söndag 13 januari 2013

- Kalla inte förskola för dagis,

förskolan är en plats för pedagogisk verksamhet med en läroplan. Lekförvaring hittar du på stormarknader och i köpcentrum, ryter Mirja Banjac, förskolepedagog och Familjeliv.se


Skall man le eller skall man le åt oförståndet i de orden.

Jag har haft mina två yngsta barn på dagis i Malmberget och för den yngsta även här i Göteborg och det var alldeles utomordentliga dagis med pedagogisk, tanke- och målsättning inom verksamheten bland dem som arbetade där. Dessutom med djupa insikter om vad pedagogik är. Om du nu är observant så såg du att jag exkluderade mitt äldsta barn. Men han är så gammal så på den tiden fanns inget från samhället sida för dylika personer som mig. Man fick vackert hålla sig med barnflicka eller privat dagmamma.

Men det här som Mirja Banjac fnyser åt. Är det hybris eller är det sanningen hon kläcker ur sig.

Även en förälder är en mycket viktig pedagogisk person och även om man kanske inte skrivit ner en plan, så har bär man nog inom sig en plan.

Dagis är vad jag vet en förkortning av Daghem, dvs. något som skall ersätta ett helt vanligt och naturligt hem. Ordet dagis är mao ett substitut för ett vanligt hem för barnet.

När man då uttrycker sig som Mirja Banjac gör, då blir det till något totalt obegripligt i min värld. Det är faktiskt att nedvärdera barnets eget hem. Men lite skrämmande att någon går omkring med en villfarelse, att barnets eget hem och förälder skulle komma till korta i den pedagogiska biten. Det känns mer som om hissen inte går ända upp i det resonemanget.

Visserligen är det så att det finns många undermåliga hem och föräldrar. Men jag tror att föräldrar i stort är rätt bra på att uppfylla de behov som barnen har för att de skall kunna klara sig genom livet. Man behöver nödvändigtvis inte bli en curlande förälder för att göra rätt saker för barnet.

Det är av föräldern barnet skall lära sig de allra viktigaste pedagogiska bitarna i livet, genom att lära sig de mest grundläggande sakerna, som att bli pott- och toalettinvand, borsta tänder, äta själv, faktiskt lära sig allt om den egna hygienen allt eftersom barnet växer. Det är mycket av pedagogisk inlärning med hatt ha barn förutom den egna hygien och tandborstningen. Kamma hår, knyta skor, vikten av rena och hela kläder och kunna klä sig själv det ankommer på föräldern att pedagogiskt ansvara för. Det är de grundläggande pedagogiska bitarna, som ingår i en förälders uppgift. 

Sedan tillkommer en himla massa annan pedagogisk utbildning som barnet får av de egna föräldrarna (förhoppningsvis). Barnet skall tillsammans med förälder vara med om att pyssla dvs. lära sig att använda sax, nål, tråd osv. Lära sig om kulturhögtider och traditioner, spela spel, räkna, vissla. Inte bara lära att vårda sig själv, det fordras att man lär barnet att vårda omgivningen också. 

Sedan är det ett helt hav av pedagogiskt arbete för en förälder med barnet: baka, städa, sopsortera, handla, laga mat, plantera, upptäcka djur & natur, ha sociala koder med sina medmänniskor, läsa böcker, sjunga, lära ramsor för inlärningen och språkets skull. För att utveckla barnets inlärning och språksäkerhet så krävs också egna ramsor och rit- och övriga lekar, rita & måla, skapa & konstruera och lösa uppkomna problem av allehanda slag. Helst lära sig något form av musikinstrument om man vill garantera en lättare matematisk inlärning. Till det kommer ett än viktigare pedagogiskt jobb för föräldern olika former av hantverksinslag. Det finns en mycket viktig punkt i all utveckling. Konsten att kunna samtala konstruktivt och i det finns mycket inbäddat. Det är nyckeln för hela livet om man skall kunna hantera och planera inför en fungerande vardag. Ett föräldrapedagogiskt arbete som växer allt eftersom barnet växer. Där även det ingår att ha en bra och trygg inblick i den ekonomiska och vuxenvärldens alla krav etc. etc.

Lek är allvar för barn, säger professor Lek. Det är något som jag hela livet har hävdat med bestämdhet till alla barn jag haft kontakt med genom livet. Inklusive mig själv. Det är också anledningen till att jag vägrar i sten att bli riktigt tråkigt vuxen och sluta upp med det lekfulla. Därför att det lekfulla och förebilden är minst lika viktig i ett barns och varje människa utveckling. Utan den är man tämligen pantad för att lära sig nya saker här i livet och bli en upptäckande människa, som har viljan att både kunna och lära sig livet ut.

"Lekförvaring". Jag smakar gång på gång på det ordet och undrar vad det ordet inbegriper för Mirja Banjac. Mer än möjligen ett utslag av fisförnämt exkluderande av alla som inte har en högskoleexamen i pedagogik. Vilket få människor & föräldrar egentligen har. Daghem (dagis) dvs. hänvisningen till barnets eget hem, det är det som Mirja Banjac exkluderar, därför att det inte finns en pedagogiskt papper om examina.

Lekförvaringen som hon hänvisar till. Hur blir det med den fnysningen då.

Själv kallar jag det för den livsnödvändiga fria leken, det som Mirja Banjac fnyser föraktfullt till. Något fullständigt livsviktigt för alla barn och som barn också med ålderns rätt behöver tillträde till. Det är där som det egna självförtroendet växer och de sociala koderna knäcks för varje barn. 

Det som Mirja Banjac fnyser åt. Det faller jag och Herr H ibland till föga för, då barnbarnet bara vill åka ut till IKEA. Vi kör helt enkelt ut till IKEA och låter honom hoppa runt där på det som Mirja Banjac fnyser åt. Själva sitter vi utanför glasrutan i soffan och ser hur han leker med de andra barnen och där det finns en IKEA-anställd som tar emot och nummermärker barnet och sedan föser in barnet i det opedagogiska som Mirja Banjac fnyser åt. Det betyder också att hon måste fnysa åt vanliga lekplatser och andra ställen där barnet kan ägna sig åt den fria leken.

Jag själv har en pedagogisk utbildning, som inte precis går att negligera, även om man är en förskolepedagog, som Mirja Banjac är och som hon tycks sätta en övertro till. Min egen utbildning är några snäpp uppåt i högskolehierarkin i jämförelse med Mirja Banjac. Jag vet både värdet av den fria leken, när barnet har den åldern inne, dvs. kravlat sig ur minsta småbabyperioden. Jag känner otroligt många människor, som är rena rama gudagåvor i pedagogik. Även om de inte har några högskolepoäng alls i pedagogik. De är ändå pedagogiska människor ut i fingerspetsarna i mötet med barn.

En nutidsförälder måste dessutom arbeta, eftersom samhället är inrättat så för att man skall klara ekonomin. Det är också därför det rent historiskt funnits så många tragiska livsöden med barn, när den kvarvarande föräldern inte har kunna få ihop det med arbete/försörjningsnödvändigheten och barn. Så har det varit så länge jag har kunskap om det hela och man har varit tvungen att betala för sitt boende, mat och livets nödtorft, som förälder.

De enda som så här långt är i gräddfil, det är alla invandrarkvinnor med många barn, som tillåts att vara hemma med sina barn med fullt bidrag från staten. Dessa bidrag kompenserar mycket väl ekonomiskt ett arbete. I de allra flesta fallen blir det t.o.m. ekonomiskt olönsamt att arbeta. Det är dock en förmån som svenska kvinnor och barn inte kan räkna med. Ibland blir livet onekligen lite rutit och randigt, för att inte tala om full av överraskningar, när man tänker på saken.

Det är kanske därför som den politiska C-nymodigheten: bonde söker fruar, blivit det sista nya maktvapnet inom politiken.

2 kommentarer:

  1. förskollärarna vill ha mer betalt och därför får man inte säga dagis

    SvaraRadera
  2. Det låter väl inte mer än rimligt, att de vill ha arbetsmarknadsmässiga löner för ett arbete som är minst lika viktigt, som alla andra yrken.

    Men ändå tycker jag att ordet dagis fått en alltför dålig klang, helt oförtjänt. Ordet syftar trots allt på ett hem där barn vistas om dagen och jag kan inte förstå de upprörda känslorna över ordet dagis kontra förskola. Även om man "bara" är förälder eller dagmamma så måste man ju ha en tanke vad man skall göra med barn. Sålunda ingår väl alltid en form av "plan" sett ur ett pedagogiskt perspektiv. Det är ju inte så att högskolan har monopol på ordet.

    En pedagogik är trots allt enbart en pedagogik ända tills utövaren lämnat sina egna avtryck och fotspår i pedagogiken.

    SvaraRadera