tisdag 19 juni 2012

Gunborg & Albin Wennström, det äldre paret som inte fick tillbringa sin sista tid tillsammans,

- den 19 juni 2012, kl 01:06

trots att de hade tillbringat hela livet tillsammans. De hade levt med varandra dygnet runt. Arbetat tillsammans och delat smått som stort genom ett helt långt liv.

Jag skrev om dem 2009, när jag hade min blogg i NSD. En blogg som nu är överförd och lever vidare i blogspot.

Tidningarna och även riksnyheterna berättade om Gunborg & Albin och även deras fall nådde Regeringskansliet. Men det hjälpte föga:

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?articleid=4875397 Tillsammans byggde de upp företaget Malmfältens Gräv & Schakt med som mest 50 anställda.

- Vi jobbade tillsammans och sprängde 500 kilo dynamit i Malmberget när de två tornen byggdes. Vi har betalat skatt i den här kommunen och aldrig tagit ut en krona av kommunen, allt vi begär är att få vara tillsammans på ålderns höst, berättade Gunborg för NSD:s reporter.

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?articleid=4946772
http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?articleid=5013055

Jag tvekar att skriva om det än en gång, eftersom Gunborg hastigt avlidit söndagen den 3 juni. Men så tänker jag på alla de telefonsamtal jag och Gunborg haft genom de här svåra åren hon haft. Då sorgen över hur den sista tiden med hennes älskade Albin blev och att hon inte var där när han somnade in. Det var en stor sorg hon ständigt bar med sig och genomlevde varje dag. Gunborgs längtan efter Albin fanns i varje samtal vi hade, även om vi dryftade annat och också skrattade en hel del under dessa samtal.

Gunborg hann dock glädjas åt att ingen fler i Sverige skulle behöva uppleva det hon och Albin fick göra, pga. tafflig hantering från kommunens sida. Hon kände att den kampen hade haft sitt pris. Men insåg att det som hade hänt henne och Albin hade fått det resultatet, att Sverige skulle bli en liten bättre plats för människorna, att få ett värdigt avslut i livets slutskede. Tanken är att den här lagändringen skall träda ikraft 1 juli, 2012. Utredningen gick under arbetsnamnet "Länge leve kärleken", en kartläggning om parboende i Sveriges kommuner.

Ett passande namn, när man tänker på Gunborg och Albin. Därför blir det ännu svårare att tänka på Gunborgs och Albins förtvivlan, att bli åtskilda i livets slutskede. De var en av många par, som drabbades av detta inhumana bemötande från samhällets sida.

Förtvivlad blir jag också, när jag tänker på att vissa människor fått betala ett orimligt högt pris, för det samhälle och maktstrukturer vi har. Oavsett hur de än har slitit för att bidra till samhällets nytta. Den här nyligen påstådda och saluförda flugan som "gruvmentaliteten", den är i själva verket ett allmänt och utbrett samhällsproblem, som växer och blir allt större. Sverige har blivit en parodi på sig självt. Så fort en brist åtgärdas har under tiden ännu fler problem och brister dykt upp och är ett fullbordat faktum.

Gunborg var min mammas barndomsvän. Det har känts gott att ha henne där. Fått förmånen att känna den värme och omsorg hon haft om mig och de mina i sina tankar.

Det är bara alla minnen och glädjen, som tar sig förbi de sista svåra åren. Naturligtvis går mina tankar till Gunborgs barn och barnbarn. Det har åter varit de kännbara förlusternas år i år. Plötsligt har döden gjort sin entré där jag minst har anat mig till det. Än mer medveten har jag blivit om livets skörhet och att ingen går att tas för givet.

Men kanske är det så, att mamma och Gunborg, nu åter där i sin himmel åker omkring med Gunborg bakom ratten. Mamma som njuter av Gunborgs trygga framfart genom naturen i Amazonen. Hon litade blint på Gunborgs körförmågor och njöt av deras bilturer på tu man hand. Mamma visste hur skickligt Gunborg också kunde ratta stora trailers och stora maskiner, det imponerade på oss alla.

