- den 31 december 2008, kl 10:08
"stora baksmällan dagen", för en hel del av populationen.
Det är på nyårsdagen många kommer att förbanna sig själva över, att de inte köpt hem en tub Resorb, vätskeersättningsbrustabletter, för att snabbt vara uppe på "banan" igen. Årets första dag innebär för många, att de vaknar upp med tungan fastklistrad i gommen och med tankar av typ:
"My brain hurts! My brain hurts"!
Men är det i själva verket enbart huvudet som gör ont? Det betvivlar jag i allra högsta grad!
Kanske beror det på, att i min ålder vet man och har hunnit uppleva en hel del. Ändå kan man aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig, vad som kan vänta bakom nästa knut. Lägger man då till somt, som redan passerat revy, blir det en hel del. Det finns onekligen mycket att skriva om, både ur minnet och det som finns bakom nästa knut.
Kommer man som jag ifrån en landsända, som har en minst sagt udda spritkultur, finns onekligen ett helt hav att ösa ur. I alla fall när det gäller festprissar, som är svårslagna och vad de kan ha för sig och vad det kan föra med sig. Själva kan de med bästa vilja i världen uppenbarligen inte inse, att det handlar om ett regelrätt missbruk och att ett missbruk, stort eller aldrig så litet, ALLTID drabbar någon annan människa. Något går sönder inom alla, som drabbats av följdverkningarna av andras missbruk. HUR många är egentligen drabbade? Är det någon som under ett helt liv, går helt fri från att drabbas i någon omfattning? Jag tror inte det.
Jag kommer ihåg en otroligt snäll, försynt och tystlåten sådan festprisse (som inte drabbat mig på något sätt alls):
"Offa" brukade hänga på "City" dvs. raggarfiket på Storgatan i Gällivare. Det gick alltid att se om han hade tänkt sig att festa till, på det enda tänkbara sätt han och flera med honom kunde tänka sig att en fest var, dvs. "supa-tills-ögonen-blöder". Därför att var det detta som stod i hans agenda, hade han bytt ut sina normala glasögonpar, mot ett par med postens rekorderliga gummiband till skalmar. Han hade väl helt enkelt övervägt kostnaderna för nya glasögon igen, när det vankades "rotblöta" och det var ofta det. Övriga detaljer i storyn kring "Offa" utelämnar jag här.
Däremot nästa festprisse, som inte kan gå under epitetet försynt, är jag mer vidlyftig. Även om jag här bara gör ett hastigt svep över det nog så myckna utbudet, som finns att berätta om denne man. Han torde dock också ha kalkylerat över sina "supa-skallen-av-sig-kostnader", sedan han vaknat till liv i något, som han först trodde var en full riddarutrustning. Hård som pansar och så kall, att han hackade tänder och skakade av köld och sannolikt vaknat av detta, eller var det RENT AV den obekväma sovställningen?
Det var dock ingen riddarutrustning vare sig på kroppen, eller huvudet och det var ingen himmelssäng han direkt vaknade i. Det var i ett vattentomt badkar och den stela riddarutrustningen var inget annat än hans egen nyinköpta, tillika svindyra kostym, som han gått omkring och "tuppat" sig i och förnedrat andra, som inte hade haft råd och inte var en sååå stilig häradsbetäckare som han var! Hjälmen han trodde sig ha på huvudet och som kändes obekväm vid uppvaknandet, var inget annat än hans eget hår, även om han betvivlade detta länge och väl. Visserligen gick det vid hans uppvaknande i badkaret inte längre att förstå, att kostymen varit både ny och svindyr, eller att det faktiskt var hår, det där som fanns uppe på hans huvud.
Men den saken föll sig tämligen naturligt, eftersom han hade blivit REKORDERLIGT intvålad av oss damer i badkaret, MED kostymen på och för åtskilliga timmar sedan och av allt som bara stod till buds. Vilket varit åtskilliga tvålar och schampo, men då detta inte tycktes ge den effekt vi damer varit ute efter att uppnå, fann vi tvättsåpa i fastare form och allt detta i tjocka lager på lager och lite mjöl, gav den effekt vi varit ute efter. Vi var tillräckligt många och han tillräckligt höggradigt berusad för att till slut låta sig övertygas om, att vi tvålade in honom på bara kroppen och bara ville "gullas" med honom, han var ju trots allt "alla kvinnors hemliga önskan" och "någon som alla kvinnor ständigt dreglade efter"!
Vår hjälte small helt enkelt av där i badkaret, under denna rätt märkliga "SPA-behandling".
Hur kom det sig då, att denne hjälte belönades med denna SPA-behandling?
Det är en enklare historia att förklara, än hur det kom sig att själva SPA-behandlingen kom till stånd och utformningen av SPA-behandlingen, som mer kommit att handla om "skeenden och stundens ingivelse".
Ty, som man ropar i skogen, får man svar och har man ropat länge och väl och varit storkäftad, så har man och har man träffat sin överman, så har man. Även om det i det här fallet rörde sig om "överkvinnor", som lessnat på den eviga, gapiga och nog så tröttsamma jargongen.
Men en som vaknar upp i de egna spritångorna i detta riddarutrustningstillstånd och i ett tomt badkar, ställer inte så många fler frågor. Det egna prekära egentillståndet blir uppenbart, om inte förr, så i vart fall, när skratten rungar mellan badrumsväggarna från de andra, som länge gått omkring och haft en enda stor klump i magen och som lösts upp och nu skadeglatt bubblar upp ur struparna och det hela vätts upp av tårarna som rinner av allt skrattande. Ett skrattande som inte tycks ha något slut!
Man skulle rent av behöva öppna en tvättinrättning för enbart detta ändamål, eftersom den är tämligen effektiv. Därför att vår hjälte blev faktiskt nykterist efter denna SPA-behandling och även hans svårartade kommunikationsproblem med omgivningen löste sig. Han blev mao "normaliserad". Vem behöver antabus och kognitiv psykoterapi, när det finns så enkla medel, som en regelrätt SPA-behandling med såpa? Jag vet t.o.m. en som blivit tämligen normaliserad med en "rotborste" på rumpan bar, inte ens lagd över knäet av farsan sin, utan av sin fästmö!
Själv hoppas jag verkligen, att det nya året på Tellus äntligen, skall gå i etikens & moralens, glädjens- och framtidstrons tecken. Orden i "Nyårsklockan" av Tennyson är på ett förunderligt sätt väl sammanfattat.
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2009!
Det är på nyårsdagen många kommer att förbanna sig själva över, att de inte köpt hem en tub Resorb, vätskeersättningsbrustabletter, för att snabbt vara uppe på "banan" igen. Årets första dag innebär för många, att de vaknar upp med tungan fastklistrad i gommen och med tankar av typ:
"My brain hurts! My brain hurts"!
Men är det i själva verket enbart huvudet som gör ont? Det betvivlar jag i allra högsta grad!
Kanske beror det på, att i min ålder vet man och har hunnit uppleva en hel del. Ändå kan man aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig, vad som kan vänta bakom nästa knut. Lägger man då till somt, som redan passerat revy, blir det en hel del. Det finns onekligen mycket att skriva om, både ur minnet och det som finns bakom nästa knut.
Kommer man som jag ifrån en landsända, som har en minst sagt udda spritkultur, finns onekligen ett helt hav att ösa ur. I alla fall när det gäller festprissar, som är svårslagna och vad de kan ha för sig och vad det kan föra med sig. Själva kan de med bästa vilja i världen uppenbarligen inte inse, att det handlar om ett regelrätt missbruk och att ett missbruk, stort eller aldrig så litet, ALLTID drabbar någon annan människa. Något går sönder inom alla, som drabbats av följdverkningarna av andras missbruk. HUR många är egentligen drabbade? Är det någon som under ett helt liv, går helt fri från att drabbas i någon omfattning? Jag tror inte det.
Jag kommer ihåg en otroligt snäll, försynt och tystlåten sådan festprisse (som inte drabbat mig på något sätt alls):
"Offa" brukade hänga på "City" dvs. raggarfiket på Storgatan i Gällivare. Det gick alltid att se om han hade tänkt sig att festa till, på det enda tänkbara sätt han och flera med honom kunde tänka sig att en fest var, dvs. "supa-tills-ögonen-blöder". Därför att var det detta som stod i hans agenda, hade han bytt ut sina normala glasögonpar, mot ett par med postens rekorderliga gummiband till skalmar. Han hade väl helt enkelt övervägt kostnaderna för nya glasögon igen, när det vankades "rotblöta" och det var ofta det. Övriga detaljer i storyn kring "Offa" utelämnar jag här.
