JO, jag gillar verkligen hans rättframma stil och underfundiga humor. De passar mig som hand i handske och att han talar i klartext, hur in i pillefitten huvudstupa galet det blivit inom många offentliga områden. Det är verkligen alldeles åt skogen.
Jag tycker precis lika i många stycken.
Men ibland tycker jag nog, att han trampat rakt i klaveret. Speciellt de gånger han nått hybrisnivå. Jag har alldeles för gott minne för att vara en helhjärtat fan av någon person. Även han har ett par stora minus:
Ännu, trots så många år sedan, har han inte tagit itu med de handlingar han fått sig tillskickad från ett föräldrapar, som minst sin dotter och därigenom även sitt barnbarn. Där är polisen övertygad om att det är hennes man som är förövaren. De har i ett tidigt läge förstått att han arrangerat det så att det skall se ut som ett självmord. Det är bara det att det finns inga möjligheter i världen, att hon skulle ha kunnat klara av det med tanke på övriga omständigheter. Inget annat heller som talar för ett självmord.
Jag skulle nog inget ha sagt, om den gode professorn inte hade pratat med dem och sagt till dem, att han skulle hjälpa dem. Han har t.o.m. gett dem den speciella adressen dit han ville ha handlingarna skickade. Han ville väl kuckelura över dem på fritiden. Det gör mig verkligen ont att veta hur ensamma de varit i den kampen. Etter värre har det blivit av att de inte fått behålla kontakten med sitt barnbarn.
Inte var det väl så kul heller med hans sanslösa omdömena om de superduktiga kvinnliga åklagarna i Carolinrättegången, när han fanns uppe i Gällivare, som någon form av expertbisittare till media under rättegången.
Därför kände jag verkligen något, som jag lätträknade gånger känt här i livet: skadeglädje, när de rodde målet i land. Sedan fanns en sak till, som också gick hans näsa spårlöst förbi. De jobbade verkligen häcken av sig för att de anhöriga skulle få veta vad som verkligen hade hänt Carolin. Det var nog en sorg hos dem båda två, att de inte lyckades föra den biten iland.
Glad var jag också den dagen de fick en speciell utmärkelse över sitt jobb med Carolinmålet, det var de verkligen förtjänta av.
Till skillnad från Leif GW Persson är jag rätt säker på vad som förevarit och varför gärningsmannen tiger.
Hans böcker är väl si så där mellan varven. Den språkglädje som återfinns i hans första bok, de höjderna har han aldrig senare åstadkommit. Synd, kan jag tycka, eftersom han säkert har det ordförrådet i behåll.
Vissa saker är inte så bra, att de har åkt in i mina öron och lagrats i min "hårddisk". Leif GW Perssons egen biografi, visar på vilka allmänmänskliga blottor han trots allt har. En vuxen människa som inte gjort upp räkning med en tillkortakommande förälder, tror jag har en bit kvar att vandra på den egna utvecklingsvägen. När jag läste hans biografi, tänkte jag osökt på dikten av Svetlana Haak Koschinsky:
Människan har två ögon, ett ont och ett gott,
eller om man så vill, ett sjukt och ett friskt.
Med dessa ögon ger hon av sig själv och tar emot av andra.
Någon gång inträffar det,
att hon vågar viska till sin omgivning:
Lägg märke till mig!
Säg att jag duger!
Tyck om mig!
Ty människan kräver att få bli iakttagen och bedömd
för det som är gott och friskt hos henne,
inte för det som är ont och sjukt,
att få bli uppmärksammad för det hon kan,
inte för det hon inte kan.
Årtusenden och släktled igenom
hörs därför hennes oföränderliga bön
som ett naket rop ut ur dimman:
Stränga medmänniska,
barmhärtige domare och bödel!
Dröj inte vid det som är ont och ofullgånget hos mig,
utan bli varse det goda i mig!
Se mig inte i det öga som är ont och sjukt,
utan se mig i mitt friska öga!
 |
| Favoritbild i repris, denna underbara nebulosa, som ibland går under beteckningen "Guds öga". Jag noterade 13.12.2014, att youtubeklippet inte finns med, dock här på min egen inloggade sida, vill jag istället sätta in länken, så att var och en kan klicka fram den på Youtube om rutan skulle vara tom... och långt ner bara få fram texten "en del går ränderna aldrig ur... etc" https://www.youtube.com/watch?v=C1_scjrB3zo Bloggen lever ibland sitt eget liv, men det kan nog bero på var domänägaren befinner sig... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar