onsdag 21 september 2011

Miljöministern Andreas Carlgren om gruvnäringen och rabaldret i fullmäktigesammanträdet i Gällivare.


- den 21 september 2011, kl 01:20

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6400801

Egentligen är det helt otroligt, att kunna säga så mycket och ändå säga så lite. Med tanke på att miljöministern hela tiden måste bläddra runt bland sina stödpapper, kan jag inte låta bli att undra hur insatt han är i den totala och komplexa problematiken kring gruvbrytningen. Ett företag skall kunna blomstra och expandera, men utan hänsyn till människorna runtomkring torde det vara ett utopi och enbart leda till gnissel i maskineriet och slutligen ett haveri. Vem är det som är betjänt av något dylikt?

Den nya stadsplanen som Kiruna nyss fastställde, säger mig att ett ”nytt Malmberget” håller på att uppstå i Kiruna. För mig är det totalt obegripligt att man inte förstår att man bara skjuter problemen framför sig, som tillslut kommer att han växt över huvudet. Det är nog illa som det redan är, när gruvbrytning och bebyggelse hamnat på kollisionskurs. Man kan inte planera gruvbrytningens utbredning och hantera befintlig bebyggelse från den ena dagen till den andra. Där har staten, LKAB och andra gruvbolag, men inte minst kommunerna mycket ännu allt lära.

Ok för järnväg, mineralinformation och utöka gruvbrytningen, som miljöministern talar om. Men finns det inte en svårhanterlig baksida av myntet i hans medvetande, som staten i egenskap av ägare har gått bet på?

Skall man tro reportaget i NSD:s papperstidning igår, tisdag, om sista fullmäktigesammanträdet i Gällivare, finns det många baksidor av myntet. Det har vuxit sig starkt och över huvudet pga. komplexiteten i den rad olägenheter, som dessvärre inte kan tänkas bort, eller negligeras längre. Sanningens timma är sedan länge slagen.

Samhällsomvandlingen, eller samhällsfördrivningen, beroende på vilken sida av stängslet och hur långt ifrån förhandlingsbordet man befinner sig, har blivit så infekterad, att det nog vore hög tid att låta flera personer ta en time-out från det hela.

Här behövs nog nya krassa ögon och nya infallsvinklar, där en normal dialog kan föras över partigränserna. Inte minst hanteras vore sannerligen önskvärt. Det är inte längre hållbart att påstå att läget är under kontroll, när man den ena gången efter den andra påstår sig vara tagen på sängen. Det kan i slutändan bara ända ut i pajkastning och inget annat, när frustrationen vuxit sig tillräckligt stark.

Personligen har jag svårt att förstå hur det här skall kunna drivas vidare i samma form som hittills skett.

Här behövs mer än det lappverk av ”Salvekvick”, som nu ligger där fullt synlig över uppkomna sår. Här behövs proffsförhandlare, som har helhetsbilden klar för sig av den snårskog av lagar som råder. Men det behövs sannerligen nytt folk vid samhällsomvandlingsrodret.

Det finns inget land som klarat sig i längden med en diktaturform, där den stora massan hålls utanför vad som sker ovanför deras huvuden. Därför torde det vara lika utsiktslöst, att tro att en liten kommun skulle kunna klara av det konststycket, utan att drabbas av ett illavarslande ”inbördeskrig”, även om det förhoppningsvis enbart håller sig till ett verbalt sådant.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar