The Corporation - denna Kanadensiska dokumentär från 2003, gick på Kunskapskanalen igårkväll.

Jag tänkte oklokt nog, att jag kanske skulle slötitta på TV innan jag gick och lade mig. Allt i hopp om att koppla av med något annat snurrande i huvudet än kampen i den svenska pappersidiotin, som tydligen blivit min lott här i livet. 

Glädjande och passande nog, så var Patientförsäkringen LÖF på nyheterna. För en gångs skull verkar jag få draghjälp med att belysa det absurda i svenskt samhällssystem, där man trampar och spottar friskt på drabbade människor. Även de man tagit död på. Man drar sig inte ens för att frånta små barn deras självklara rätt till ersättning då de fråntagits sina anhöriga genom oförlåtligt slarv. Istället så naglar man upp de redan utsatta på väggen, allt i penningens väg. Nog är det ett ruttet samhällssystem vi har, där de som egentligen är satta att värna om, istället iklätt sig bödlarna huva. DE människorna är inte att leka med!


Men dessvärre så blev det allt annat än en avkopplande stund efter nyheten om LÖF, som tydligen hade föregåtts av något TV-program. Istället så segade jag mig till sängs mitt i natten. Urförbannad är väl ungefär bara förnamnet, efter att ha sett den kanadensiska dokumentären, The Corporation, där Vd:ar, whistleblowers, mäklare, gurus och spioner gav en historisk inblick i de stora aktiebolagens uppbyggnad och dominans över världsordningen. Men också över den enskilda individen. Det var ett rikt och minst sagt gruvligt arkivmaterial inkl. intervjuer. Man kan bli mörkrädd för mindre.

The Corporation var tydligen en repris från 15/11, men för den nu som missat dokumentären(The Corporation) och har möjlighet att glo på TV kl. 10.00-12.30 går den även imorgon, torsdagen den 20 november. Huruvida den går att se via webben har jag inte rotat reda på. Men det brukar ju som regel på något sätt gå att trixa till.

Länge har jag legat i startgroparna för att skriva än en gång om LKAB:s fortsatta framfart i Malmberget. Men jag har liksom bara känt mig övermätt på människor, som inte inser hur ruttna de i själva verket är. Det går inte att freda sig med, att man i privatlivet är trevlig, snäll och en etisk och moralisk människa. Har man lånat ut sig till dylik hantering är man i själva verket inget annat än ett livsfarligt rovdjur. För mig är det totalt obegripligt att man ställer sig till förfogande för något så vidrigt, utan några som helst hämningar, eller den minsta lilla eftertanke. Är det några som borde se The Corporation, så är det just dessa människor!

Hela LKAB koncernen från högsta hönset, styrelsen till den som jobbar långt under jord, sist och inte minst dess ägare staten (dvs. politikerna i Riksdag och Regering) borde genast bänka sig framför sina TV-apparater och se The Corporation. Det skulle nog inte skada heller om Bergsstatens- och Miljödomstolens anställda också bänkade sig framför TV-apparaterna.

I dokumentären fanns det ju en och annan högt uppsatt person, som hade "nyktrat till" och insett sin delaktighet i jordens och människornas förstörelse: allt i den kortsiktiga profitens tecken. Istället för att agera med insikt och även med den insikten om att det faktiskt kommer generationer efter oss och handla därefter. Dvs. OM de kommande generationerna överhuvudtaget har en chans. Jag betvivlar det i allra högsta grad att de har det.

Uppgiven är väl ett alltför lätt ord, att beskriva hur jag känner mig just nu. Ändå känner jag, att jag kommer att slåss så länge jag bara andas för att om möjligt få till en något bättre värld. Kan jag få glädjas åt ett aldrig så litet kvitto i min hand, då har jag lyckats över förväntan. Så är det ju bara...

Jag vet att otack är världens lön och mig gör det inget, så länge jag vet att jag försöker att förändra till det bättre. Sådana personer som jag, som fungerar som en skavande gråsten i de här ruttna människornas värld, är för dem enbart problemet. De kan inte se sina egna handlingar. Än mindre förstå, att det är något allvarlig systemfel, när lagar, regler och myndighetspersonerna blivit rättshaveristerna.

Man behöver inte ha blivit världsmästare för att förstå, att man faktiskt drar sitt strå till stacken.