Mamma och Gunborg skrattade mycket båda två, de två var levnadsglada själar. Kunde verkligen konsten att njuta av livets enkelhet. Det mamma bad Gunborg om 1968, när hon själv var döende, det löftet höll Gunborg. Något som man bara kan be en mycket nära vän om, i all sin enkelhet och storhet.
Kanske är det också så att morfar än en gång står där lutad mot räfsan och ser hur vägdammet virvlar upp i Lillbergsbacken. Han tar sig över håret och säger åter med leendet över hela ansiktet:

- Nu är flickorna på väg hem till Sammakko och Gunborg kör så det ryker.

2 kommentarer:

  1. Totalt 7 inlägg

    enl. socialministry (2012-07-04 15:24:44)

    I maj 2012 överlämnade regeringen ett lagförslag till riksdagen som innebär att äldre människor, som varaktigt har levt tillsammans och sammanbott, ska kunna fortsätta göra det även om den ena parten har behov av att bo i ett särskilt boende för äldre. Regeringen föreslår att förslaget ska gälla från den 1 november 2012.

    Riksdagen kommer att fatta beslut i ärendet i september 2012.

    (flagga som olämplig)

    Man borde ha granskat de här 45 kommunerna som inte erbjöd parboende (2012-06-19 21:42:27)

    Enligt en enkätundersökning av riksdagens utredningstjänst för 2010 svarade 45 kommuner att de aldrig erbjuder parboende och 118 att de erbjuder parboende i vissa fall, när det handlar om att maken eller makan behöver särskilt boende. Kostnaderna för en parbogaranti vara försumbara för kommunerna.

    (flagga som olämplig)

    man blir fundersam hur folk tänker (2012-06-19 21:35:11)

    håller med Länge leve kärleken!

    Problematiken har varit en landsplåga alltför länge. Tack och lov har inte alla kommuner varit så inhumana. I paret Wennströms fall minns jag fanns en bild på rummet där maken vårdades. Där hade det absolut fått plats med en säng till hustrun.

    Hur långt är vi beredda att dra humaniteten kan man undra när äldre svenskar nekas bo tillsammans: Länk

    (flagga som olämplig)

    SvaraRadera
  2. Länge leve kärleken! (2012-06-19 19:45:28)

    vet både det ena och det andra
    och
    en som såg inlägget och också vet

    Allvarligt! Man måste ha någon allvarlig störning när man gör såna inlägg i en sånt ämne som det här handlar om.

    Starkt av Gunborg Wennström att orka slåss för att andra människor skulle få rätt att leva sina liv tillsammans även i livets slutskede!

    Det är det som den här bloggen handlar om - ni som inte har förstått det!!

    (flagga som olämplig)

    (2012-06-19 19:30:57)

    en som såg inlägget och också vet

    Du har också gjort ditt inlägg i FEL forum och på ett fullständigt oacceptabelt sätt!

    Ni som har behov av likt Laestadianerna, som gick runt på olika bybegravningar och öste galla över de döda, tycker jag skall uppsöka ert forum där ni kan kräka ut era behov.

    Jag har själv upplevt detta osmakliga när min morfar begravdes och är det något som jag avskyr så är det dylika tilltag. Bemöt människorna när de lever, inte när de är döda och inte kan svara för sig längre.

    Skriv till äldreministern och tyck att det är ok att separera äldre i slutskedet.

    Men inga fler dylika inlägg här!



    (flagga som olämplig)

    (2012-06-19 13:42:02)

    vet både det ena och det andra

    Du har gjort ditt inlägg i FEL forum! Det var inte det som bloggen handlade om.

    (flagga som olämplig)

    Bror Wennström (2012-06-19 01:51:40)

    Gun. Tack för den sammanfattningen. Där kampen inte enbart för livets nödvändighet präglade vardagslivet. Utan i den kampen ingår också rättigheten till oskattbara mänskliga värden.
    Att få leva ett liv tillsammans och att få sluta sitt liv på ett värdigt sätt, som förvägrades Gunborg och Albin.
    Jag fick förmånen som PRO ordf. Att få på nära håll bevittna Gunborgs medvetna kamp för denna mänskliga rättighet.
    'Hennes kamp gav EKO i riksdagshuset och är nu föremål för politisk beredning och beslut.
    Tack Gunborg. /Bror Wennström/

    (flagga som olämplig)

    SvaraRadera