Sveriges förljugna migrationspolitik förtydligas, när media visar moral: Laziz Sharifov kom till Sverige med sin familj när han var 12 år. I dag är han 18 och går sista året i Fredrika Bremergymnasiet i Haninge.

Hugo Simberg: Sårad ängel, 1903. Konstmuseet Ateneum i Helsingfors, saml. Ahlström. Bild: Statens konstmuseum / Centralarkivet för bildkonst / Hannu Aaltonen

... nu, efter sex (6) år i Sverige skall han och hela familjen utvisas till Kazakstan! Det är bara det att resten av familjen gick under jord, när de kallades till polisstationen, endast 18 årige Laziz infann sig.

Laziz sitter nu i förvar sedan han bollats fram och tillbaka av polis på Migrationsverkets/Regeringens uppdrag. 

Den 18 årige Laziz skall sålunda utvisas till Kazakstan, som är en sekulär stat där 47 % är formellt muslimer. Landets ledare Nursultan Nazarbajev kan klassas som diktator. Han har bland annat låtit flytta huvudstaden till nybyggda Astana där enorma palats byggts åt honom och hans ministrar. Laziz däremot tillhör minoritetsfolkgruppen uzbeker och utgör 2,5 procent av befolkningen. Kazakstan är en sekulär stat där 47 procent är formellt muslimer. 

Detta är det land som han nu ensam skall utvisas till, ett land som han inte vistats i sedan har var ett tämligen litet barn, ett land som hans familj flytt från.


Utanför förvaret har klasskamrater, boxare, lärare med flera samlats de senaste dagarna för att demonstrera mot utvisningen. På Facebook har över 5 300 personer gått med i gruppen "Låt Laziz stanna i Sverige!" Sidan uppdateras ständigt om var 18-åringen befinner sig och hur han mår.

http://www.metro.se/nyheter/boxningsstjarnan-laziz-18-vill-komma-ut-harifran/EVHmkf!DblgOkUEiagiI/

Eftersom nu hela regeringen med den hycklande statsministern Fredrik Reinfeldt i spetsen, uppbackad av resten av den partipolitiska gräddan: FP, C, S, MP, och V, anser sig föra en bra och human invandringspolitik, hade det onekligen varit intressant att höra vad Sverigedemokraterna (SD) tycker om Sveriges sätt att hantera sådana killar som Laziz och inte minst alla ensamkommande flyktingbarn, som kastas tillbaka till länder som de lämnat redan som väldigt små barn. Vi har i Sverige haft lite för många fall för att detta skall kunna vara ursäktligt. Det rimmar dessutom illa i nästa hycklande invänding för massinvandring som uttalas av vår statsminister: Sverige behöver invandringen.

Jaha, varför då, undrar jag, när man inte ens satsar på att ta hand om barn och ungdom, som länge vistats i landet. Barn och ungdom som dessutom befinner sig mitt i en utbildningsfas. Är det så vi förvaltar framtiden för de som skall komma efter oss.

Vad är det som möter dem när de återvänder till en värld som är fullständigt främmande för dem.

I torsdags såg jag en Norsk dokumentär från 2012, originaltitel: "De andre" i svensk översättning "Dom Andra"  där filmaren Margreth Olin följt några ungdomar, som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Eftersom de enligt norsk lag inte kan avvisas förrän de fyllt 18 år, lever de i ett slags limbo i väntan på ofrivillig exil. Margareth Olin har granskat ett system som är så fixerat vid härkomst, att de mänskliga rättigheterna kommer i skymundan. 

Det här är Margreth Olins egna tänkvärda ord: http://www.svtplay.se/klipp/1566851/klipp-dom-andra

Hade dokumentärfilmen istället gjorts i Sverige och vilka rättsordningar som gäller här, hade dokumentären blivit ännu dystrare.

Orkar du ta till dig detta mänskliga elände, som vi bistår varje gång vi går till valurnan, så se hela den norska dokumentären, som inleder med filmarens dröm om massakern på Utøya blandad med den dokumentär som hon håller på med:  http://www.svt.se/dox/se-program/del-1-1333?autostart=true  
Dokumentären finns på på SVT play t.o.m. november ut. Se den och bilda dig själv en egen uppfattning om det är en sådan värld vi vill bistå och leva i.

Sorg och glädje borde fördelas rättvis, ja så lyder orden från en människa, som ännu bara är ett barn, men vars hopp är ute och inget förväntas längre av den mänskliga omvärlden.