- den 31 oktober 2008, kl 11:15
Så är vi vid dagen då det i vissa stunder känns som om dörrklockans ringknapp borde bytas ut till ett häftstift istället! Det är lite komplicerat när man helt plötsligt börjar anamma gamla Irländska seder och inte riktigt greppat hur det går till, vad som ligger till grund för det hela, eller ens vilken dag det är fråga om.
"Trick or Treat"? dvs. "Bus eller Godis" som det konstigt nog översatts till har sannerligen inte greppats, i alla fall inte i de här kvarteren! Konstig översättning förresten, eller inte. Det är trots allt någonstans det som det hela går ut på. På ett ungefär! Halloween firas alltid 31 oktober i USA. Alla Helgons dag, infaller på lördagen under tiden 31 oktober -6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder.
Men blanda ihop Halloween med Alla Helgons dag, som fö är den enda kvarvarande rent katolska helgen i Sverige, det är inte alla gånger så lyckat. Detta ses av vissa som en mycket olämplig aktivitet just på denna dag och kan framkalla direkta konflikter med grannar. Få en ständigt ringande dörringklocka av godistörstande barn på en dag då man minns sina döda i stillhet kan jag ha förståelse för, att det kan väcka irritation. OM det nu är det som det hela egentligen handlar om?
Själv suckar jag bara djupt över att åter behöva resa mig, eftersom alla skriker i en mun "nån annan får öppna, jag gör det inte"!
Då sitter jag där i en bråkdels sekund och överväger att inte öppna. Det brukar bli dylika tankar när dörrklockan ringt i ett. Men så inträder mitt bättre jag och så står jag där och kikar ut genom ytterdörren. Men jag vet sanning att säga inte om det är så mycket bevänt med alternativet "bus" istället för "godis".
Därför att några år då det uppladdade godiset tagit slut i jätteskålen, som jag brukar ladda upp med. (Ja, nu är saken den att de påringande barnen brukar få ivrigt bistånd från ett av "spökena" inne i huset)! Då har jag valt att sticka ut huvudet genom ytterdörren och beklagat att:
- Nu är skålen med stabiliseringsmedel, färgämnen och annat snusk tömd av spökena som ringt på före er och därför väljer jag BUS.
Då har jag bara mötts av tystnad och skrapande med fötter på bron och ett "jaha" åtföljt av djupa suckar och så har de släntrat nerför trapporna med tunga och uppgivna steg.
Arma ungar! Det är i dylika stunder jag önskat att jag hade varit Willy Wonka med en egen chokladfabrik! Men något bus har jag då inte kunnat konstatera efteråt. En gång var sopkvasten omkullvräkt, men det kunde lika gärna ha varit havsvindarna som ställt till det "lilla buset".
Jag själv har anammat en del av Halloween som är rätt fin, rent estetiskt och som står sig rätt länge. Jag gröper ur en pumpa eller kålrot och placerar ett värmeljus däri. Men hoppar över det spöklika ansiktet, det får jag ändå nog av i badrumsspegeln varje morgon. Så jag skär helt enkelt ur andra krumelurer, vanligtvis stjärnor och månar i pumpan eller kålroten. (Inkråmet går som sagt var att användas, så inget förfars).
Men just den biten i traditionen Halloween, återfinns i berättelsen om Jack-ó-lantern ("Jack med lyktan" eller "Jack of the latern"). Den irländska legenden om Jack, det late och sluge bonden, som använde ett kors för att överlista djävulen. Han vägrade att släppa djävulen fri om djävulen inte lovade att Jack fick komma till helvetet. Vad han nu tänkt göra där kan man ju undra en smula över, eftersom Jack var en lat rackare!
Det gick i alla fall att kohandla med djävulen som gick med på detta. Men när Jack så småningom efter ett liv i sus och dus gjort sitt, visade sig att Jack inte var välkommen i himmelen, utan skulle "en trappa ner". Men inte heller djävulen kunde släppa in honom och Jack blev dömd, att irra i all evinnerlig tid med sin lykta runt jorden. Sicket mörker!
Det är väl därför det irrar omkring så många spöken denna dag med sina ljuslyktor, de tror väl att de gått och blivit avkommor till Jack-ó-lantern.
De är väl Lutheraner, eller är det en lightvariant av djävulsdyrkan? Nej, fråga mig inte vilket som är vilket!
PS. Imorgon har jag namnsdag DS.
"Trick or Treat"? dvs. "Bus eller Godis" som det konstigt nog översatts till har sannerligen inte greppats, i alla fall inte i de här kvarteren! Konstig översättning förresten, eller inte. Det är trots allt någonstans det som det hela går ut på. På ett ungefär! Halloween firas alltid 31 oktober i USA. Alla Helgons dag, infaller på lördagen under tiden 31 oktober -6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder.
Men blanda ihop Halloween med Alla Helgons dag, som fö är den enda kvarvarande rent katolska helgen i Sverige, det är inte alla gånger så lyckat. Detta ses av vissa som en mycket olämplig aktivitet just på denna dag och kan framkalla direkta konflikter med grannar. Få en ständigt ringande dörringklocka av godistörstande barn på en dag då man minns sina döda i stillhet kan jag ha förståelse för, att det kan väcka irritation. OM det nu är det som det hela egentligen handlar om?
Själv suckar jag bara djupt över att åter behöva resa mig, eftersom alla skriker i en mun "nån annan får öppna, jag gör det inte"!
Då sitter jag där i en bråkdels sekund och överväger att inte öppna. Det brukar bli dylika tankar när dörrklockan ringt i ett. Men så inträder mitt bättre jag och så står jag där och kikar ut genom ytterdörren. Men jag vet sanning att säga inte om det är så mycket bevänt med alternativet "bus" istället för "godis".
Därför att några år då det uppladdade godiset tagit slut i jätteskålen, som jag brukar ladda upp med. (Ja, nu är saken den att de påringande barnen brukar få ivrigt bistånd från ett av "spökena" inne i huset)! Då har jag valt att sticka ut huvudet genom ytterdörren och beklagat att:
- Nu är skålen med stabiliseringsmedel, färgämnen och annat snusk tömd av spökena som ringt på före er och därför väljer jag BUS.
Då har jag bara mötts av tystnad och skrapande med fötter på bron och ett "jaha" åtföljt av djupa suckar och så har de släntrat nerför trapporna med tunga och uppgivna steg.
Arma ungar! Det är i dylika stunder jag önskat att jag hade varit Willy Wonka med en egen chokladfabrik! Men något bus har jag då inte kunnat konstatera efteråt. En gång var sopkvasten omkullvräkt, men det kunde lika gärna ha varit havsvindarna som ställt till det "lilla buset".
Jag själv har anammat en del av Halloween som är rätt fin, rent estetiskt och som står sig rätt länge. Jag gröper ur en pumpa eller kålrot och placerar ett värmeljus däri. Men hoppar över det spöklika ansiktet, det får jag ändå nog av i badrumsspegeln varje morgon. Så jag skär helt enkelt ur andra krumelurer, vanligtvis stjärnor och månar i pumpan eller kålroten. (Inkråmet går som sagt var att användas, så inget förfars).
Men just den biten i traditionen Halloween, återfinns i berättelsen om Jack-ó-lantern ("Jack med lyktan" eller "Jack of the latern"). Den irländska legenden om Jack, det late och sluge bonden, som använde ett kors för att överlista djävulen. Han vägrade att släppa djävulen fri om djävulen inte lovade att Jack fick komma till helvetet. Vad han nu tänkt göra där kan man ju undra en smula över, eftersom Jack var en lat rackare!
Det gick i alla fall att kohandla med djävulen som gick med på detta. Men när Jack så småningom efter ett liv i sus och dus gjort sitt, visade sig att Jack inte var välkommen i himmelen, utan skulle "en trappa ner". Men inte heller djävulen kunde släppa in honom och Jack blev dömd, att irra i all evinnerlig tid med sin lykta runt jorden. Sicket mörker!
Det är väl därför det irrar omkring så många spöken denna dag med sina ljuslyktor, de tror väl att de gått och blivit avkommor till Jack-ó-lantern.
De är väl Lutheraner, eller är det en lightvariant av djävulsdyrkan? Nej, fråga mig inte vilket som är vilket!
PS. Imorgon har jag namnsdag DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar