Svar till blogginlägg om sexualförbrytare

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 9 februari 2009, kl 14:01

Det inlägget av Gossip jag fick till min blogg om sexualförbrytare, har verkligen fått mig att tänka till. Jag har vid det här laget, läst om inlägget från signaturen Gossip flera gånger. Det får mig att undra, är personen själv en sexualförbrytare? Eller är det OG:s existens som fått signaturen att se rött och därmed smutskastar mina intentioner om att verkligen skydda barn, vuxna från dessa dysfunktionella personer, som varje förövare trots allt är?

Eller är det en ny "strutsmodell" Gossip är, som hade föredragit en "kostymklädd" anonym maffiaboss, som hade stått bakom än OG?

Jag sitter här och undrar, är det verkligen så illa, att gemene man inte kan sätta sig in hur bedrövligt saker och ting är i verkligheten? Förstår vidden av det hela? Trots att man har PC-apparater i hemmen med direktuppkoppling och den ena barnpornografihärvan efter den andra och dessa sexuella nätfiskare jublar över vilka möjligheter, som helt plötsligt finns till deras förfogande.

Dekadensen breder ut sig i övrigt i samhället! VAD/VEM gör en till en brottsling? Har jag förbisett något, trots så många år inom "branschen?" Eller är det så att det finns en allmän uppfattning om förövarnas problematik?

Jag har försökt framföra dessa åsikter om människors nya utsatthet, på många olika sätt "so far" under min tid som bloggare här på NSD. Men utan någon översvallande respons. På en del av dessa blogginlägg, inte ett enda svarsinlägg! Jag har kommit fram till att jag är parametern, eller avtrubbningen som inträtt hos gemene man och som är ett restultat av hela den informationsflora som vi översköljs av.

Det var inte som jag först trodde, man sticker huvudet i sanden och då existerar INGA problem, även om så huset ramlar ner i gruvhålen, finns inga problem. Det tragiska "Carolinfallet" styrker vad det hela handlar om. Det är först när något händer inpå den egna knuten som det blir tydliggjort. Då kan man t.o.m. bli så uppångad att man säger upp sin tidningsprenumeration, slutar blogga, kräver avgång för NSD:s chefredaktör som publicerar namn etc. trots att namnet redan finns ute i andra media.

Jag skall dra historien som trots allt finns bakom, min blogg om sexualförbrytare. Jag gör det för säkerhets skull och för att skingra eventuella frågetecken.

Innan "kriminellt.com" ursprungliga ägare, lade upp sajten tillhörde dylika upplysningssajter olika organisationer och det förekom också en och annan privatperson. Bakom en del av dem fanns offer, såväl kvinnor som män! Men det var ingen "privat svensson" som vågade driva de här frågorna så offensivt, som det faktiskt innebär att lägga ut domar på nätet.

När hoten började hagla in kände upphovsmännen att det blev för mycket. Hoten var av en sådan karaktär, att inte ens den mest hårdhudade klarade av att stå emot. De var fullkomligt vidriga. Men sajtägarna fortsatte ändå driva den då de ansåg, att det som de gjorde var viktigt och bidrog till att skapa en debatt. Man ville tydliggöra vilka förövarna är, eftersom det finns nidbilder och villfarelser om vilka förövarna är. Än i dag är det många som inte förstår att förövarna är "vem som helst". Det är väl också därför man blir så tagen på sängen, som det den ena gången efter den andra visar sker. Men framförallt för att visa vilka brott det är barn utsätts för och även ge kunskap i hur rättssystemet fungerar.

Sedan blir inte saken så mycket mindre bekymmersam av att advokater fortfarande runt om i våra rättssalar, ställer frågor till offret om:

klädsel, sexvanor, berusningstillstånd, följde du med, gjorde du tillräckligt motstånd (kan en människa i en övergreppssituation regera olika, frågar jag dig nu som läser det här?) På det hela taget ställs frågor till OFFRET, som RIMLIGEN borde ställas till FÖRÖVAREN istället! Man gör alltså offret till offer om och om igen. HUR många gånger hinner ett offer bli offer under en dylik processgång? Många gånger, vill jag påstå med mycket på fötterna för mitt påstående.

