fredag 16 augusti 2013

Om livet i korta ordalag.

Jag skall inte ta gift på det, men jag vill minnas, att den här livsdevisen fanns på ett caféfönster i Falkenberg.

En stund av inre tidslös frid,
som saknar kvitto,
tänker jag på dig.


Tyst insmugen mellan 
livets rader,
finns du där igen.

Så oändligt många liv
av saknad...

Ja, jag vet.

Jag känner det.

Hur skulle jag kunnat
glömma det.

Det är också därför,
jag alltid känt mig älskad,
i en frusen värld.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar