Vi är ute på en shoppingtur i syfte, att det skall bli en uppdatering från tonåring till en ung dams garderob.
Det är bestämt att vi samtidigt skall passa på, att ta oss en tur i den vackra, skira omgivningen, som spirar av nyutsprungen grönska i det böljande landskapet.
Vi ställer kosan mot kaféstaden Alingsås, som har en stark gamla Malmbergetkänsla och som bara ligger en körvägs spottloska bort.
Fylld av tilltro om att dagens expedition skall bli en enkel sak, möter verkligheten oss som en påsprungen betongvägg!
Vi stiger in i Gina Tricots spotlightbadande affär och färgchocken är ett faktum...
Självlysande gult, självlysande grönt, självlysande i precis varenda tänkbar färgskala. Blandat med mönstereldoradot får de oss att snabbt bli riktigt yra i huvudet.
Hon suckar tungt och jag inser, att det här var kanske inte det optimala för hennes klädförnyelseentusiasm.
Vi stiger ut och in i alla butikskedjor och boutiquer, samma syn möter oss.
Det får oss att ta en välbehövlig lunchpaus i hopp om en välbehövlig omladdning av shoppingbatterierna. Jag drömmer mig tillbaka till en inte alltför långt svunnen tid, när man fortfarande kunde göra normala färgfynd i klädesväg.
När vi fått nog av det självlysande modet ställer vi åter kosan mot färdriktning hemåt och gör ett stop i Partille i shoppingcentrat Allum.
Det blir ungefär samma tröstlösa ankmarsch genom neonfärgens- och mönstrens sinnes- och ögonrubbande värld.
Hon lufsar alltmer tilltufsad vid min sida och jag känner hemvittringen från hennes näsborrar. Men tillslut när vi når Jack & Jones i slutänden av Allums alla shoppingplan, Northugsspurtar hon och greppar tag om en knippe klädesplagg, som får följa med till provrummet.
Men av klädeshögen hon provar sig igenom, blir det bara en (1) enda svart ynka kjol med en detaljdragkedja baktill á 180:-, som får följa med till kassan.
Innan vi slutligen åker hemåt slår vi oss ner i Le Pain Francais café. Ungefär som att fira målgången, även om den haft ett klent resultat. När vi sitter där och slött rör om med våra skedar i våra caféfynd far hon plötsligt upp som en raket i kapprak ställning och utbrister:
- Wow, såg du?
- Såg vadå? undrar jag halvt medvetslös av ett helt gatlopps vedermödor via kryckor efter nya klädesplagg.
När "utsiktsfyndet" åter blir synligt, studerar jag vad hennes "Wow" består av.
En bastant Michelingubbe-variant, inpressad i ett par neongrisrosa till bristningsgränsen fyllda och illasittande tights, en neongul flera nummer för liten, kort och snäv kjol och om ännu mer illasittande. Överdelen är lika till bristningsgränsen fylld och illasittande och dessutom i en annan kulör neonfärg. Det hela för tankarna till ordet "korvskinn" med tillägget: åtskilliga nummer för litet. Slutligen kröns huvudet av en sedvanlig Hijab, som på något sätt får den mentala punkteringen att bli fullkomlig och omedelbar, tillika ofrånkomlig fråga uppkommer:
Men... men... men... Varför skyla håret, när man i övrigt inte går det minsta lilla spårlöst förbi?
Totalt 2 inlägg
SvaraRaderaGun Ek (2012-05-20 13:06:10)
Tycker mig ha hört det där om att "vi karlar är naturligt vackra" förut. En vanlig föreställning hos män, som ni så gärna får behålla. All äkta människokärlek börjar trots allt hos en själv, dvs. om det nu inte övergår i överdrifter och hamnar i narcissism.
Nog är det väl bra med L I T E färg på kläderna, det har varit länge dystergrått & dystersvart. Men man behöver väl kanske inte överdriva i färgblindhetens skalor över hela kroppen.
Trafikfolket måste iaf bli glada, därför att då syns människorna iaf ute i trafiken. Inte något ont som inte har något gott med sig.
(flagga som olämplig)
vi karlar är naturligt vackra (2012-05-19 20:28:45)
en del kvinnor går omkring med dagens mode som stopplyktor så jag förstår din blogg.
(flagga som olämplig)