| | Soprano var ett namn, som jag hajjade till för. Jaha, det fanns en grund även i den filmatiseringen, som jag inte hade känt till innan vi kom till Corleone.
Staden har
en gång i tiden varit dominerad av araberna, Sicilien blomstrade under
den arabiska tiden. Vilket har inneburit en anmärkningsvärd ekonomisk
och
politisk utveckling innan normaderna intågade. Det finns en lång och tillika både uppgång och bedrövlig nedgång vid alla övertagen. Även inkvisitionen har drabbat Sicilien. Förr i tiden var Corleone omgiven av
försvarsmurar som förbinder Castello Soprano och Castello Sottano. Sottano är idag förvandlat till ett franciskanerkloster.Väldiga och nästan sagoliknande skogar med ekar, lönnar och även korkekar finns runtomkring Corleone, Bosco della Ficuzza. Kung Ferdinand av Bourbon lät uppföra en jaktstuga i Ficuzza. Inte svårt att förstå varför kungen gjorde det valet.
Namnet Corleone kan väl knappast ha undgått någon, efternamn huvudpersonen i Mario Puzo bok "The
Godfather". Al Pacino s morföräldrar invandrat till USA från
Corleone.
Det verkliga Corleone var känd som "Modiga Civitas" från sin position i
frontlinjen i alla krig som utkämpades på Sicilien. Det
blev en kunglig egendom runt
slutet av 14-talet och senare gått in i de feodala innehav av Federico
Ventimiglia. Kanske var det under feodaltiden, som fattigdomen och oförrätterna
blev allmänt utbredd och som slutligen ledde fram till maffians
tillkomst och utbredning.
Ett minnesmonument som inte är ovanligt över maffians offer.
När
vi hade tagit oss mödosamt nästan längst upp i den lilla staden på helt folktomma
gator, körde en vit liten bil ikapp oss. Mannen i bilen vevade ner rutan
och sträckte fram ett vykort åt Herr H. Sedan svängde bilen in på en
bakgård, och körde iväg på de tomma gatorna. Vi stod där och såg ut som
två fiollådor i ansiktet. Vykortet föreställde en vy över Corleone.
Vi sökte kyrkorna och torget i hopp om att något skulle vara öppet. Men alla kyrkor vi hittade var stängda, så inte ens kyrkokonsten var tillgänglig. Helt plötsligt hörde vi röster och fotsteg närma sig genom en av de trånga gränderna. Det var en dam som var ute på promenad med en äldre kvinna. De tycktes förstå vår belägenhet och kom fram till oss och pratade. Vi berättade vad vi sökte. De berättade var det låg men att allt var stängt.Det fick mig att inse att Saracena tornet, som kom till på 11-1200-talet inte var någon idé att försöka att besöka. Det sägs att tornet erbjuder en fantastiskt utsikt över Cascata delle Due Rocche, fritt översatt vattenfallet över de två stenarna, längs Corleonefloden.
Herr H ville nu ta upp täten och följaktligen hamnade vi långt utanför all ära och redighet. När vi hamnat i utkanten, som jag började känna igen från bussrutan, visste jag att vi var rejält på villoväg. Jag ville vända upp igen. Efter en längre fotvandring i de branta små vägarna och gränderna stegade vid in på "Sweet Temptation" igen, dvs. busstationsbaren.
Buss AST kl. 15:45 kom ej. Ej heller AST buss 16:05 och den Gallobuss som gått sönder och vars passagerare stod och väntade få att stiga på, tycktes alla vara från Corleone.
Det fick mig att få en bestämd känsla av att det här var precis som det hela hade handlat om när jag fått föraningen, eller vad man nu skall klassa det som. Hade bussen verkligen gått sönder för att jag skulle kunna träffa ett val? NEJ, så kunde det väl ändå inte vara? Eller? Men jag förstod att detta kunde jag inte ignorera, det var hemresedag tidigt nästa morgon. Vi skulle missa flyget hem om vi blev tvungna att söka natthärbärge i Corleone och hur tar man sig från en stad som uppvisar tomma gator och det mesta igenbommat. Hela vistelsen hade hittills varit som jag på förhand hade fått en insikt om. Kunde jag verkligen ignorera det....
Jag mindes med en rysning vad som kommit till mig. DET ville jag verkligen inte riskera att det kunde slå in. Det skulle inte komma någon AST-buss, som vi hade biljetter till, jag visste det då. Jag frågade därför busschauffören om vi kunde få åka med Gallobusssen istället om vi löste biljett på bussen. Det gick bra att lösa biljett på bussen, något som inte hade fungerat på någon annan buss tidigare under hela vår vistelse på Sicilien. Jag håvade därför genast fram 10 Euro och ropade på Herr H, medan jag hörde textramsan om och om igen till låten "Hotell California" med Eagles inombords:
"Relax, " said the night man,
"We are programmed to receive.
You can check-out any time you like,
But you can never leave! "..... På hela vägen ner till Palermo mötte vi ingen AST-buss.
Jag frös hela vägen ner till Palermo. Hur hänger världen ihop egentligen... | |
| | |