Jag glömde även denna gång att ta med mig väckarklockan, hemifrån.
I juli/augusti när jag sist låg inne fixade det sig lätt. En lättställd väckarklocka fick jag låna av sjukhuset. En så´n där 16:32 klocka.
Turen uteblev dock denna gång.
Den första jag fick in på rummet, höll på att utlösa tics hos mig. Jag hade nästan glömt bort hur en väckarklocka kan låta. Ni vet ett sånt där gammalt tröskverk, vars ändamål möjligen är bullriga lokaler.
När jag låg där och blundade och försökte låtsas, att jag befann mig i en helt annan situation. Kunde jag notera hur rainmensyndromet anföll mig och jag började räkna tickandet, om och om igen:
Ett två tre fyra... ett två tre fyra fem... ett två tre fyra fem sex...var delbart med... Tickande passade inte heller in till andningen. Helt omöjlig att harmoniera med något tänkbart.
Senare när samma sköterska uppenbarade sig för ett samtal på sängkanten om läget, undrade jag om det fanns en så´n där 16:32 klocka istället för tröskverket, som höll på att utlösa nervösa anfall.
Hon återvände en stund senare med en 16:32 klocka, som dock bara var en 16:32 utan ringfunktion.
Ut och rumstrera om igen. Så kom hon åter med en väckarklocka, som var tystgående. Men istället visade sig kräva ett mod av list.
För att inte missa någon mat, vila, behandlings- eller terapitid, får man vara ett under av geni för att förstå, när den egentligen ringer och följaktligen skall ställas in på för att ringa rätt tid.
Ringvisaren inställd på det som borde vara halv, är i själva verket ca fem minuter över!
Med saker att infinna sig kl. 08.00, 08.30, 12.30, 13.30, 16.00, 17.00 och 19.30 kräver det lindringt sagt en kvinnas hela list. Dessutom är ringvisaren beroende av när på dygnet den skall ringa. Då gäller inte halv att bli 5 minuter över.
Jodå det hann bli en sväng till. Nu ett nytt tröskverk. Jag bad att få byta tillbaka till klockan med ringvisare, som gick efter golvdraget.
Att kvinnas list övergår mannens förnuft, det visste väl alla vid det här laget.
Men att kvinnas list skulle övergå ringvisaren på en väckarklocka, det var sannerligen något nytt.
I juli/augusti när jag sist låg inne fixade det sig lätt. En lättställd väckarklocka fick jag låna av sjukhuset. En så´n där 16:32 klocka.
Turen uteblev dock denna gång.
Den första jag fick in på rummet, höll på att utlösa tics hos mig. Jag hade nästan glömt bort hur en väckarklocka kan låta. Ni vet ett sånt där gammalt tröskverk, vars ändamål möjligen är bullriga lokaler.
När jag låg där och blundade och försökte låtsas, att jag befann mig i en helt annan situation. Kunde jag notera hur rainmensyndromet anföll mig och jag började räkna tickandet, om och om igen:
Ett två tre fyra... ett två tre fyra fem... ett två tre fyra fem sex...var delbart med... Tickande passade inte heller in till andningen. Helt omöjlig att harmoniera med något tänkbart.
Senare när samma sköterska uppenbarade sig för ett samtal på sängkanten om läget, undrade jag om det fanns en så´n där 16:32 klocka istället för tröskverket, som höll på att utlösa nervösa anfall.
Hon återvände en stund senare med en 16:32 klocka, som dock bara var en 16:32 utan ringfunktion.
Ut och rumstrera om igen. Så kom hon åter med en väckarklocka, som var tystgående. Men istället visade sig kräva ett mod av list.
För att inte missa någon mat, vila, behandlings- eller terapitid, får man vara ett under av geni för att förstå, när den egentligen ringer och följaktligen skall ställas in på för att ringa rätt tid.
Ringvisaren inställd på det som borde vara halv, är i själva verket ca fem minuter över!
Med saker att infinna sig kl. 08.00, 08.30, 12.30, 13.30, 16.00, 17.00 och 19.30 kräver det lindringt sagt en kvinnas hela list. Dessutom är ringvisaren beroende av när på dygnet den skall ringa. Då gäller inte halv att bli 5 minuter över.
Jodå det hann bli en sväng till. Nu ett nytt tröskverk. Jag bad att få byta tillbaka till klockan med ringvisare, som gick efter golvdraget.
Att kvinnas list övergår mannens förnuft, det visste väl alla vid det här laget.
Men att kvinnas list skulle övergå ringvisaren på en väckarklocka, det var sannerligen något nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar