onsdag 15 oktober 2008

"Sheriffen" i Gällivare

- den 15 oktober 2008, kl 10:04

förstora
Gårdagens blogg fick mig att tänka: Det irrar inte längre omkring några Gällivarepoliser i skogsbrynet, som kikar inåt skogen och ropar:

- Kom ut bovarna vi vet att ni är där!

Kling och Klang i Pippi Långstrump var nog gröna av avund över den repliken.

Men så är det då rakt ingen stil på Gällivarepolisen längre, de är så utstrukna att det inte liknar något! Gravallvarliga dessutom, där de sitter och vänder sina papper. De säger att de utreder.

Utreder vadå?

Papperskvalitén?

Såna Gällivarepoliser fanns det förr i tiden också. Men man fick lov att ha överseende med dessa "främmande fåglarna" helt enkelt, de passade liksom inte in i det övriga kittet som stod ut. Så var det bara. Det värsta med de här "främmande fåglarna" var att de var som de hade fått lära sig ifrån polisskolan, arbetade på enligt reglementet dessutom, som några andra fjäskgrisar. Men vem vill ha såna "främmande fåglar"? Det är ju noll action på dem.

På tal om fåglar, de skjuter inte ens fågel från det nedvevade bilfönstret längre, som en från det "riktiga" gardet gjorde. Man måste väl utgå ifrån att det är sant, det som står i domen, eller hur?

En polis ljuger väl inte?

Vad min lilla hjärna kan förstå pågick det någon form av vapenvård i bilen, fönsterrutan var nedvevad och plötsligt gick bara vådaskottet av och pang där låg döda fåglar! En så effektiv polis som sköter både vapenvård och samtidigt glider fram i sin bil med ett stadigt tag om puffran, privatspaning dessutom. Det vankades väl tallkottar som skulle bindas vid brotten. Det måste väl ändå premieras? Tok heller, man kan väl inte misstänka dunkla och kriminella avsikter? Nej, premieras och stiga i graderna, det var helt rimligt, det var ju en riktig polis med aktion i.

Inte verkar det heller som om dagens Gällivarepolis ligger i tjänst uppe i fjällvärlden och super, eller ringer ner till kollegorna på polisstationen i Gällivare, som skyndsamt får köra upp med en ny omgång i det sinande "vätskeförrådet".

Inte tipsar de tidningarna heller, så att tidningsmurvlarna hinner dit före rikskrim. Det är då rakt ingen ordning längre. Informationen till allmänheten från polishuset går verkligen trögt nuförtiden, annat var det förr när munlädret var insmort och fungerade, som dörrarna på Tempo under julruschen. Men jag undrar om de inte förklarade krig emot tidningsmurvlarna, när det rapporterades om en polis som var på väg att få sparken?

Inte vilken polis som helst heller, utan han: SHERIFFEN. "The One and only". Han som visste hur "buset" skulle tas. Jag vet inte riktig hur många han kärvänligt har kramat och klappat om, i så där all välmening. Det här med att han helt plötsligt misstänkliggjordes rejält, det var en osmaklig historia. Han kunde väl inte rå för att "buset" varit behäftad med benskörhet, som man får förmoda att det hela handlat om, eftersom en arm plötsligt gått av. Det hela löste sig dock i Hovrätten, eftersom polisens blind- och dövförening hade varit i tjänst vid det aktuella tillfället och kunde intyga:

"att de inte hade sett eller hört något".

Den här specielle Sheriffen han hade en osedvanlig meritlista och "buset" hade mycket att tillägga om hans framfart. Det går inte att fördjupa sig utan att drunkna i händelseförloppen, men samme polisman hittade en mordbrännare också.

Visserligen hade mordbrännaren befunnit sig 50 mil bort hela den aktuella helgen, men i alla fall. Polismannen hade hittat ett vittne som hade sett mordbrännaren i aktion! Thats it!

Ett vittne som med likhet med polismannen, som av en ren slump hade en stor fallenhet för stora och rikliga mängder vätskeintag och de var inte heller helt obekanta med varandra av andra anledningar, som jag inte skall gå in på här.

Det fanns också andra parametrar som ter sig slumpartade i det här fallet, som att mordbrännarens morsa hade haft ett högst privat och tillika bekymrat samtal med en åklagare, som handlat om just den Sheriffen.

Sitt nu inte där och dra några förhastade slutsatser, över att det råkade sammanfalla med att det halkat fram ett vittne, som hade sett mordbrännaren!

Häktningsförhandling blev det och mordbrännaren, som inte förstod något om påståendena, fick vid friandet från den påstådda mordbranden och frihetsberövandet, ingen ursäkt av vare sig åklagare eller polis, fattas väl bara annat! Han hade kanske TÄNKT tända en tändsticka och bara vårdslöst kasta den i backen. Det KAN börja brinna! Bättre att stämma i bäcken än i ån!

Men det är bara en i långa raden av händelseförlopp, som det grymtats om. Ingen skugga torde falla på polisen, även om de har hittat expertis, som tagit gift på saker och ting, VADÅ teknisk utredning? Sånt tjafs!

Man såg ju klart och tydligt vad som hänt och det begriper väl varenda kotte, skulle man inte kunna köra en bil från baksätet kanske? Nej, men nån måtta får det väl ändå vara på att tjafsa till det! Dessutom är det en sak till:

döda talar som tur var inte, om ingen för delas talan!

Sedan att den där drogaren flera år senare ligger på psyket och dillar om att han erkänner, det var han som körde, inte den döde. Nämen, sånt tjafs kan man ju inte komma dragandes med! VADÅ det hela är en tragedi för både den här dillande drogaren och den dödes familj?

T.o.m. domaren tyckte ju att lite knark gjorde väl inget, drogaren skötte sig fint som snus! Vadå behövde hjälp? Är man knarkare så lever man fasen i mig under helt normala förhållanden. Nämen ge dig nu, lite knark hit eller dit för fasen! Döda hit eller dit! Shit happends so what! Polisen kan ju inte leka Jesus och Lasarus!

Nä, allt var bra mycket bättre förr!

Då var i alla fall sheriffen, "SHERIFFEN". Man visste vad man kunde förvänta sig: action! Ja, jag menar sedan de hunnit dricka upp kaffet, skita klart och avsluta samtalen, då kom hjälpen! Ibland inte vilken "hjälp" som helst, dessutom... Nä, de här nya pappersvändarna till poliser i polishuset och de gamla dylika de ger jag inte mycket för. Jag minns med glittrande ögon, denne helt outstanding polisman, han, SHERIFFEN! Han som brukade med hela sin oemotståndliga charm sitta asberusad på en stol nära dansgolvet, iklädd sin uppsvällda dunjacka och köra in fingrarna i skrevet, när man dansade förbi på dansgolvet! Det var en riktig SHERIFF det, som visste vad varje kvinna och "buset" önskade sig!

Men han var inte ensam helt ensam, som redan framgått av historien, det fanns en och annan svagt glimmande vid hans sida, men de kommer inte alls upp i hans kaliber. Nej, Gällivarepolisen är verkligen inte det som de en gång i tiden var, därför att det kvaddas inte ens polisbilar längre och de där mopedisterna de får nog allt härja helt fritt nu för tiden!

Jag log när jag läste om den "främmande fågeln" som skulle gå i pension och lät röja "polisens kodsystem". Tänk bara hur många som suttit och avlyssnat polisradion, det var rätt vanligt på den tiden att man gjorde det. Men jag undrar i mitt stilla sinne vad de gjorde, när den snurrande radiobilen på raggarrundan, anropades från polisstationen med alla dessa underfundiga kodsystem i bästa Kling & Klanganda:

"två brända och en i vattnet, kom".

Dvs. de ville på polisstationen ha inköpt "två grillade och en kokt korv" ifrån korvkiosken.

Hur många var det som drog på sig skorna och slängde sig in i bilen och letade de två brända och den där i vattnet, eller ringde runt och gjorde en hel höna av en fjäder? Någon som känner någon? Det måste ha blivit "många brända och i vattnet" under årens lopp, gissar jag.

Men för att återgå till verkligheten. En hel del utredningar slog mig onekligen med häpnad, min hjärna var redan då så liten. Jag och Nalle Puh vi har många likheter. Därför att hade nu Gällivarepolisen med vidhängande svans kommit fram till att inget hänt, då hade verkligen inget hänt och hade det hänt så hade det också hänt oavsett om det hänt eller inte hänt! Eller hur var det nu Nalle Puh tänkte?

Det har nog författats åtskilliga romaner helt tagna ur luften! Inte ens sanningen behövs, det är ju det som den där professorn i kriminologi Leif G W Persson ägnar sig åt, eller hur? Man kan ju undra vart han får allt jidder ifrån?

Det är precis som hela den här bloggen om "Sheriffen i Gällivare", sicket yrande i nattmössan! Vilket påhittat svammel!


PS. Poliserna på fotot har inget med saken att göra, de knallar omkring i Pisa i Italien och lär inte ha varit i tjänst hos Gällivarepolisen någonsin! DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar