måndag 26 januari 2009

Svensk Maffia & Infiltratören.

- den 26 januari 2009, kl 12:47


"Svensk Maffia - En kartläggning av de kriminella gängen" - av Lasse Wierup & Matti Larsson och "Infiltratören - den smutsigaste härvan inom svensk polis" - av Lasse Wierup, är två böcker, som jag gjort en större botanisering i under julhelgen.

"Äter man inte julskinka och klirrar i tomtemustglasen då"? tänker ni nu kanske. Javisst, gör man det, men om man nu bara gjorde det, skulle nog julgrisen få allvarlig konkurrens.

De här två böckerna som jag "satt i mig" under julhelgen, är i allra högsta grad böcker i skolämnet "relevant nutidshistoria", där undertexten lyder "etik och moral", ett ämne som numera saknas helt på skolschemat. Ingen skulle bli gladare än jag om dessa två böcker, kunde bli obligatorisk kurslitteratur för högstadiet, där numera "rekryteringen" frodas, de små liven har börjat knacka varandra i huvudet och infört "bötning" och "beslag", liksom "sextrakasserier".

Nu kanske ni rycker på axlarna därför att ni inte bor i någon storstad, eller känner er berörda, men tror ni det, då är ni verkligen illa ute! Jag utgår ifrån att ni har en PC, i annat fall hade ni inte kunnat läsa vad jag skriver, det räcker långt med det lilla "biståndet", för att era barn skall vara "inne i det nya systemet".

Jag tror att vi måste öppna ögonen för vilket samhälle vi faktiskt har och framförallt HUR det kommer sig att vi fått ett dylikt samhälle. Det finns ett par böcker till, som jag skulle vilja lägga till som kurslitteratur t.ex. "Sjuka pengar - En svensk insider skakar läkemedelsindustrin" av Dr. Peter Rost, eller helt sonika bänka dem framför filmen "Erin Brockovich". Visserligen en amerikansk historia, men med LKAB i hasorna är den fullt relevant även i Gällivare kommun. Även tystnad innebär att man bistår misshälligheter.

Vår omdömesförmåga är den allra viktigaste förmågan vi har, om man undantar kroppens egna livsuppehållande. Det är av största vikt att inhämta uppgifter från så många olika håll som bara möjligt är, innan man ens är framme vid det egna omdömet. Känner man inte till alla parametrar är det svårt att skaffa sig ett riktigt omdöme. Då går man mer på vad "känslolivet" säger och DET blir aldrig bra, när det gäller yttre saker. Mentaliteten "härska och söndra" den går alltid bort och det är precis den som ägt rum, när det gällt bl.a. Hitler/"förintelsen", det är också därför som dylika falanger också kunnat se dagens ljus, det är just den bristen de lever och frodas på!

Men på det hela taget är vi vana i det här landet, att läsa om allt som hände förr, eller rikta blickarna utåt i världen, istället för att se inåt och här och nu. Det hela verkar gå ut på, att ju längre bort desto bättre och vi kan därför inte heller göra de rätta kopplingarna, speciellt inte som "samtalet" och återknytningen uteblir. Ungefär som om vi skulle ha lärt oss något ur historien, eller ens skulle vilja lära oss något lösryckt ur historien. Kan man ens göra det under dylika premisser?

Tänk er tillbaka till skolbänken och ta t.ex. "Nyköpings gästabud", som man fick sitta och traggla sig igenom. Kanske ett dåligt exempel, men det spelar ingen roll, det får duga som exempel. Det finns bättre exempel som gäller just den nordligaste delen av Sverige, men tar jag upp det ämnet, kommer den här bloggsidan, att fullkomligt gå upp i rök av den brandfacklan! Men vad lärde vi oss av den angivna historiehändelsen? Förde man överhuvudtaget några samtal om "Nyköpings gästabud"?

För mig är det blank ruta på den sista frågeställningen, även om jag växte upp i ett samhälle, som i sig bestod av klara moralbegrepp. VAD är då syftet med att sitta och läsa om maktkamp och krig, när det ändå bara blir ett flummigt tyckande, där man inte dragit fram ALLA parametrar och analyserat, hur det kommit sig att det kunde bli så här och framförallt VAD vi skall dra lärdom ur det som hänt?

Gör man återknytning till nutid av "Nyköpings gästabud", verkar det inte många "liljeholmens" som tänts upp, mer än att någon skolunge möjligen tänkt tanken:  

"man skall nog passa sig för att åka på vissa fester, det kan verkligen skita sig rejält".

Men är "Nyköpings gästabud" så olika dessa två julhelgens lektyr. Nej, knappast, därför att det hela handlar fortfarande om, vilken sida som skall stå med den slutliga makten i sin hand, "the Good Guys or the bad Guys". Klara inslag av ond bråd död återfinns även här, liksom ett fullständigt ohämmat beteende.

Sett ur ett historiskt perspektiv vete gudarna, om tillvaron egentligen är så mycket annorlunda, sedan "Nyköpings gästabud". Människan är fortfarande det grymmaste av alla de varelser, som kliver omkring på vår jord. Hur våra medmänniskor far illa, eller kommer till skada tycks ointressant, huvudsaken att vi själva "har och får". Vi skyr helt enkelt inga medel för att nå våra egna mål. Låter det här svart/vitt? Ja, det finns i vanlig ordning, ett syfte från min sida. Det är min mening att provocera till eftertanke. Därför att kriget mot hela rättssystemet har startat upp, det visar de senaste händelserna från både små och större orter.

Jag sitter här och undrar efter att ha lyssnat på CD-boken "Infiltarören", är det någon som på något sätt kan förstå varför polisen använt sig av dessa olagliga metoder, eftersom även hela boken "Infiltratören" också, liksom "Svensk Maffia", mer eller mindre ett enda stort budskap om fördömande. Det gör att jag nu ivrigt väntar på böcker om kartläggningen av "maktens män och dess förgreningar" och "samhällssystemets maktfullkomlighet", för att göra samlingen komplett!

Men till dess konstaterar jag torrt, att det är nog bra att peka med hela handen, men man får akta sig för att bara peka och glömma bort det där andra viktiga biten, hur kunde det bli så här? Vad skall vi dra lärdom av? Vad måste vi vidta för helhetsåtgärder?

I boken "Infiltratören" ställer jag mig dessutom frågan, har polisen egentligen något val än att bli lagbrytare de också, så länge lagen ser ut som den gör? Tror justitiedepartementet, att polisen verkligen kan springa runt i bästa "Kling och Klang i Pippi Långstrump-anda", när motparten är hämtad ur "Motorsågsmassakern"? Alla vet att detta inte handlar om just enbart stockholmspolisen (som är den filial som hängs ut i boken "Infiltratören"), utan detta är faktiskt förankrat ända upp i högsta polisledningen. Dvs. konsekventialism men även teologisk etik om att "ändamålet helgar medlen". Men det är en farlig utveckling, när man inte har fullständig koll på läget!

Jag har verkligen hunnit fundera, sedan jag avslutade dessa två böcker, står vi inte inför ett stort vägskäl? Måste vi inte ta ett helhetsgrepp om tillvaron, innan det är helt kört? Det är trots allt få människor som beter sig illa, om de inte står inför ett utanförskap. Jag har själv varit involverad i en högstadieskola, där elever bar kedjor och kaststjärnor, för att skydda sig!

Jag tror aldrig jag känt mig så liten, som när jag vandrade därifrån efter samtal med de involverade. Min s.k. insats var rent ut sagt en "pinkdroppe i havet", därför att jag inte kunde ge dem några alternativ, inte komma åt grundproblemen! Skall man då förundra sig över att saker och ting går över styr i samhället? Så har mitt arbete inom kriminalvården också varit, microförändring för stunden. Men vad spelar det för roll, när vi har ett samhälle på utsidan som ser ut som det gör? Det är den som de möter, när de passerar grindarna efter avslutad volta. Utanför väntar dem precis ingenting annat, än samma verklighet som de lämnade!

Nya föräldrautbildningar i kommunernas regi, av varianten "Nanny-uppfostran" och en del skolor har redan hakat på systemet, dvs. man skall bestraffa sina barn och ge dem "guldstjärnor". Detta nya håller man på att införa i Sverige, utan att man sänt en enda tanke, att just dessa metoder använder man till att handskas med våldsamt och svårt kriminella ungdomar. Där det inte längre finns några andra medel att ta till!

Bah! säger jag bara, vart tog sunt förnuft vägen och vart kommer all dårskap ifrån? Vad är det för fel på "vanlig uppfostran"? Dvs. man låter barnet vara med, talar med barnen, man har sunda rutiner för barnet och man låter ansvaret växa med barnets mognad och ålder. Man låter helt enkelt barn vara barn och inte några drillade figurer, som skall skjutsas hit och dit och prestera och sitta på avbytarbänken om de inte är tillräckligt duktiga!

Det har skett en stor attitydförändring med människor. Nu har "sparka och slå några extra 100 gånger, så att offret säkert är stendött och krossat", tagit över moralbegreppen. Tidigare gick gränsen vid "när någon ligger då lägger man av".

Det gick fort när det väl började gå utför, jag hann under min tid på tingsrätten se den skrämmande utvecklingen. Men vad är det som gör att kriminella gäng växer upp som svampar ur jorden och att företagstoppar m.fl. blir allt mer korrupta, som inte skyr några medel alls och den vanliga människan hamnar alltmer där kulorna viner igenom. Så länge vi inte tar till oss vari problematiken består och åtgärdar den, kommer vi alltmer att stå inför en beskrivning som ter sig alltmer hämtad ur Bibelns Apokalypsen. Den känns onekligen inte helt ovidkommande, även för en ateist som jag.

Varje blomstrande kulturepok i historien har hittills försvunnit spårlöst! Ingen vet hur eller ens varför. Det enda säkra bevis om vad som hände i slutfasen är, att man vet att dekadensen gavs fritt utrymme.

1 kommentar:

  1. Visst är det som du skriver Gun, att det bara är "få människor som bär sig illa åt". Bara det, att flera av "dessa få" är så otroligt duktiga på att dupera andra, utnyttja deras okunskap och helt plötsligt så är dom inte så få längre. /Tommy
    Anmäl >Tommy (2009-01-27 07:56:15)

    Mkt kloka ord Gun, Makthavarna skola sko sig i första hand inom alla led - det som blir kvar lämnas åt samhällsfunktion och rättvisefrågor för kvarvarande pack. Etik och moral går bra då andra får utöva det, överheten behöver inte följa lagarna man själv stadgat. Konkurrens är bra men inte inom makthavarnas domäner. Går det dåligt så flyttar vi belastningen på annan verksamhet tils hela systemet brakar ihop - men Makthavarna de sitter på säker stol tills inget annat finns kvar. Sverige är på väg in i diktatur när man ser hur saker styrs och ställs inom många områden numera.
    Anmäl >Vart är vi på väg? (2009-01-26 15:51:03)

    Ja staten är väl den största svenska maffian i Sverige. Kolla bara hur dom suger pengar från en på ett eller annat sätt och sen spenderar dom på skitsaker för mesta dels.
    Anmäl >johnny (2009-01-26 14:03:27)

    SvaraRadera