningsbranschen och juppiefolkets värld. Då är jag inte enbart försjunken i det jag läser. Jag blir helt förblindad av det jag läser och verkligheten i mitt kök blir inte mindre. För när jag lyfter blicken från tidningen blir jag också totalt förblindad av grannens utomhusjulbelysning i illblått. Den sticker rakt in i ögonen så att jag ser svarta prickar på två röda sekunder bara genom att ha höjt blicken.

Kanske finns en förklaring till att människor av just min årsmodell, 1951, har blivit särskilt angripna av starr. Helt nyligen ville man ha med mig i en studie och jag, lydig som jag är, fick svara på ett jätteformulär. Hur "Starrstudien" jagat reda på mig är väl antagligen samma väg, som de som hackat mina journaler.

Det är inte bara stickande ljus, som blivit outhärdliga. Det är mycket som sticker både här och där. Jag behöver bara kliva ut på gatan för att inse hur mycket orättvisor som egentligen finns i vårt Sverige, eller slå på TV-nyheterna. Där återfinns SEB:s vd Annika Falkengren, som tronar i topp som den överlägset bäst betalda bankchefen. I fjol dubblade hon lönen till 29,4 miljoner kronor. Det tycker SEB:s styrelseordförande Marcus Wallenberg är helt ok. citat: hon har en marknadsmässig ersättning. slut på citat.

Det är mannen vars familj struntat högaktningsfullt vad testatorn omtalat i sitt testamente. Idag är det t.o.m omöjligt att hitta det på webben, vilket man kunde göra innan TV-reportaget om hur de efterlevande familjemedlemmarna kringgått vad som stiftelsen haft för grundpelare. Det var aldrig meningen att familjemedlemmarna skulle göra sig till några Knösusar, inte några andra heller för den delen.

Så jag vet inte hur den här nutidsvärlden egentligen är instiftad och fungerar. När inte ens de som är satta att kontrollera, att uttryckta villkor efterlevs, säger sig inte kunna göra något, när det är helt uppenbart att man på ett personligt plan gjort sig stora pengar, något som aldrig varit meningen med stiftelsen. Ursprunget har svällt ut i en total oigenkännlighet och jag tror nog att gamle Wallenberg skulle rotera runt i sin grav om han visste vad som pågår.

Illa var det i vart fall för min egen del, eftersom jag nu sitter och skriver på ett manus där allt verkar komma emellan mitt manus och mig. Mitt groteska manus har sitt avstamp i just stiftelser och det blir bara ännu ett försenande moment, eftersom jag inte varit förståndig nog att spara ner alla dessa testamenten som blivit stiftelser och som är det som jag tagit avstamp i.

Det finns mycket som sticker.

T.ex. att stora delar av den svenska befolkningen verkar gå omkring med någon form av underliga basfakta om hur saker och ting egentligen förhåller sig.

Man kan t.ex. undra hur det kommer sig, att inte alla arbetare snart börjar undra varför t.ex. transportarbetare ska stödja en budget, som genom extra skatt på lastbilar ska ännu mer förvärra läget i transportbranschen. Eller de som jobbar i byggnadsbranschen, där nya regler sedan Göran Perssons tid medfört, att på byggjobb är polska snart vanligare språk än svenska.

Det är lite smått otroliga saker som händer i den här världen, som fullständigt tappat sans och balans.

Det är inte utan att jag undrar om de spelat Finans, eller Monopol lite för mycket när de växte upp, den här eliten som drar oss alla i fördärvets avgrund. Inte ens där drog man väl dylika rövare, som den etablerade politiker och finansvärlden är kapabla till, även om jag vet att en del var duktiga storfuskare. Kanske är det den världen, spelvärlden, som gjort att jag aldrig sväljer fuskares verk, som några sanningar.

Inte huvudlöst men väl mycket hud, tyckte vett och etikett-experten Magdalena Ribbing, om den stackars fina "Kronprinsessan, som gjort alldeles fel". Hon hade nämligen Serafimerordensband på bar hud till Nobelmiddagen. Det ska man inte ha egentligen.

Själv knallade jag omkring hela den dagen i nattlinne och stora ullsockor på fötterna, sörplandes på en jättebalja kallt kaffe utspritt under större delen av dagen. När Herr H kom hem efter mörkrets inbrott serverade han mig 3 kokta wienerkorvar till middag, eftersom jag inte äter det andra mycket kolhydratrika han bjöd till. Proppmätt blev jag visserligen av det nog så myckna korvintaget.

Men jag kan inte låta bli att undra över vad vett och etikett-experten Magdalena Ribbing hade sagt om det?

För övrigt anser jag att världen borde ägna sig åt lite mer återbruk. Är det någon kommun som behöver, så har Göteborg ett stort lager med välrostade Italienska spårvagnar.