måndag 28 juli 2014

Regnet strilar ner och fyller luften med välbehövlig syre.

Jag vaknade imorse av att båda fönsterrutorna, som saknar fönsterhakar slog igen och gardinerna lade sig till ro. Jag steg upp och kikade ut mot äppelträdet och såg då att vinden rasslade i trädet. Jag hasplade igen båda fönsterrutorna, eftersom jag förstod att nu var det en försmak av oväder. Den där mycket speciella skallebanken gav sig också olycksbådande till känna uppe i hjärnkontoret, vilket alltid är en klar avisering om åska.

Herr H låg raklång i sängen, med kudden över huvudet och såg ut som om han var en strandad, infrusen Frionor fiskpinne i randig pyjamas. Jag förstår inte hur han står ut med att jämt ligga med huvudet under kudden.

Med ett litet leende på läpparna tassade jag förbi hans sänghalva och tänkte, att hela han såg ut som början på en gastkramande thriller, som han häromdagen i bilen hade mässat på om:


Jag skall minsann skriva en thriller, som skall heta "Morden i Fårösund".

 
Så hade Herr H än en gång repeterat det han under ett par dagars tid hade presenterat för Britt-Inger, att det var inte undra på att det spökade i  1700-talshuset. Det hade nog begåtts ett och annat mord i huset, som inte var känt. I vårt sovrum hade han t.ex. sett blodfläckar under sängen. Bara det var skumt. När jag själv hade kikat ner under sängen hade jag sett, att det nog rörde sig om någon, som viftat på lite ovarsamt med rödfärg i rummet.


Sedan att det låg lite benbitar här och där ute på gräsmattan, hade herr H också mässat på om, det gav bara ytterligare bevis på, att hundarna hade lyckats gräva upp en och annan benbit från alla nedgrävda lik i trädgården. Det var inte alls fråga om några hundben från ICA Bungehallen, det kunde han minsann förstå. Honom gick det inte att lura, hans näsa för mordgåtor var osviklig.

Ja, vad säger man så här flera timmar efter uppvaknandet, mer än att regnet klarnat luften och gjort den frisk syremättat, åskan har dragit förbi och svalkan har äntligen kommit. Men Herr H han är redan på väg mot nya äventyr. Han skall svinga golfklubborna någonstans på södra, eller mitten av Gotland. Vem vet hur mycket mordgåtor han skall komma finna ut där.

För trots allt är det vådligt våldsamma en del av de här måsarna, eller som den inhemska befolkningen kallar dem för, Mavar, som på den här mysko dialekten inte betyder något annat än just måsar.

Här var Herr H också snabb med att tolka vad som menades med måsar eller mavar:


08:or som skriker, skränar, skitar ner, kommer i stora flockar och finns ta´me faen överallt.


Vem kan ens ana sig till vad den thrillern kommer att handla om, eller ta sin början. Den kanske börjar med att någon ligger där dyngrauk.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar