måndag 23 januari 2012

Håkan Juholts avgång påminner starkt om 3-åringen,

- den 23 januari 2012, kl 18:24
förstora
när han säger:

- Jag kan "hälv".

Dvs. 3-åringen tycker att han själv kan klara av det, även om han faktiskt inte gör det. Men man låter honom hållas. Små barns självkänsla skall man vara försiktig med och inte göra någon större affär av det hela, om han misslyckas. Men varför VU curlat runt en sådan ständig klavertrampare, som är mer än fullvuxen. Det är däremot svårbegripligt.

Efter fastighets- och reseräkningsaffären visade det socialdemokratiska partiet vad det står för. Numera är dylika uppgifter omöjliga att få tag i. Ett parti som inte är transparent är alltid problematiskt.

Sven-Erik Österberg, har hittills varit den som känts mest trovärdig av VU:s ledamöter, som stått inför mediabrusets kameror under den socialdemokratiska krisen. Dock är jag tämligen osäker på om han i slutändan har den formella utbildningen, som kan vara bra att ha på lager om man skall axla oket som partiledare. Men han skulle nog kunna dra det här lasset vidare till dess en ny partiledare har utsetts i lugn och ro och med eftertanke, som omväxling.

Jag kan inte förstå den brådska, som nu tycks råda för att få fram en partiledare. Det känns som om det här kommer att bli fråga om ännu ett överilat beslut. Lika överilat som det var, när man skickade ut Mona Sahlin ut i kalluften från den ena dagen till den andra.

Det VU och ledande socialdemokrater istället borde ha ägnat all energi åt är att forma ett partiprogram, som förtjänar ordet partiprogram.

Skulle någon fråga mig vad socialdemokraterna står för, kan jag sanning att säga inte svara på det. Jag tycker att socialdemokraterna urartat till ett parti, som först sticker upp fingret i luften för att känna åt vilket håll vinden blåser och om finns det någon egen bonus, eller privat förmån som det går att tjäna på det hela. Om det låter hårt av mig. Möjligt, men det är länge sedan det var det parti som de en gång stod för.

Socialdemokraternas riktiga nedgång och fall började med Göran Persson. Men det allra värsta med honom var att han gjorde rent hus, när det gällde möjliga efterträdare till ordförandeposten. Själv var han en katastrof för partiet.

Partiledarfrågor oavsett parti tycks ha fått helt fel fokus och verkar numera handla om personkult, istället för vad det är för partiprogram som bedrivs. Jag kan svårligen tänka mig att någon stor ledare, själv står och gnisslar tänderna fritt ur hjärtat. Utan det skall vara väl förberett vad som skall sägas! Finns det verkligen inga talskrivare nu för tiden inom socialdemokratin? Det är faktiskt partiets åsikter, som till 100% skall framkomma. Det är det som väljarna har valt, ett parti med ett partiprogram, inte en personkult.

Vill socialdemokraterna, eller något annat parti ha en chans att framstå som trovärdiga, måste de börja med att skicka fram en "partilydig" ordförande. En som vet vad partiet bedriver för frågor, vad partiet står för, men framförallt känner till faktauppgifter!

Därför var det förvånande, att statsminister Fredrik Reinfeldt körde en "Juholtare" för några dagar sedan, då han stod och fabulerade om att Sverige var det enda landet som hade överskott. Det tar inte så många sekunder innan ett sådant infantilt påstående är söndersmulat. Det har också fått till följd att jag har börjat bli överallergiskt mot oprofessionella politiker. Det stärker mig ännu mer i min åsikt om politik och religion.

Skall man då inte kunna begå misstag? Ja, det kan man göra, men sånt får man ägna sig åt som privatperson. Det man mot förmodan inte är tvärsäker på i det yrkesmässiga rummet, det ber man i så fall att få återkomma till. Sedan tar man reda på hur det förhåller sig med saken. Men man står inte och håller ett tal, eller anföranden och drar valser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar