Idag skall vi vräka i oss bakelser till minne av "Gustaf Adolph then Store".

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 6 november 2011, kl 15:51

Det känns ungefär som att sitta och tröstäta något som man egentligen inte vill ha.

Inte vet jag om vare sig Gustav Adolf bakelsen, eller Gustav II Adolf själv ger anledning till att göra "vågen".

Det enda som gör någon skillnad är väl möjligen badrumsvågen, som höjer sig i ovationer över nya höga och tangerade siffror...

Allt däremellan är höljt i samma dimma, som rådde när Gustav II Adolf förirrade sig i dimman i Lützen och äntligen togs av daga av fienderna. Svenska folket kunde andas ut och inte vet jag, med handen på hjärtat, vilken meritlista man skall lägga "det trettioåriga kriget" som. Det är jag dessvärre inte människa att förstå. Men det är mycket som min arma hjärna inte förmår. Vare sig om dåtid och om nutid.

Det fanns faktiskt kungar som gjorde riktiga bedrifter för folket, men de har helt kommit i skymundan för dessa krigsälskande tingestarna, som drömde om stor makt, pengar och krig.

Har synen förändrats. Mjae, enda skillnaden är att kungen inte längre har någon makt. Men förutom det är det samma dimma, som fortfarande råder i Konungariket Sverige.

I Gällivare var det någon som sköt sin kompis i aktern och dessförinnan blev någon skjuten i foten. Man får väl skylla på dimman förstås bland dessa valhänta revolvermän.

För att inte tala om den där figuren som hade 130 liter hemkörd ”dimdryck” hemma hos sig vid en polisrazzia. Att detta händer i just Gällivare är absolut ingen slump.

En förnärmad dam berättade för mig för någon tid sedan, att där fick ledaren för Gruvfyran rungande applåder, när han åkt fast för hembränning. En sossepolitiker i Gällivare ansåg, att det han åkt fast för ”var en provokation mot arbetarklassen.” Men så lyder också slogan: "Vi flytt’ int’. Om int´ LK flytt´ på oss.”


Den nya svenska socialdemokratin där ”alla skall med, utom du och du och du och du och….”, de har i själva verket lagt sig till med samma manér som Svenskt näringsliv och högdjuren.

Det här påminner starkt om Gustav Wasa, farfar till "Gustaf Adolph then Store", då fick svenska folket skatta två säckar potatisar till högdjuren att smörja kråset med. Själva fick de behålla en säck potatis av naturligtvis sämre kvalité. Nutidsförebilderna de lever och beter sig mao som dåtidens kungar och besuttna.

För inte alls så länge sedan satt i regel de folkvalda så länge på sina poster, att de gick i normal ålderspension utan några fallskärmar. Men det är nya tider nu. Dimmiga tider. En aldrig så liten tröst hade det varit om Mona Sahlin och efterföljaren Håkan Juholt hade äskat om Bonus, istället för fallskärmar. Då hade inte ens jag haft några invändningar.

Några sådana skulle definitivt inte fallit ut av siffrorna att döma.

Jag som trodde, att Göran Persson var den största katastrofen för det socialdemokratiska partiet, har fått tänka om. Han inledde bara trenden.

Men nu sitter de där alla nöjda och ler, säkert med ännu en ny gräddfil inom synhåll, på någon ytterligare miljon och LO de ler också. Ty, de understödjer hela bonus- och fallskärmssystemet i egenskap av den svenska fackföreningsrörelsens vagga. Inte ens TV:s Supernanny lär kunna göra en insats för att ställa den vaggan på rätt köl.

Mona Sahlin hon hade samma lön som statsministern, dessutom har hon en statsrådpension värd bara den ca 14 miljoner, förutom en fallskärm från partiet, värde ca 1,7 miljoner. Juholt vill ha samma fallskärm som Sahlin, ty, mycket vill ha mer. Det betyder att sitter Juholt ett år, är den fallskärmen värd drygt 1,7 miljoner. Inte första gången det händer honom. När han tvingades avgå som biträdande partiordförande kunde han bara kvittera ut en miljon. Inte undra på att han behöver full bostadstäckning för sin sambo och sig själv, så underbetald som han kommer att vara även resten av sitt liv.

Inte undra på att "hushänget" hängt upp en inplastad bild på badrumsdörren av Håkan Juholt, där Juholt står med en bedrövad uppsyn och en tom tallrik. Texten på sidan av Juholt är: "Skänk din lunch till Afrikas Horn. Det gör jag". Jag misstänker att den texten är precis lika sann, som vilken amsaga som helst. Inte tycks han avstå någon lunch direkt. Likheterna mellan Håkan Juholt och de svältande i Eritrea, Etiopien, Djibouti och Somalia är inte precis slående.

Men det är många "grodor som hoppar fritt": Statens egen bankdirektör, han på Nordea, vars styrelseordförande talade frankt om i TV-rutan, att Nordeachefen var värd många många flera dylika lyxvåningar, som övernattningsbostad. Samtidigt som 2000 av de anställda får lämna sina jobb. Pengarna kan ju inte räcka till allt, det måste man som vanlig svensk förstå och inse.

Prislapp?

Äh... bara 22,5 miljon för en övernattningslägenhet om 250 kvadratmeter.

Det är väl sådant som varenda svensk håller sig med och så lönen förstås... så varför hänga läpp över sådana petitesser.

Själv tänker jag avstå allt vad bakelser heter idag. Jag kan istället ägna mig åt att tänka två korslagda tankar på en annan Gustav Adolf. Min pappa. Han ligger ”six feet under” på Malmbergets kyrkogård. En omskakande upplevelse även om man är stendöd.

I rest my case!