Sedan kommer det sista, hur rättssamhället ser på dylika brott, ju yngre offret varit desto mindre allvarligt tycks det vara, iaf om man skall se till skadestånd, straffskala, benägenhet att ens dra det till domstol, eller polisutredning etc. Mörkertalet skrämmer helt enkelt skiten ur mig! "Medhjälp" saknas dessutom i vår egen straffskala, trots att det mycket ofta finns en, eller dylika personer, när det gäller övergrepp på just barn.

Det är så jag uppfattat deras intentioner och syftet med deras sajt. Därför blev jag blev självklart tacksam över att det äntligen fanns vanliga människor, utan dolda agendor som tog initiativ till detta.

Nu är det facto så att de som hatar och hotar motståndare, blivit av en helt annan kaliber än några "vanliga barnfamiljer och svenssons". Jag själv kan tycka spontant att i det här fallet fick de fiender som de förtjänar.... jag upplever det som, att nu har de trots allt gått rakt in i betongväggen. En vägg som inte flyttar sig i första taget dessutom. Allt det här visar bara på att den här frågan inte kan "ägas" av oss vanliga dödliga, vi har inget att sätta emot helt enkelt. Finns något motstånd i samhället? NEJ, inte ett enda vingslag!

Det som däremot blir djupt tragiskt är att vi på något sätt kommit till vägs ände och det är också där min uppfattning om Bibelns ord, blir allt tydligare, trots den ateist jag nu trots allt är. Jag tror verkligen på ett fungerande rättssystem, istället för laglöst land, men det är inte där vi befinner oss idag, vi är fullständigt ur kurs! Min blogg om julhelgens lektyr och vad jag tidigare skrivit i bloggar, är åter aktuellt även i denna blogg. Jag ser ett samhällsmönster som oroar mig enormt mycket! HUR kunde det bli så här tokigt?

Det finns pedofilsajter som diskuterar sex med små barn om man nu vill få en inblick i hur de resonerar. Men det finns även andra "olämpliga" sajter som bl.a. visar upp förövare. Jag stöttade kriminellt.com till 100 % innan övertagandet 3 januari. Jag har inget med OG att göra, men i det här fallet följer de etiska råd som finns, därför att det stryks såväl vittnen, som målsägande i de domar som publiceras och de kollar upp riktigheten av dessa. Själv vet jag för lite om OG för att uttala mig om dem. Jag vet i princip det jag läst i media och julhelgens lektyr, det sistnämnda som jag också skrivit blogg om. Men jag vet desto mer om förövarna de hänger ut!

Jag kan sålunda se en helt annan sida än signaturen Gossip, som gjorde detta inlägg på min blogg. Därför att tog samhället det fulla ansvaret över dessa personer, som kan sitta av sina straff och neka vård, hade det här problemet aldrig funnits.

Vad är förslaget? Skall vi operera in en GPS-sändare på dem? Ha fotboja på dem livet ut? Eller skall de genomgå kemisk kastrering? Aldrig släppa ut dem i samhället igen? Återfallsstatistiken är skrämmande, ett dysfunktionellt beteende går inte över av sig självt. Som om det inte vore nog! I värsta fall tar de livet av sig och därmed sitter offren med dubbla skuldbördor resten av livet! Det här är ingen enkel problematik. Vi har inte mycket till kriminalVÅRD att tillgå heller, jag klassar det som kriminalförvaring, därför att det är precis det som det handlar om och inget annat.

Jag har också lite svårt att förstå, att man kan tro att problemet försvinner, bara man INTE talar om det. Är det dessutom inte så att vi genom OG:s agerande, får klart för oss att de gör något där samhället själv skulle ha trätt in för mycket länge sedan? Därav min frågeställning, tycker du att det är rätt, eller tycker du att det är fel att man publicerar förövarnas identitet? En seriös frågeställning, tycker jag förtjänar ett seriöst svar!

Allra farligast är trots allt oengagerade frånvarande vuxna i samhället. VAD/VEM skapar en värsting, eller en medlem i en kriminell organisation, oavsett namnet eller syftet på organisationen? Jag tror att det är hög tid att ta en genomgripande debatt om vilket sorts samhälle vi vill ha i framtiden?

Det är en kuslig känsla av att framtiden kommer bakifrån, som jag genomfars av.