tisdag 17 mars 2009

Vojakkala, Morjärv, Göteborg m.fl.

den 17 mars 2009, kl 13:12

förstora
En allmän företeelse, som kan drabba vilken omgivning som helst.

Det finns ingen plats i Sverige som kan säga, sånt händer inte här, det är inte vårt bekymmer! Rätt vad det är händer det bakom den egen knuten och man vet aldrig heller i vilket ögonblick man själv kan vara i "skottlinjen", även om man inget har med saken att göra. Helt enkelt "fel ställe vid fel tidpunkt!"

Ta det här som hände i Morjärv, enligt NDS:s reportaget tycktes han av de sociala fått svaret att "bara kvinnor får hjälp". Lite mer skrämmande blir det när Hans Engren vid Kalixpolisen inte ger några kommentarer och inte heller svarar på NSD: s Lotta Nilssons frågeställning:

- Generellt, vilken hjälp kan en människa som vill lämna den kriminella världen förvänta sig?

Det hårresande svaret av Hans Engren lyder enligt NSD:

- Jag förvecklar mig inte i den diskussionen.

Hade det inte varit bättre att Hans Engren svarat, eftersom det tycks vara fallet:

- Tyvärr känner jag inte till det, men jag skall genast ta reda på det och återkommer med besked.

I Vojakkala, tycks inte lösningen finnas inom räckhåll trots att familjen, som åter står åtalad kommit till Sverige redan 1976 och från första början har det varit extraordinära händelser runt omkring dem. Här har inte heller så få samhällsparter varit inblandade utan resultat. Vad jag förstått har det t.o.m. varit uppe på, justitieministern Laila Freivalds´ bord, utan resultat. Vojakkala är inte unikt på något sätt, dessvärre.

I julhelgen blev det också bekräftat, att har du ramlat ihop, dvs. blivit akutsjuk och omgivningen kallat på ambulans, är det inte ens säkert att någon ambulans dyker upp, därför att intilliggande gator anses som "riskzoner" och har en dold agenda hos Räddningstjänsten, som vi vanliga samhällsmedborgare dittills saknat insikt om.  

Dvs. befinner du dig på fel plats, eller som i det här fallet i gränszonen kan du inte längre räkna med att få snar, tillika akut ambulanshjälp!

Jag kan spontant tycka att har man gjort dylika "riskzonsbegränsningar" och Räddningstjänsten sitter inne med dolda agendor då är det ett måste, att även poliser redan finns på plats tillsammans med ambulanspersonal!

Det krävs helt enkelt en total översyn över hur samhällsfunktionerna fungerar!

Upprinnelsen till detta med Räddningstjänst/ambulans?

Under julhelgen hade grekiska föreningen i Göteborg, julfest, dvs. även massor av barn deltog i festen. Helt plötsligt ramlade ordföranden i föreningen ihop och man ringde efter ambulans. Den ambulans som ryckte ut befinner sig 3 minuter ifrån den aktuella gatuadressen. Men istället för att åka till adressen åker ambulansen åtskilliga kvarter bort och inväntar en polisbil som ALDRIG dyker upp! Man tyckte att "det lät rörigt i bakgrunden, när samtalen kom till SOS 112"!

Klart som korvspad att det gör det, med en stor julfest med många festdeltagare där även barn finns med. Fattas väl bara annat, eller förväntas vi ha tysta julfester?

Man kan bara tänka sig det kaos som rådde, när folk försökte gång på gång, tillkalla ambulans. 20 minuter senare dyker slutligen en ambulans upp, utan poliseskort, men då går inte Georgios Paparizous liv längre att räddas.

Georgios och hans hustru, Efrosini, kom till Sverige redan på 60-talet. När jag kom i kontakt med familjen Paparizou i början på 90-talet, drev de en liten familjerestaurang, "Gallinis", längst upp på Kungsgatan i Göteborg, alltså i våra kvarter. Restaurangen är sedan länge såld och omgjord.

Men det är verkligen med glädje jag passerat den och varje gång tänkt tillbaka till den tiden, då jag och min dotter var stamgäster där. Vi åtnjöt speciella favörer och HELA famnen öppnades av mamma, pappa och alla barnen Paparizou, närhelst vi steg innanför dörrarna och passerade vi bara förbi, såg vi glada händer som vinkade till oss. Föga anade jag väl då att den där långbenta, flickungen med långa flätor i den svarta klänningen, som ständigt smågnabbades med sin bror och som stod och kände på och beundrade min dotters långa lockiga hårflätor, samtidigt som hon pratade med oss, skulle bli den kända sångstjärnan Helena Paparizou i Eurovisionslagerfestivalen.

Sannolikheten att Georgios skulle ha överlevt är trolig, dvs. om han kommit under vård inom rimlig tid. Jag önskar att historien kunde sluta där, men nog har något allvarligt gått över styr i vårt samhälle. Det sker mord, sprängningar, anlagda bränder och stor ödeläggelse t.o.m på mindre orter runt om i landet. Något adekvat, eller en grundläggande strategi, finns uppenbarligen inte att sätta emot. Det hela förefaller som ett skvättande med en kopp vatten på en jättelik brand.

I några av allmännyttans kvarter i Bergsjön, Biskopsgården, Gårdsten, Hjällbo här i Göteborg, är andra krafter än ordningsmakten som bestämmer. Precis som i Vojakkala, eller vilken småort som helst i Sverige.

Ingen vill prata högt om det. Det är närpolisen i nordost och på Hisingen, samt inte minst länskriminalen, som sitter med den briserande bomben i sitt knä. Kontrollen sker av ett begränsat antal större släkter. Historier från poliser och socialarbetare talar om rädsla och oro bland boende i de utsatta stadsdelarna. Inte ens de aktuella "familjerna" förnekar det hela.

Barnen i de här områdena begränsas på förskola, dagis, låg- och mellanstadiet. De kan inte ens längre leka fritt, de tillåts inte längre leka fritt, pga. säkerhetsskäl. En missriktad knuff, eller mindre kontrovers, då har de "drabbade" plötsligt ett gäng stentuffa storebrorsor stående utanför ytterdörren samma kväll. Dessa stora släkter bildar en pakt och vapenleverantörer saknas inte enligt polisen. Idag närmar sig inte ens de etablerade MC-gängen, dessa kvarter, åtminstone inte i vinstsyfte. De här familjerna härstammar från lite olika länder.

De driftigaste av de här "familjerna" har öppnat eget, medan andra har hamnat i arbetslösheten och allt vad där följer i dess spår. Deras barn tillhör den andra/tredje generationen ändå känner de sig inte välkomna. Det är denna problematik jag mötte för många herrans år sedan, när jag var involverad i problemen vid Hjällboskolan.  

Hela invandringspolitiken är fullständigt käpprätt åt skogen!

Jag har redan skrivit om det i en tidigare blogg. Den gången försökte jag föra samtal om kaststjärnor, knivar och kedjor, som de här killarna hade burit på sig i försvar mot rivaliserande gäng. "Anfall är bästa försvar"! 

Sammanhållningen är extra ordinär oavsett varthän man rent geografiskt bor och vilken ålder man än befinner sig i. De har helt enkelt stiftat egna lagar vid sidan om rådande lagar.

De har ett eget samhälle utanför det vanliga samhället och naturligtvis även ibland försörjningsvägar långt ifrån vad som gäller under svensk lagstiftning.

Det är det alltfler grupper som har, de stiftar egna normer, sedan spelar det ingen roll om de tillhör längsta rang eller avancerade korridorglidare. Idag är det onekligen svårt att urskilja VEM som är VEM, eller VAD som är VAD, gränserna är onekligen helt utsuddade och dekadensen breder ut sig lavinartat.

Twilight Zone är en underdrift, när man skall beskriva det hela som pågår runt om i Sveriges avlånga land!



1 kommentar:

  1. Bra om invandringspolitiken ! Tyvärr har folk här i malmfälten ingen aning om dessa problem i storstadsregionerna, då det är tabu att ta upp det i medier.
    Anmäl >svensson (2009-03-18 16:14:49)

    SvaraRadera