Bland dönickar och dårfinkar (vi tillhör den sistnämnda kategorin).

Imorse när jag satt och dinglade med benen på den vita Ifö-tronen, hörde jag plötsligt ett väldigt brak, som fick mig att sprätta till där jag glosögd satt och läste Sara Kardefors krönika i Göteborgs-Postens "Två dagar". 

Braket följdes av en kompakt tystnad.

Jag undrade därför: kunde det ha varit den gamla Burton golfbagen, som jag återanvänt som paraplyställ och skohornshängare mm. ute i hallen...
Mjae, lät inte riktigt så. Det var ett större brak än vad den möjligen kunde ha åstadkommit om den hade trillat omkull. 
Vägghyllan då... 
Mjae, då borde det ha efterföljts av krossat glas och mer småljud.

- Vad var det? ropade jag, när jag inte längre kunde uthärda tystnaden och ovissheten.
- Det var bara jag, hörde jag dottern svara och det lät som om rösten kom från någon avgrund.

Varvid jag hörde hur hon ropade på Herr H, som från köket hasade sig in i hennes rum. Deras samtal hördes som ett mummel.

Väl ute ur lilla tronsalen, fann jag henne sittande på golvet framför hennes nog så välspäckade bokhyllor, ivrigt rotandes på de nedersta bokhyllplanen.

Här står böckerna i lager på lager i flerdubbla rader. Men hon vet var hon har varje bok! Det finns ett system i packningen.

Förklaringen kom, hon hade råkat maka undan fåtöljen för att rymmas bättre sittandes på golvet. Fåtöljen i sin tur hade stött till bordet, som hade trillat omkull. Därav det ljudliga braket.

Jag försvann ut ur hennes rum och återkom senare med kameran i högsta hugg.

- Vad skall det där föreställa hörde jag henne säga, från hennes position på golvet. Är det trakasserier på gång?
- Inte då, svarade jag, jag är bara fascinerad av compact living.
- Saknas väl bara x-antal bokhyllor om jag skall få plats med alla mina böcker, som är utspridda över hela huset, mumlade hon. 

Compact living á la bokmal

När jag en stund senare kom in i köket, efter att ha bäddat sängen. Stod hon där och höll på att fixa sig frukost.

- Inser du att det rent teoretiskt kunde ha varit så, att du hade trillat ur sängen och brutit lårbenshalsen, sa jag.
- Skulle inte tro det, svarade hon, då hade du hört ett vrål!