Fria ord: Morot och piska ...
SKOLGÅNG med morot och piska? På den kommunala och skattebetalda Tallbackaskolan i Gällivare belönas elever med en ros vid skolavslutningen i kyrkan. Den får inte elever som beviljades en ledig dag på grund av avslutningen i kyrkan. Snacka om skolans likabehandling av alla elever som krackelerar och går isär mellan ord och handling. Snacka om att barnen känner sig mindre värda.
Ateistföräldrar
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6449793
***
Tyvärr fanns ingen kommentarsfunktion, så jag öppnar här upp för möjligheten att diskutera den framförda åsikten.
Själv har jag naturligtvis egna åsikter om innehållet i det skrivna "Fria ordet" från signaturen "Ateistföräldrar":
Har man som förälder valt bort skolavslutning, som skolan bestämt skall ske enligt gammal skoltradition dvs. i kyrkan. Då har man också som förälder tagit ett aktivt val för sitt barns räkning.
Rosen är i allra högsta grad förenad med kyrkan, som symbol. Därför kan jag inte förstå upprördheten över att inte avslutningsbefriade skolbarn har blivit tilldelad denna kyrkosymbol, som delats ut under kyrkans tak.
Man kan som bekant inte båda äta kakan och ha den kvar. Någonstans måste man trots allt vara medveten om, att man i egenskap av förälder, bär fullt ansvar över vilka val man träffar för sina barn. Men även eventuella konsekvenser som det kan få.
Mina föräldrar lämnade mig i fullständig frihet, att träffa mina egna val som vuxen och döpte mig endast. Jag valde själv och på eget initiativ, att gå till EFS som 7-åring. Jag vet att mina besök berodde på att där fanns missionärer, som berättade om Afrika och lärde oss afrikanska sånger och seder. Mitt intresse för andra människor och kulturer har alltid funnits där. Sedan missionärsbiten var avklarad saknades intresse för mig för vidare kontakt.
Själv valde jag bort både konfirmation och religion. Trots det har jag besökt kloster, olika former av kyrkobyggnader och andra rituella platser. Jag ser inget stridigt i det, eftersom jag accepterar allas enskilda val av olika religion, eller icke religion, avgudadyrkan, eller om man nu föredrar att tro på tomtar och troll etc.
Jag lämnade mina egna barn samma valfrihet. Alla tre avstod konfirmation och religion. Jag har varken avrått eller förordat, utan konkret berättat hur olika tänkandet och utövandet kan vara. Utan att förorda min egen passiva åsikt, innan de själva blev vuxna.
Jag besökte häromdagen en skolavslutning i en låg/mellanstadieskola där vi bor. Skolavslutningarna i den skolan kan av praktiska skäl inte kan hållas i kyrkan. Den kyrkan är för liten helt enkelt för att rymma så många klasser och anhöriga. Dessutom ligger kyrkan alltför långt ifrån skolan. Av dessa anledningar hålls skolavslutningarna i Idrottshallen. Men man sjöng som vanligt traditionsenligt psalmen: "Den blomstertid nu kommer", verserna 1 och 2. Något som jag till fullo alltid uppskattar lika mycket trots mitt val av icke religion. För mig är det en del av svensk skoltradition, varken mer eller mindre.
Barnen sjöng även Carl Mikael Bellmans "Fjäril vingad syns på Haga" också något ur den svenska sångtraditionsskatten. Liksom varje klass hade något eget inövat, att bjuda föräldrar och övriga anhöriga på.
Själv minns jag min egen skoltid. Det var alltid traditionsenlig skolavslutning i Malmbergets Allhelgonakyrka, som på den tiden fanns under adress Kaptensvägen. På den tiden var prästerskapet en mässande skara, som understundom hotade med svavel i helvetet för alla förtappade varelser.
Min syster läste till konfirmationen till skillnad från mig. Jag hade absolut inte något emot rektor Axel Franssons kristendomskunskaps timmar, där gamla testamentet avhandlades. För mig var det riktigt tänkvärda och moraliska berättelser. Något som jag kan tycka att skolan inte längre lämnar som värdemärke! Religion kan framföras på så många olika sätt. Jag anser att rektor Fransson klarade av den biten galant! Han fick fram budskapet, som trots allt handlar om sunda, goda levnadsregler.
Eftersom det var många klasser som skulle rymmas i Allhelgonakyrkan i Malmberget, fick olika klasser och skolor, olika tider i kyrkan. Efter det avtroppades det tillbaka till de olika klassrummen för att uppföra någon egen form av evenemang, som vi elever stod för. Starkast i mitt minne finns jag själv utklädd till en blomma av kräppapper. Inte den blomman jag helst själv ville vara, utan en annan. Tog jag nu någon skada av att inte få min egen vilja igenom. Nej, det hjälpte mig att inse, att det är långt ifrån alla gånger som livet bjuder på två "räkmackor" under vardera fotsula.
Jag tror på fullt allvar inte att barn blir sämre rustade inför vuxenlivet av att möta många olika sorters människor, hudfärger, olika traditioner och religioner. Förhoppningsvis skall det hjälpa dem att själva hitta sin egen väg genom livet, utan yttre påverkan. Jag tror att det är väldigt lätt att skapa fanatiker av endera slaget i annat fall.
Själv har jag haft förmånen att ha hunnit med att ha en egen småskoleklass, som är en grundläggande tid för vad barn formas till, som vuxen. Jag lade stor vikt vid att uppmärksamma alla traditioner, som vart och ett av barnen hade med sig genom sina föräldrar och hade även en öppen dialog med föräldrarna.
Det gick sålunda att förena både muslimer, kristna etc. med icke troende.
Det är många gånger inte lätt att alltid vara en bra förälder och förebild. Men med lite eftertanke, tror jag att vi kan befria våra älskade telningar från att bära våra egna ryggsäckar i livet alltför hög grad. Med lite eftertanke kan vi lämna våra barn till att bli det som de själva önskar vara.
SKOLGÅNG med morot och piska? På den kommunala och skattebetalda Tallbackaskolan i Gällivare belönas elever med en ros vid skolavslutningen i kyrkan. Den får inte elever som beviljades en ledig dag på grund av avslutningen i kyrkan. Snacka om skolans likabehandling av alla elever som krackelerar och går isär mellan ord och handling. Snacka om att barnen känner sig mindre värda.
Ateistföräldrar
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6449793
***
Tyvärr fanns ingen kommentarsfunktion, så jag öppnar här upp för möjligheten att diskutera den framförda åsikten.
Själv har jag naturligtvis egna åsikter om innehållet i det skrivna "Fria ordet" från signaturen "Ateistföräldrar":
Har man som förälder valt bort skolavslutning, som skolan bestämt skall ske enligt gammal skoltradition dvs. i kyrkan. Då har man också som förälder tagit ett aktivt val för sitt barns räkning.
Rosen är i allra högsta grad förenad med kyrkan, som symbol. Därför kan jag inte förstå upprördheten över att inte avslutningsbefriade skolbarn har blivit tilldelad denna kyrkosymbol, som delats ut under kyrkans tak.
Man kan som bekant inte båda äta kakan och ha den kvar. Någonstans måste man trots allt vara medveten om, att man i egenskap av förälder, bär fullt ansvar över vilka val man träffar för sina barn. Men även eventuella konsekvenser som det kan få.
Mina föräldrar lämnade mig i fullständig frihet, att träffa mina egna val som vuxen och döpte mig endast. Jag valde själv och på eget initiativ, att gå till EFS som 7-åring. Jag vet att mina besök berodde på att där fanns missionärer, som berättade om Afrika och lärde oss afrikanska sånger och seder. Mitt intresse för andra människor och kulturer har alltid funnits där. Sedan missionärsbiten var avklarad saknades intresse för mig för vidare kontakt.
Själv valde jag bort både konfirmation och religion. Trots det har jag besökt kloster, olika former av kyrkobyggnader och andra rituella platser. Jag ser inget stridigt i det, eftersom jag accepterar allas enskilda val av olika religion, eller icke religion, avgudadyrkan, eller om man nu föredrar att tro på tomtar och troll etc.
Jag lämnade mina egna barn samma valfrihet. Alla tre avstod konfirmation och religion. Jag har varken avrått eller förordat, utan konkret berättat hur olika tänkandet och utövandet kan vara. Utan att förorda min egen passiva åsikt, innan de själva blev vuxna.
Jag besökte häromdagen en skolavslutning i en låg/mellanstadieskola där vi bor. Skolavslutningarna i den skolan kan av praktiska skäl inte kan hållas i kyrkan. Den kyrkan är för liten helt enkelt för att rymma så många klasser och anhöriga. Dessutom ligger kyrkan alltför långt ifrån skolan. Av dessa anledningar hålls skolavslutningarna i Idrottshallen. Men man sjöng som vanligt traditionsenligt psalmen: "Den blomstertid nu kommer", verserna 1 och 2. Något som jag till fullo alltid uppskattar lika mycket trots mitt val av icke religion. För mig är det en del av svensk skoltradition, varken mer eller mindre.
Barnen sjöng även Carl Mikael Bellmans "Fjäril vingad syns på Haga" också något ur den svenska sångtraditionsskatten. Liksom varje klass hade något eget inövat, att bjuda föräldrar och övriga anhöriga på.
Själv minns jag min egen skoltid. Det var alltid traditionsenlig skolavslutning i Malmbergets Allhelgonakyrka, som på den tiden fanns under adress Kaptensvägen. På den tiden var prästerskapet en mässande skara, som understundom hotade med svavel i helvetet för alla förtappade varelser.
Min syster läste till konfirmationen till skillnad från mig. Jag hade absolut inte något emot rektor Axel Franssons kristendomskunskaps timmar, där gamla testamentet avhandlades. För mig var det riktigt tänkvärda och moraliska berättelser. Något som jag kan tycka att skolan inte längre lämnar som värdemärke! Religion kan framföras på så många olika sätt. Jag anser att rektor Fransson klarade av den biten galant! Han fick fram budskapet, som trots allt handlar om sunda, goda levnadsregler.
Eftersom det var många klasser som skulle rymmas i Allhelgonakyrkan i Malmberget, fick olika klasser och skolor, olika tider i kyrkan. Efter det avtroppades det tillbaka till de olika klassrummen för att uppföra någon egen form av evenemang, som vi elever stod för. Starkast i mitt minne finns jag själv utklädd till en blomma av kräppapper. Inte den blomman jag helst själv ville vara, utan en annan. Tog jag nu någon skada av att inte få min egen vilja igenom. Nej, det hjälpte mig att inse, att det är långt ifrån alla gånger som livet bjuder på två "räkmackor" under vardera fotsula.
Jag tror på fullt allvar inte att barn blir sämre rustade inför vuxenlivet av att möta många olika sorters människor, hudfärger, olika traditioner och religioner. Förhoppningsvis skall det hjälpa dem att själva hitta sin egen väg genom livet, utan yttre påverkan. Jag tror att det är väldigt lätt att skapa fanatiker av endera slaget i annat fall.
Själv har jag haft förmånen att ha hunnit med att ha en egen småskoleklass, som är en grundläggande tid för vad barn formas till, som vuxen. Jag lade stor vikt vid att uppmärksamma alla traditioner, som vart och ett av barnen hade med sig genom sina föräldrar och hade även en öppen dialog med föräldrarna.
Det gick sålunda att förena både muslimer, kristna etc. med icke troende.
Det är många gånger inte lätt att alltid vara en bra förälder och förebild. Men med lite eftertanke, tror jag att vi kan befria våra älskade telningar från att bära våra egna ryggsäckar i livet alltför hög grad. Med lite eftertanke kan vi lämna våra barn till att bli det som de själva önskar vara.
Totalt 4 inlägg
SvaraRaderaGun Ek (2012-06-19 00:46:24)
skolelev
aha... så har det anonyma blogghatet hittat hit! Bara väntat. Men behöver jag psykologanalys så vänder jag mig till auktoriserad sådan, inte till någon anonym näthatare.
Du är nog knappast tillräckligt torr bakom öronen, att bedöma huruvida jag är en bitter gammal tant, eller ej.
Fö tycker jag att det verkar som om du själv "fablar" (vad det nu kan vara.)
Drar mina egna slutsatser det har jag alltid gjort redan innan jag var torr bakom örnen. Varifrån hämtar du själv dina slutsatser, frågar du morsan eller farsan din vad du skall tycka? Verkar vara ömma tår som trampats på.
(flagga som olämplig)
skolelev (2012-06-19 00:29:38)
Som i dom flesta av dina inlägg så fablar du och drar egen slutsatser...
du är bara en bitter gammal tant..
(flagga som olämplig)
Gun Ek (2012-06-18 23:16:28)
Susanne Hansson
Sådär då var det ordentligt utrett. Även om det nu visade sig att rosen inte tillhörde kyrkans "ros", utan helt vanlig svensk blomtradition.
(flagga som olämplig)
Susanne Hansson (2012-06-17 23:16:44)
Det var inga av Tallbackaskolans elever som fick någon ros i kyrkan. Avgångseleverna fick däremot en ros i samband med utdelningen av deras slutbetyg, som hölls i Malmbergets församlingshem av rent lokaltekniska skäl
OM en elev skulle ha sökt ledigt för att denne av något skäl, religiöst eller annat, inte kunnat delta i avslutningsceremonin i kyrkan hade denne elev självklart kunnat närvara vid betygsutdelningen.
Rosen som Tallbackaskolan delade ut har överhuvudtaget ingen religiös symbolik.
De elever som av olika anledningar inte kommer för att hämta sina slutbetyg får dessa hemsända med post. Att skicka en ros med posten är inte rimligt.
(flagga som olämplig)
Du som tror att det här är en bloggsida för pervers försäljning har fullständigt fel. Ditt inlägg är borttaget och vid förnyad överträdelse blir det polisanmälan!
SvaraRadera