tisdag 8 juli 2014

Ibland blir jag riktigt förvånad över människors naivitet. Är du fet, eller dragit på dig en övervikt är du en riktig dumskalle, utan karaktär och vilja!

Jo, jag vet. Jag borde verkligen inte befinna mig på detta plan längre. Men faktiskt är det så, att även jag kan ännu bli förvånad. Rejält förvånad dessutom.

Så förvånad att jag frågar mig, om de här människorna på fullt allvar tror, att de kan bli ympade mot allt som livet har i beredskap för dem. Sådant som de i hela sitt liv aldrig trodde skulle kunna hända just dem och ändå så händer det.

Värst är nog trots allt drevet, som följer med dessa personer, utan den minsta lilla krusning till eftertanke. Det urartar väldigt rätt till rena mobbingen i de s.k. sociala medierna och inte bara där. Lite allmän masshysteri tycks ha utbrutit på de flesta fronter.
 

Saken är den, att jag följt konversationen i de sociala medierna (företrädesvis rätt unga människor av selfiefotona att döma), som på fullt allvar tror, att de på något sätt kan bli vaccinerade från livets alla otänkbara skeenden.

Oundvikligen är det kroppens utseende, som är trätostenen. Man möter den överallt t.o.m. inom fotbollen pga. fotbolls-VM i Brasilien.

Vi har helt uppenbart blivit längre, men inte bara längre, utan även tyngre, eller fetare om du föredrar det ordet bättre.

Vilken metod för sund vikthållning, som är den bästa och VAD den plötsliga viktökningen över i stort sett hela världen beror på: DET slåss de lärda drakarna alltjämt om. Så egentligen röstar jag själv med fötterna, eftersom jag inser att det finns många grejer på ett järnspett, som kan ha inverkan.


Jag kan inte låta bli att undra över hur du själv reagerar, när du läser följande inlägg:

Mitt BMi ligger på normalvikt och ska Aldrig över på fetma eller överviktig för den delen. Har några kilo till som ska bort. Till hösten ska jag springa mitt första riktigt seriösa lopp, midnattsloppet och 2015 blir det Göteborgsvarvet. Vill man Såååå Kan man!!!! Jag bestämmer!!! Ha en härlig söndag alla ♥
Mot Målet och det nya livet med den fantastiska äventyren!!! Heja, heja oss!


Jag vet i alla fall hur jag reagerade, när jag läste det hela.

Det handlar knappast om människans vilja om man inte kan springa, eller springa. Jag har föga tilltro till "ta din säng och gå".

Inte handlar det heller alla gånger om viljan, när det gäller övervikt. Överviktig kan man bli så att det riktigt sprutar ur öronen och BMI kan raka i höjden till oanade kilon, som aldrig funnits inskrivet på den egna världskartan, att man skall tillhöra.

Det här påminner mig i sin tur om alla magasin och TV-program, som har vikten & hälsan som slagskepp. De är inte lite insnöade på ett enda spår. Därför att man behöver inte nödvändigtvis springa sig till bättre hälsa, eller frenetiskt gå på gym, eller späka sig. Själv efterlyser jag magasin och TV-program för normalmänniskor, som inte förväntas ränna runt likt hamstrar i en bursnurra, eller ägna sig åt utslagning (läs mobbing för det är det som det hela handlar om) av de som inte passar in i formen.

Det vore ju intressant, om SVT kunde göra ett TV-program där man kunde få tro på en viss teori och så följde man den under ex. 8-10 månader. Sedan komsade man ihop de olika grupperna och helt enkelt gjorde en rejäl folkundersökning av det hela. Då vore man väl åtminstone en (1) bit på väg. Inte skulle heller den studien kosta så mycket att utföra, att man av den anledningen måste avstå.

Sedan till den där gamla slogan: Ät som en höna och skit som en elefant, den tror jag inte riktigt är helt i fas med verkligheten. Även om jag nog faktiskt tycker att den är humor på hög nivå och har fått mig att dra på smilbanden åtskilliga gånger.

Men t.o.m. den går det rätt enkelt att pricka hål på. Därför att om man äter som hönan, dvs. jämt och ständigt, så tror jag inte att det är rätt metod det heller.

Skita som en elefant då? - Ja, jag i vart fall ser vissa praktiska svårigheter med det också, eftersom vi lämnat dassets värld bakom oss. Möjligen kan vi tillhöra dassets vänner på FB, eller om det nu inte finns en sådan sammanslutning utanför facebooks värld.

Idag skall jag ta min humananpassade cykel och cykla iväg till handelsträdgården och förhoppningsvis kunna fylla cykelkorgen med uteväxter från rean, för oss som inte haft tid för oss själva. 


Lika förhoppningsvis skall här nu bli lite av dylikt, som brukar finnas här redan i maj-juni av växtlighet inför sommaren. Men att så frön till spagettipumpa nu? Det vete fåglarna om det inte är ett döfött försök. Men OM jag sår lite frön nu, då har jag tiden framför mig med att fundera ut, hur jag skall skydda dem från nattfrost och ev. kylan. Det är så man får hantera verkligheten, när den inte är perfekt.
Kaos är dessutom uppfinningarnas moder och jag har fått en livslång träning i det ämnet.

Livets tvärnitar skall jag ta itu med, förhoppningsvis ikväll, OM jag har någon ork kvar till det:






Men själv har jag bestämt mig till 100%, att jag tänker slå mig på Sten Sture Skaldemans LCHF kost. Dock avstår jag ifrån inblandning av perfekta människors världar, som jag inte tillhör.

Så det tänker jag inte slå mig på. De får pilla på i sitt eget navelludd bäst de vill. Jag föddes inte som någon dussinvara och tänker nog heller aldrig bli det. Livet har inte förskonat mig ifrån dess ibland mycket omilda hantering.

Men mest tycker jag idag, att jag har ägnat mig åt de sista åren, att ha lyssnat på människor, som vill ge sken av att de har sin gamla vikt, förblivit sitt gamla jag. Antingen har de förlagt sina gamla fotoalbum, eller så lever de kvar i en självbild, som hjärnan skapat till dem. Men jag minns hur de såg ut och jag minns också hur jag själv såg ut då. Jag har också noterat vad olika livshändelser kan ha för inverkan i en människas liv.

Mina 47 kg är sedan länge en saga all. Men vill jag ens väga 47 kg till mina 165 cm. Jag tror verkligen inte det. Istället är jag rätt säker på att jag vill hitta någon form av medelväg i form av att kryssa mellan Livsmedelsverkets godtycke & tillåtande och ett sundare liv. Det är så mycket annat vi har runtomkring oss, som inverkar på våra hormonsystem för att inte utsätta det för ännu mer av ytterligheter.

Jag värjer mig mot påståenden om perfekta liv. I vart fall har jag ännu inte träffat en sådan människa och lär inte heller göra det.

Egentligen är det förunderligt, att inte fler människor blir eremiter. Samvaro med andra människor är långt ifrån problemfria och jag tycker mig se en trend, att det inte blivit bättre med tiden. Det gäller stort som smått.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar