torsdag 16 oktober 2008

Jag är nog en galantofil


- den 16 oktober 2008, kl 09:33

förstora
inte hut tal om annat!

Det tog ett tag att utveckla det hela och åtskilliga misslyckanden. Men så kom jag på universalknepen och nu är jag ohjälpligt fast. Lyckligt fast. En av de lyckligare galantofilerna. Nej, det var nog lite ljug. Det förstår man när man träffat ÄKTA galantofiler, det är BARA det som de snackar om. Hela deras liv, tillvaro tycks de ägna sig åt dessa ljuvligheter. Jag har aldrig varit något fanatikerämne i något hänseende.

Galanthus Nivalis, hör man inte t.o.m. hur GALANT det låter och Nivalis sen, som betyder "den som kommer i snön".

Nu var det säkert en och annan med livlig fantasi som vaknade till liv.

Det var ungefär som igår, när ett av samtalsämnena vid middagsbordet var en reklam som snurrade runt på en långtradare, InterExpress, en stor rackare dessutom, som hade en reklam av något svårbegriplig karaktär.

Texten lydde "Vi sätter på allt".

Så långt var det någorlunda ok, det handlade trots allt om frakt/transport, men sedan kom resten "sedan sprutar vi". KUL va?

Inte det minsta! Rörde sig inte en krusning i munvecket eller i hjärnkontoret! Sprutar vadå? Avgaser? Det som kommer ur föraren behäftad med osedvanlig dålig matsmältning? Nä, det hela kändes enbart pinsamt dåligt.

En del reklammakare nu för tiden undrar man över. Jag sitter där och är lika förvånad varje gång, när det sedan visar sig vad reklamen egentligen handlade om. Det är ljusår ifrån produkten. Långsökt är bara förnamnet. Ett företag som verkligen håller vad de lovar är däremot, Allsugning. Deras reklam som snurrar runt på deras lastbilar, försedda med långa slangar som hänger uppgillrade på lastbilarna, lyder "vi suger allt".

Det vet varje levande människa, som gått i närheten av en sådan bil "in action" i någon avloppstrumma, att det påståendet stämmer. FY, fasen säger jag bara vilken stank!

Det lite roligare reklaminslaget med ungefär samma ordalydelse, det stod däremot alla mödrar för som hade sina barn på dagis nere vid Rosenlund. Ni vet stället där man kan hitta: "torsk av olika slag". I Feskekôrka en sorts torsk och utanför där "köttmarknaden" cirkulerar runt, en annan sorts "torsk". De här mödrarna de hade fått nog av det senare inslaget av "torsk" och textat upp stora skyltar. De hade också släpat med sig varsin dammsugare istället för handväska.

På skyltarna stod det "Vi suger gratis"!

Jag vet sanning att säga inte om den ruljansen gick bättre, än för de som stod lite längre ner och tog betalt och inte hade några skyltar.

Hmm... Det blev visst lite urspårat det här.

Vi kanske bör närma oss civilisationen igen?

Priset till språkgroda tror jag nog innehas av Göteborgs Lokaltrafik. Under flera år cirkulerade deras bussar omkring med texten:

"på den här bussen ryms 14 bilköer", det var fasen till att köra omkring med långa bussar tänkte jag.

Men en galantofil håller sig långt ifrån avgaser och tveksam reklamskyltning.

En galantofil ligger nu som bäst hopkurad i en märklig ställning ute i trädgården, med lökjärnet i högsta beredskap och pillar ner dyrgriparna i jorden.

En galantofil är just nu en lerig, skitig och frusen person, med ihållande takdropp hängandes under näsan pga. snålblåsten och det blöta som stundtals och hinkvis kommer uppifrån. Det är ett fasligt spring ut och in mellan skurarna. Men det är ytterligare ett pris man får betala, förutom ett svinaktigt dyrt pris för de pyttesmå lökarna som skramlar runt i förpackningen.

Sedan följer en tålmodig och rätt lång väntan. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det insåg jag redan i Malmberget, när jag ivrigt väntade på att de första liljekonvaljerna skulle börja blomma ute i trädgården.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar