söndag 14 april 2013

Fötter och skor det är ingen skitsak, om du nu trodd det för ett enda ögonblick!

Jag vet inte hur du har det. Men när mina fötter lidit brist på mina omsorger då ger det genklang i hela jag. Det är precis som att försöka tränga in fötterna i ett par trånga skor.

Jag kan liksom inte tänka riktigt klart då. Följaktligen går jag alltid omkring i skor som ger fötterna utrymme och möjlighet att må bra.

Mina fötter kräver av mig, att de skall vara väl omhändertagna i annat fall sprider sig de sura fotmolekylerna sig vidare i min kropp.

En del kvinnor de smörjer omsorgsfullt in nyllet i en massa krämer. Jag smörjer istället in mina fötter och det finns inget som är så gosigt, som att hasa runt hemma i dubbla ullsockor.

När jag för något år sedan framförde min fotteori till min systerson, erbjöd han sig tjänstvilligt på stört (det är nog ett släktdrag av allmän galenskaper som huserar i vår familj). Han hade naturligtvis sin egen teori om hur fotmanikyr skulle gå till. Men jag ställde naturligtivs villigt upp
och så slängde jag upp ena foten i luften. Dock verkar inte "publiken" vara helt övertygad om lämpligheten av att använda häcksaxen till fotmanikyr. Fotbilden är här tagen i Sollentuna.

Hur är det med fötterna i er egen omgivning. Går de omkring i trånga skor och för fötterna en tynande och undanträngd tillvaro där de får lite uppmärksamhet.

Jag har en till filosofisk fråga, som kanske egentligen tillhör naturvetenskapen. Jag undrar hur det kommer sig att jag alltid lyckas bli fort solbränd på fötterna. Därför går jag ständigt omkring med en avslöjande kontur av hur skorna ser ut, helskor går helt enkelt bort som sommarval. 

Mina fötter och jag vi gillar frihet! 

Därför blir det ett minimun av läder kring mina fötter om sommaren. Det brukar därför ta åtskilliga månader innan solbrännan blekts bort från mina fötter.

Här är en annan modell av sandaler. Mina absoluta favoriter genom livet. Så favorit att jag nu snott min dotters skor av samma modell, eftersom mina gått sina bästa rundor. Skor har ju liksom en viss tid av överlevnad. Här är dock den avslöjande fotsolbrännan. Fotot taget i Palermo, fotografen är given....


- Varför skriver du inte till Earth Spirit och frågar om du kan köpa in deras lager av just den sandalmodellen om du nu tycker att den är så skön, undrade herr H, när jag beklagade mig över att mina sandaler verkade ge tecken på att vilja ge upp. 

De hade precis överlevt med nöd och näppe och hade fått göra ett besök hos skomakaren i Cadiz för att kunna hänga med på resten av rundresan.

Om du nu tror att jag är enda fotknasen i familjen så tar du helt fel. Herr H:s resebilder är rätt intressanta. Jag har sagt till honom att han borde göra ett helt eget resealmbum där han skriver var fotona är taget. Man kan exakt se när det är han som har hållit i kameran. Det är ett och samma motiv, bara i lite olika skepnader. Här följer ett till axplock fot/skobilder:

plats Ravenna

Venedig helt uppenbart har det knallats runt en hel del och fötter är utsläppta ur skor för vädring under paus.

Ser ut att vara en hotellmatta. Med tanke på streetwalkerna och byxorna är det nog en rejäl rundvandring på gång

Jag bidrar med en fot/sko liksom dottern (den vita) flankerad av Herr H. Utrikes stadsvandring - tydligen varmt ute eftersom Herr H:s lurviga ben syns.

Jag och Herr H i Alingsås av bilden att döma innergården där de har restaurang och fik med utomhusservering.

Platsen verkar vara en trappa där man slagit sig ner. Troligast i Verona. 

 Det finns åtminstone 30 andra skobilder, fotade någonstans runt om i världen, om det är någon som har samma fallenhet för högintressanta fot/skobilder, som Herr H fotograferat.

3 kommentarer:

  1. Bilden med fyra skor och tre personer är tagen på biennalen i Venedig, strax innan bilden på den intressant utstyrde (?) herren, som dock inte finns med här...

    SvaraRadera
  2. Ja du Gun, nog ha man varit med om att både knäppa kort och filma fötter. Jag kommer ihåg en speciell händelse som drabbade mig när vi var på Elitloppstravet ett år. Vi var ett gäng på 7-8 personer. Och jag hade en videokamera med mig, då jag skulle filma en av de bekantas häst som startade i ett av dem tre förloppen. Men det gick inget vidare med den hästen vid det till fället. När jag då skulle stolt visa filmen från den resan, då visade det sig att jag mellan tagningarna hade glömt att stänga av videokameran. Ja min skapare vilket skratt det utlöste mellan dom verkligt tagna scenerna, med allt snorande, rosslande, skratt och MYCKET okända fötter och ben. Jag kommenterade lite toligt i en av dina bloggar tidigare. Men jag var ju säker på att det var du som hade kommenterat. Hmm.. Lika säker som man är på parkeringen, där man ställer sig frågan: -Glömde vi stänga av spisen? Ja du vet det slutar bara på ett sätt. Våra fötter ska vi vara rädda om, det är sista paret!

    Mvh Mad Max


    SvaraRadera
  3. Det är enda paret ifall man inte gillar dem i trä bättre!

    SvaraRadera