- den 26 oktober 2008, kl 11:46
Kossorna och jag kan ÄNTLIGEN pusta ut för denna gång. Jag far runt, kvittrande glad och ställer om alla klockor som inte är radiostyrda och kossorna idisslar vidare i sina regntunga hagar.
Ja, jag vet, det är många som inte förstår hur jag kan bli så påverkad av en timmas förskjutning, men faktum är att jag faktiskt ÄR det. Det tar mig lång tid att ställa om mig och när vintertiden äntligen inträder igen, känner hela min kropp att NU äntligen är vi i rätt fas igen.
Sedan må alla förståsigpåare tycka att vi skall vara i fas med ljuset, men är man nu född i Malmberget och tillbringat så många år utan klockomställning, då är det liksom redan kört på den fronten. Min biologiska klocka är redan kalibrerad. Det finns ingen i hela världen som kan övertyga min kropp om att nu är klockan 06.00, nej, så fasen heller den VET att nu är klockan 05.00, den känner det. Sedan spelar det ingen som helst roll vart än jag befinner mig i världen, min biologiska klocka verkar inställd på "gammal malmbergstid".
Jag tillhör den där udda delen av befolkning, som inte går omkring med en klocka på armen. Jodå, jag innehar liksom de allra flesta en "klocksamling" som ligger där i väl förvar. Klockor som omtänksamma anhöriga försett mig med, i hopp om att jag skall ställa om mitt förhållande till klockor. En hänger t.o.m. i form av ett litet hjärta i min handväska och visar konstant fel tid, till givarens stora förtret, som inte begriper varför jag inte ställer om klockan till rätt tid.
- Vadå, jag vet ju hur mycket den går fel och det är ju ändå bara du som använder dig av min klocka, säger jag när han knorrat lite för länge i min smak.
När folk jag möter frågar mig hur mycket klockan är, brukar jag svara att den är ungefär "det och det". De tittar med skepsis på mig och säger:
- Har du ingen klocka på dig? när jag då säger att jag aldrig bär någon klocka möts jag av en blick som ser ut ungefär, som en frågeställning om från vilken planet jag kommer ifrån. En helt adekvat frågeställning, men inte när det gäller klockan.
Hela vår tillvaro är fylld av så mycket klockor att det är totalt onödigt att gå omkring med en klocka på armen. Går jag omkring hemma finns åtskilliga klockor, åker jag bil finns en klocka, ute på stan finns klockor, en sträcka tar viss tid att åka och en klocka finns alltid tillhands när man kommer fram eller åker från en plats, undrar jag över när solen skall gå ner kikar jag bara mot horisonten.
Under hela mitt yrkesverksamma liv har det funnits klockor överallt strategiskt placerade.
På den tiden jag var ensamförälder, vilket jag varit största delen av mitt vuxna liv, visste jag att jag i andras ögon alltid var sent ute. Men saken är den att jag aldrig förstått vitsen med att stressa vare mig själv, eller barnen och sannerligen inte då det dessutom fanns flextid att tillgå! Jag är och har alltid varit av den åsikten, att man hinner göra det man skall och som är nödvändigt.
Klockan kan inte klyva oss till att bli flera personer ändå. Det är bara uppsatta tider som behöver passas och hålla tiden exakt, resten är i mina ögon ren hobbyverksamhet helt enkelt. Fullt jämförbart med att kamma mattfransarna åt visst håll, eller knyckla örngottsband, eller binda flugor, eller supa hjärna redlös etc. Alltså var och en får ägna sig åt den hobby de finner glädje i.
Hela vår värld är fylld av uppmätt tid. Tja, utom på en del bekanta ställen där klockorna stannat. Jag kan uppleva att det är rätt skönt med klockor som går konstant fel, eller inte alls, jag känner mig verkligen hemma i dylika miljöer! Klockan är ett mänskligt påhitt, som håller på att föröda våra liv. I vår "reception" (toaletten) hänger en klocka som har en baklänges urtavla och följaktligen även "går baklänges". Den aktiverar helt enkelt hjärnkontoret och pumpar onekligen upp blodtrycket på en del personer, som inte lyckas klara av att läsa av tiden!
Jag har varit en läsande människa genom hela livet och dessutom en ständig "pluggande människa", det har resulterat i att tankebanor inte sällan hamnat i många ytterlighetsfält: vi människor är till största delen vatten och sålunda påverkad i allra högsta grad av månen, liksom allt vatten på vårt jordklot är.
Det är många grejor på ett järnspett och ta del av och göra de s.k. kristallisationsbilder och "stegbilder", fick mig att hamna även utanför månens påverkan. Detta återfanns på schemat i en fas av studier som var förlagd till Schweiz. Det är otroligt många fascinerade saker som jag ramlat över och som lämnat avtryck i min egen utveckling som människa, tack vare min nyfikenhet om helheten i våra liv. Inte många vet att man bör så mellan ny och fullmåne, helst ett par dagar före fullmåne.
Själv följer jag slaviskt "så och skördekalendern", som jag får genom medlemskapet i Biodynamiska föreningen. Kalendern har Maria Thun utverkat efter dryga 50 års studier, som är vidare än enbart till månens inverkan. Kalenderna är ypperlig, eftersom jag är för slö att räkna ut själv, när någon redan gjort sig det omaket och praktiskt värre: jag själv slipper lägga pannan i veck för att få ut mesta möjliga av samtliga frön.
För att inte tala om detta spännande med t.ex. wallba-trädet i Sydafrika, kvinnans menstruationscykel och fruktbarhet. Eller bara detta med stjärntvillingar/tidstvillingar (eng. astro-twins), som är en häpnadsväckande "företeelse"? Mycket av detta har lett mig till en ödmjuk tanke om vårt varande.
Livets egna och okuvliga behov tycker jag får avsluta hela det här blogginlägget om "tid":
Frank A. Brown, professor i biologi, han hade lagt märke till att ostronen vid Atlantakusten i New Haven öppnade och slöt sina skal efter tidvattnets rytm. Det ledde till att han helt sonika flyttade en del ostron från New Haven till inlandsstaden Evanston i Illinois, där det inte finns något tidvatten. Ostronen placerades i ett kar med vatten i en mörk källare. Vad skedde? Efter en tid började de öppna och sluta sina skal efter tidvattenrytmen på den nya platsen, som om det hade varit tidvatten där! Påverkan från vattnet var nu utesluten, bara den indirekta och osynliga månen måste väl ta på sig ansvaret?
Ja, jag vet, det är många som inte förstår hur jag kan bli så påverkad av en timmas förskjutning, men faktum är att jag faktiskt ÄR det. Det tar mig lång tid att ställa om mig och när vintertiden äntligen inträder igen, känner hela min kropp att NU äntligen är vi i rätt fas igen.
Sedan må alla förståsigpåare tycka att vi skall vara i fas med ljuset, men är man nu född i Malmberget och tillbringat så många år utan klockomställning, då är det liksom redan kört på den fronten. Min biologiska klocka är redan kalibrerad. Det finns ingen i hela världen som kan övertyga min kropp om att nu är klockan 06.00, nej, så fasen heller den VET att nu är klockan 05.00, den känner det. Sedan spelar det ingen som helst roll vart än jag befinner mig i världen, min biologiska klocka verkar inställd på "gammal malmbergstid".
Jag tillhör den där udda delen av befolkning, som inte går omkring med en klocka på armen. Jodå, jag innehar liksom de allra flesta en "klocksamling" som ligger där i väl förvar. Klockor som omtänksamma anhöriga försett mig med, i hopp om att jag skall ställa om mitt förhållande till klockor. En hänger t.o.m. i form av ett litet hjärta i min handväska och visar konstant fel tid, till givarens stora förtret, som inte begriper varför jag inte ställer om klockan till rätt tid.
- Vadå, jag vet ju hur mycket den går fel och det är ju ändå bara du som använder dig av min klocka, säger jag när han knorrat lite för länge i min smak.
När folk jag möter frågar mig hur mycket klockan är, brukar jag svara att den är ungefär "det och det". De tittar med skepsis på mig och säger:
- Har du ingen klocka på dig? när jag då säger att jag aldrig bär någon klocka möts jag av en blick som ser ut ungefär, som en frågeställning om från vilken planet jag kommer ifrån. En helt adekvat frågeställning, men inte när det gäller klockan.
Hela vår tillvaro är fylld av så mycket klockor att det är totalt onödigt att gå omkring med en klocka på armen. Går jag omkring hemma finns åtskilliga klockor, åker jag bil finns en klocka, ute på stan finns klockor, en sträcka tar viss tid att åka och en klocka finns alltid tillhands när man kommer fram eller åker från en plats, undrar jag över när solen skall gå ner kikar jag bara mot horisonten.
Under hela mitt yrkesverksamma liv har det funnits klockor överallt strategiskt placerade.
På den tiden jag var ensamförälder, vilket jag varit största delen av mitt vuxna liv, visste jag att jag i andras ögon alltid var sent ute. Men saken är den att jag aldrig förstått vitsen med att stressa vare mig själv, eller barnen och sannerligen inte då det dessutom fanns flextid att tillgå! Jag är och har alltid varit av den åsikten, att man hinner göra det man skall och som är nödvändigt.
Klockan kan inte klyva oss till att bli flera personer ändå. Det är bara uppsatta tider som behöver passas och hålla tiden exakt, resten är i mina ögon ren hobbyverksamhet helt enkelt. Fullt jämförbart med att kamma mattfransarna åt visst håll, eller knyckla örngottsband, eller binda flugor, eller supa hjärna redlös etc. Alltså var och en får ägna sig åt den hobby de finner glädje i.
Hela vår värld är fylld av uppmätt tid. Tja, utom på en del bekanta ställen där klockorna stannat. Jag kan uppleva att det är rätt skönt med klockor som går konstant fel, eller inte alls, jag känner mig verkligen hemma i dylika miljöer! Klockan är ett mänskligt påhitt, som håller på att föröda våra liv. I vår "reception" (toaletten) hänger en klocka som har en baklänges urtavla och följaktligen även "går baklänges". Den aktiverar helt enkelt hjärnkontoret och pumpar onekligen upp blodtrycket på en del personer, som inte lyckas klara av att läsa av tiden!
Jag har varit en läsande människa genom hela livet och dessutom en ständig "pluggande människa", det har resulterat i att tankebanor inte sällan hamnat i många ytterlighetsfält: vi människor är till största delen vatten och sålunda påverkad i allra högsta grad av månen, liksom allt vatten på vårt jordklot är.
Det är många grejor på ett järnspett och ta del av och göra de s.k. kristallisationsbilder och "stegbilder", fick mig att hamna även utanför månens påverkan. Detta återfanns på schemat i en fas av studier som var förlagd till Schweiz. Det är otroligt många fascinerade saker som jag ramlat över och som lämnat avtryck i min egen utveckling som människa, tack vare min nyfikenhet om helheten i våra liv. Inte många vet att man bör så mellan ny och fullmåne, helst ett par dagar före fullmåne.
Själv följer jag slaviskt "så och skördekalendern", som jag får genom medlemskapet i Biodynamiska föreningen. Kalendern har Maria Thun utverkat efter dryga 50 års studier, som är vidare än enbart till månens inverkan. Kalenderna är ypperlig, eftersom jag är för slö att räkna ut själv, när någon redan gjort sig det omaket och praktiskt värre: jag själv slipper lägga pannan i veck för att få ut mesta möjliga av samtliga frön.
För att inte tala om detta spännande med t.ex. wallba-trädet i Sydafrika, kvinnans menstruationscykel och fruktbarhet. Eller bara detta med stjärntvillingar/tidstvillingar (eng. astro-twins), som är en häpnadsväckande "företeelse"? Mycket av detta har lett mig till en ödmjuk tanke om vårt varande.
Livets egna och okuvliga behov tycker jag får avsluta hela det här blogginlägget om "tid":
Frank A. Brown, professor i biologi, han hade lagt märke till att ostronen vid Atlantakusten i New Haven öppnade och slöt sina skal efter tidvattnets rytm. Det ledde till att han helt sonika flyttade en del ostron från New Haven till inlandsstaden Evanston i Illinois, där det inte finns något tidvatten. Ostronen placerades i ett kar med vatten i en mörk källare. Vad skedde? Efter en tid började de öppna och sluta sina skal efter tidvattenrytmen på den nya platsen, som om det hade varit tidvatten där! Påverkan från vattnet var nu utesluten, bara den indirekta och osynliga månen måste väl ta på sig ansvaret?
Debatten startad av Madeleine
SvaraRaderaStartad: 2008-11-06 19:48:34
Det finns 1 kommentarer.
...och nu är det så att jag med ljus och lykta letar efter just en klocka som går baklänges (min dotter läääängtar efter en sån). VAR hittar jag en sån? Har LETAT! Tacksam för alla tps! Made
Anmäl >Madeleine (2008-11-06 19:48:34)
Tyvärr Madeleine minns jag inte var jag fick tag i denna. Det är så länge sedan nu.
SvaraRadera