Däremot nästa festprisse, som inte kan gå under epitetet försynt, är jag mer vidlyftig. Även om jag här bara gör ett hastigt svep över det nog så myckna utbudet, som finns att berätta om denne man. Han torde dock också ha kalkylerat över sina "supa-skallen-av-sig-kostnader", sedan han vaknat till liv i något, som han först trodde var en full riddarutrustning. Hård som pansar och så kall, att han hackade tänder och skakade av köld och sannolikt vaknat av detta, eller var det RENT AV den obekväma sovställningen?
Det var dock ingen riddarutrustning vare sig på kroppen, eller huvudet och det var ingen himmelssäng han direkt vaknade i. Det var i ett vattentomt badkar och den stela riddarutrustningen var inget annat än hans egen nyinköpta, tillika svindyra kostym, som han gått omkring och "tuppat" sig i och förnedrat andra, som inte hade haft råd och inte var en sååå stilig häradsbetäckare som han var! Hjälmen han trodde sig ha på huvudet och som kändes obekväm vid uppvaknandet, var inget annat än hans eget hår, även om han betvivlade detta länge och väl. Visserligen gick det vid hans uppvaknande i badkaret inte längre att förstå, att kostymen varit både ny och svindyr, eller att det faktiskt var hår, det där som fanns uppe på hans huvud.
Men den saken föll sig tämligen naturligt, eftersom han hade blivit REKORDERLIGT intvålad av oss damer i badkaret, MED kostymen på och för åtskilliga timmar sedan och av allt som bara stod till buds. Vilket varit åtskilliga tvålar och schampo, men då detta inte tycktes ge den effekt vi damer varit ute efter att uppnå, fann vi tvättsåpa i fastare form och allt detta i tjocka lager på lager och lite mjöl, gav den effekt vi varit ute efter. Vi var tillräckligt många och han tillräckligt höggradigt berusad för att till slut låta sig övertygas om, att vi tvålade in honom på bara kroppen och bara ville "gullas" med honom, han var ju trots allt "alla kvinnors hemliga önskan" och "någon som alla kvinnor ständigt dreglade efter"!
Vår hjälte small helt enkelt av där i badkaret, under denna rätt märkliga "SPA-behandling".
Hur kom det sig då, att denne hjälte belönades med denna SPA-behandling?
Det är en enklare historia att förklara, än hur det kom sig att själva SPA-behandlingen kom till stånd och utformningen av SPA-behandlingen, som mer kommit att handla om "skeenden och stundens ingivelse".
Ty, som man ropar i skogen, får man svar och har man ropat länge och väl och varit storkäftad, så har man och har man träffat sin överman, så har man. Även om det i det här fallet rörde sig om "överkvinnor", som lessnat på den eviga, gapiga och nog så tröttsamma jargongen.
Men en som vaknar upp i de egna spritångorna i detta riddarutrustningstillstånd och i ett tomt badkar, ställer inte så många fler frågor. Det egna prekära egentillståndet blir uppenbart, om inte förr, så i vart fall, när skratten rungar mellan badrumsväggarna från de andra, som länge gått omkring och haft en enda stor klump i magen och som lösts upp och nu skadeglatt bubblar upp ur struparna och det hela vätts upp av tårarna som rinner av allt skrattande. Ett skrattande som inte tycks ha något slut!
Man skulle rent av behöva öppna en tvättinrättning för enbart detta ändamål, eftersom den är tämligen effektiv. Därför att vår hjälte blev faktiskt nykterist efter denna SPA-behandling och även hans svårartade kommunikationsproblem med omgivningen löste sig. Han blev mao "normaliserad". Vem behöver antabus och kognitiv psykoterapi, när det finns så enkla medel, som en regelrätt SPA-behandling med såpa? Jag vet t.o.m. en som blivit tämligen normaliserad med en "rotborste" på rumpan bar, inte ens lagd över knäet av farsan sin, utan av sin fästmö!
Själv hoppas jag verkligen, att det nya året på Tellus äntligen, skall gå i etikens & moralens, glädjens- och framtidstrons tecken. Orden i "Nyårsklockan" av Tennyson är på ett förunderligt sätt väl sammanfattat.
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2009!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar