måndag 20 oktober 2008

Tomas Di Leva och krackelerade minnen

- den 20 oktober 2008, kl 10:39

förstora
När jag satt på brusfåtöljen imorse och dinglade med benen, kom jag att tänka på konserten med Tomas Di Leva, som vi var på när vi kom hem från Italien. Han är en rätt kul priffe i sina kaftaner och glittrande gympadojor på fötterna. Tomas ser ut som en övervintrad hippie, en sån som man inte kan bli annat än glad över att ha mött. Han är som en varm ullfilt, av bästa kvalité, ett skyddande lager mot kylan som råder.

Hur skruvat det nu än kan te sig: han fick hela publiken att ta upp sina körkort eller identitetskort, hålla dem upp i luften en stund och slänga iväg dem! Bara släppa taget om sin sifferidentitet. Inte bry sig. Bara falla fritt! Han sa senare innan paus, att nu kunde alla leta reda på sina id- och körkort och fick man nu tag i någon annans id- eller körkort, kunde det väl vara intressant att vara någon annan ett tag, tills man ledsnat på det och ville byta tillbaka, om man nu ville det. Han berättade också att en av hans bästa vänner ringt och sagt:

- Tomas, du vet inte hur svårt det är att vara invandrare.

Tomas hade svarat henne:

- Då skulle bara veta hur det är att vara en utomjording.

Jag kan hålla med honom, det är inte lätt att vara ett UFO. Ett UFO som bryr sig om andra. Här kommer en gåva från Tomas Di Leva till dig, som du gratis kan ladda ner:

http://www.dileva.nu/

Om inte Tomas Di Leva räknas som en äkta knapsu, då vet jag inte vem som skulle kunna göra det. Jag vill också tillägga att han hade med sig en gitarrist som var långt över det vanliga. Sicken begåvning!

Jag vet inte varför men helt plötsligt när jag satt där i Konserthusets Stenhammarsal och tittade på Tomas Di Levas hela uppenbarelse, kom "popsnörena" från Malmbergstiden glidande förbi på min näthinna och i mitt minne. Alla de där pop-banden från "förra stenåldern", som spelade på "UNKAS" dvs. ungdomsgården i Malmberget.

När jag inte kunde komma på fler band och ansikten, blev det en tillbakagång i återblicken av ansikten, det var någon där som påminde om Tomas Di Leva på något underligt sätt.

Var det inte Roger Berlin, som hade en vit närmast cremefärgad päls med kant, en sån där flower-power-historia?

Jag minns i alla fall att han hade en underbart härlig, personlig stil och liknande långt, lockigt "Tomas Di Levahår", fastän ljust. Han hade också samma vänliga, kluriga framtoning även om han inte var en Tomas Di Leva figur? Det är egentligen lustigt att vara så väl medveten om människor som fanns i närmiljön, men som man aldrig lärde känna något närmare, bara blev till ett flyktigt igenkännande.

Det kännas rätt irriterande när något dyker upp på näthinnan/minnet och så kan man inte få dit HELA bilden. Ibland när vi suttit och talat om gamla tider, så har minnena dammats av hyggligt genom gemensamma krafter. Men med det mesta har konturerna suddats ut. Det är som ett enda stort fragmentariskt pussel som skall pusslas ihop. En liten märklig känsla som infinner sig vid dessa minnen, så många namn, så många olika sammanhang, som man minns, men förargligt nog inte greppar hela sammanhanget, hela bilden. Det känns så långt ifrån och ändå så nära inpå och jag undrar: kan det ha varit så, att allt det här hände egentligen i mitt förr förr förr förr förr förr förra liv? I alla fall är det så det känns kommer jag på mig.

PS. Det här är också en suddig bild, som jag inte heller greppar. Lika suddig som fotot är. Därför att när jag tittar mig i spegeln förväntar jag mig att det är henne jag ser. Dvs. det som jag på insidan tror att jag skall mötas av, det är hon som fortfarande lever här på min insida.

Men allt som stirrar tillbaka på mig i spegeln, eller passerar genom alla upphängda kameror överallt ute i samhället, är en högst förvånad, gråhårig tant! VART fasen kom hon ifrån? Jag kanske borde skicka ut en efterlysning? Någon som vet vart hon på det suddiga fotot tog vägen? "Hon var vid försvinnandet iklädd en annan tro om hur livet skulle komma att gestalta sig". DS.

1 kommentar:

  1. Debatten startad av Majsan
    Startad: 2008-10-20 12:33:52

    Det finns 2 kommentarer.

    Majsan, ja, så hette de, Afghanpäls, så var det! Se vad som kommer fram när man minns tillsammans. Lazy Bones hette bandet som han spelade med i. Men även i ett band där C Bertlin, Lennart A m.fl. spelade i. Har du kikat in på
    Länk
    under "nostalgisidan" återfinns en massa urklipp av bl.a. popbanden. KUL sida och bra initiativ dessutom av de som driver den sidan. Kika in och det är säkert en hel del liksom vyer,som du känner igen. - Sidan är direkt beroendeframkallande...haha... Det finns t.o.m. en bild från Ungdomsgården, damerna på bänken vid Tysta Maria lär du känna igen, "malmbergsprofiler" som alla ifrån det "seklet" känner igen. Tror att Roger gick i min barndomsväns klass,på läroverket, får kolla det med henne.Inget öknamn minns jag
    Anmäl >Gun (2008-10-20 22:01:59)

    Afghanpäls tror jag att detta populära plagg kallades, men åååh vad jag önskade mig en sån!
    De var också ett "kvitto" på att bäraren varit till Sthlm och shoppat för de fanns bara där. Nog hade Dahlins en liten avd för tonårskläder men till jackor sträckte det sig intet.
    Nu är det jag som inte får fram ett ansikte, vad kallades killen? Då kommer jag nog att minnas.
    Anmäl >Majsan (2008-10-20 12:33:52)

    SvaraRadera