onsdag 11 februari 2009

Speedwaybanan mellan Malmberget

- den 11 februari 2009, kl 12:27


och Gällivare, har nog danat min fascination för speedway trots allt.

Men det jag minns bäst från den tiden är att jag varje gång ville ha en mjukglass. Min speedwaytokiga mamma försökte avstyra det hela, genom att försöka övertala mig om, att det inte var lämpligt tillfälle att äta mjukglass "just nu", det första heatet skulle alldeles snart starta.

Följdaktigt stod jag där glad och lycklig med en mjukglass, stor, läcker och inbjudande, men naturligtvis redan droppande. Så fort de tävlande speedwayförarna hade kört förbi oss första varvet, hade jag förvandlats till en illtjutande unge. Med en glass i handen var det lätt att glömma bort mammas ord om, att jag måste stå bakom henne, när de kom körande förbi där vi stod.

Jag kan fortfarande minnas smaken, knastret mellan tänderna av oljestybb, denna märkliga form av "strössel" som sprutande täckte både mig och mjukglassen. Det gjorde ont, det var otrevligt värre och jag spottade och grät om vart annat:

"Varför var de så dumma och gjorde så där för?"

Mamma torkade bort det värsta ur mitt ansikte med en tygnäsduk, skalade bort oljestybben med ena fingret från glassen, utan att släppa heatet med blicken och tillbaka sträcktes en tämligen minimerad mjukglass. Ny förmaning om att stå bakom henne när de kom varvande. Nästa varv upprepades proceduren delvis, trots att jag då gömt mig så gott jag kunde bakom hennes klänning. Men det slutade alltid med att jag ändå kände att jag ätit tillräckligt med mjukglass. Glassar är verkligen inte anpassade i storlek till barn. Vid slutet av tävlingen brukade hon gnugga mig i ansiktet med medhavda tygnäsdukar och borsta av mina kläder.

Nej, jag kan med bästa vilja i världen inte påstå att jag gillade speedway och jag vet att jag undrade varför de tyckte om att köra ikapp på det där otäcka, som bara sprutade omkring. Men vad jag däremot begrep var att jag gillade ljudet! På den punkten har jag inte ändrat mig, även om andra saker numera finns tillagda på listan "varför jag gillar speedway".

Sedan väldigt många år är det bara födslar och egen död, som kan hindra mig ifrån att se på speedway och jag följer GP-serien från början till slut. Därför kändes det som om det skulle bli sommar även i år, när ticknet aviserade via mailen, att nu fanns biljetter till GP-tävlingarna på Ullevi under pingsthelgen. Genast stegade jag ut genom ytterdörren och införskaffade mig biljett. Fick två med bra läge: Sicket lyckoklipp!

I år törs jag mig inte ens på en kvalificerad gissning om vem som vinner, eller hur slutplaceringarna kommer att bli.

Naturligtvis hoppas jag på att Fredrik Lindgren skall göra om samma sak hela säsongen, som han gjorde på Ullevi förra året. Då han bara utklassade hela gänget trots att han inte vann finalen. Tveksamt är det också med Andreas Jonsson och Scott Nicholls, de trodde jag mycket på för något år sedan, men efter det som de råkade ut för, kom ingen av dem riktigt tillbaka med samma åkning, som de dessförinnan hade visat prov på.

Det sista året då Tony Rickardsson åkte halvhjärtat och slutligen steg av mitt i GP-serien var jag rätt irriterad, därför att hade inte han hållit på att vela sig, hade nog världsmästare hetat Hans Andersen det året. Nu vete gudarna hur han kommer att ligga till, hans förra säsong var inget i toppklass precis.

Kanske är det dock en kamp mellan Nicki Pedersen och Tomaz Gollob. Dvs. om Gollob fått ordning på "knoppen", som det kan vara lite si och så med och som trots allt är hans verkliga hinder för en toppkarriär. Jason Crump, tror jag får svårt att mentalt komma igen. Den mycket sympatiske Greg Hancock är nog ett säkert kort bland toppen, men jag är tveksam till att han kan vinna GP längre.
Men man vet aldrig vad som hunnit hända under det här "uppehållet". Som jag ser det är fältet öppet och tämligen oskrivet.

Elitserien är nog också hugget som stucket. Men jag hoppas att Vetlanda tar hem segern. Det där "stora puckolaget" känner jag viss avoghet till, är väl ett "syndrom"...*I*.

Kaparnas saga torde dock vara all för gott och de lär inte komma tillbaka överhuvudtaget, det är fotboll och poliser som går fot med dessa klubbars drägg, dvs. fotbollshuliganer som prioriteras, trots att brottsligheten är mer än bekymmersam och rimligen borde prioriteras i den minimala budget som polisen har att förfoga över. Klubbarna borde själva få ordna med "huligannotan", då skulle det nog också bli ordning på matcherna.

Men "motorsporter göre sig icke besvär", står det dock i pannan på Göteborgspolitikerna och det har det alltid gjort. Det är nästan så jag funderar på om de här politikerna har släktingar i "norr" och då gäller "sångkörer" istället för motorsporter.

1 kommentar:

  1. läste bloggen när du hade motionerat om dem hit till blogspot. Du är nog rätt vass på speedway förstår jag när jag vet hur det artat sig sedan du skrev den här bloggen. Du är bättre än de här kommentatorerna i tvrutan. Bra Gun!

    SvaraRadera