- den 16 september 2009, kl 12:10
tillsammans.
Efter att ha levt mer än 61 år tillsammans, blir de nekade av Gällivare kommun, att få avsluta sina dar tillsammans.
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=4875397#forum
Gråten hänger i halsen och det blir svårt att läsa, när jag inser vad det hela skall handla om. När jag läst klart kommer tårarna, de rinner där i strida strömmar. Men hur är de här styrande och ställande i Gällivare kommun egentligen funtade? Finns det överhuvudtaget något som heter sans och balans längre i den kommunen?
Den som en gång mött Gunborg och Albin tillsammans vet vilken tragedi detta innebär. Jag har gjort det, jag förstår därför vidden av det hela.
Min mamma och Gunborg var allra bästa vänner ända fram till min mammas död 1968 och faktiskt bortom döden. De hade växt upp granngårds i Sammakko, fortsatt att vara vänner och umgås sedan de båda två flyttat in till tätorten för att gå i skola. Senare gift sig båda två och även fått barn. Deras vänskap utvidgades till att även inbegripa makar och barn.
Det som slog mig redan som barn var hur Gunborg och Albin delade sina liv tillsammans. De arbetade tillsammans, de levde tillsammans, de delade med och motgångar tillsammans, det fanns en kärlek mellan dem, som bitvis kändes märklig därför att den pågick där mitt bland stora tunga fordon och ständiga oljedofter och arbetstider som aldrig verkade ha något slut. De har varit ett slitsamt, strävsamt par tillsammans. Hon i allra högsta grad en kvinna som var långt, långt före sin tid. På den tiden var det sannerligen inte vanligt, att finna en kvinna bland dylika fordon. Men Gunborg fanns där. Hon var en hejare på att ratta precis vad som helst. Överallt i Gällivare kommun har de två satt sina spår, funnits till.
Vad blev tacken för det av den kommun, som de varit trogen, betalat skatt i, bidragit till att ha andra arbetstagare, som också genererat skatt, genom det företag som de två slitsamt byggt upp? Jo, tack vi har läst det idag i tidningen: En stor fet verbal smäll rakt i ansiktet och ett "Ni får inte längre leva tillsammans! Vi har ingen plats för er tillsammans!" Det är tacken, de nu får av kommunen, som de bidragit så mycket till!
För åtskilliga månader sedan talade jag med Gunborg via telefon.
Gunborg håller på att bli gammal, inte hut tal om annat, det upptäckte jag när jag talade med henne. Men det har man rätt att vara, när man skall fylla 83 år i januari! Albin är 84 år (men fyller mycket riktigt 85 år i december i år). Jag vet alltså att det inte är rätt ålder på Gunborg i reportaget, när jag sitter där och läser nätbilagan och har fått min teslurk i vrångstrupen. Alltså är sanningen ännu värre, än vad den vanliga läsaren kan ana sig till.
Inget konstigt i sig. Det är det första som vi människor tappar bort. Den egna åldern. Den "krämpan" kommer tidigt, därför inte alltför sällan får vi tänka till och fundera hur gammal vi själva är, även om vi inte ha hunnit få Gunborgs patina. Oftast är det mycket enklare att hålla reda på hur gammal våra närstående är. Det är väl så man fungerar om man är en empatisk människa. Gunborg är en empatisk människa.
Visserligen var det samma glada Gunborg jag talade med, som skrattade och var som om tiden hade stått still, men nog hade hon allt börjat få sina egna ålderdomstecken och även fått kännas vid, att hälsan inte står henne helt bi. Ändå skall de inte få leva tillsammans! De tu som vigt all sin tid tillsammans, som varit fullständigt oskiljaktiga får inte längre somna tillsammans om kvällarna, inte ha dagarna tillsammans, fortsätta att dela sina liv tillsammans "tills döden skiljer dem åt".
Gällivare församling borde därför omgående ändra sin falskeliga bröllopsritual i kyrkan. Det borde rätteligen numera heta "tills Gällivare kommun skiljer er åt" och den där ramsan om att "det Gud sammanfogat skall människan inte åtskiljas", den kan de slopa helt. Den gäller inte längre. Trots att vårt lands religion är just kristendomen. Det har man fastställt i lag. Det är det som står i lagbokens försättsblad!
Nej, Gällivare kommun de bestämmer att Gunborg skall gå omkring där i sitt och Albins hus på Birkarlagatan i Gällivare, medan Albin bor på annat ställe, där kommunen behagar placera honom. Nu skall det bära av upp till Gunillahem i Malmberget för Albin! Varför inte lika gärna en placering i världens ände?
Gunborg och Albin, de har bott tillsammans hela sina vuxna liv i Gällivare, i mycket mer än 60 år. Mer än de flesta av oss som läser detta är i år räknat!
Vad jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun?
Exakt samma vidriga öde!
Det kan de dessvärre inte få. Därför att de har aldrig någonsin levt på det sättet, som Gunborg och Albin har gjort tillsammans!
Spontant trillar ett Bibelord ner i mitt medvetande:
"Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de gör".
Men i det här fallet blir min bön, som den ateist jag är:
"Förlåt dem icke, ty, de veta mycket väl vad de gör!"
Ja, jag vet Gunborg kommer att bli förtvivlad om hon får veta, att jag skrivit det. Hon som tror att man till varje pris skall bära omsorg om människor, precis som hon själv alltid gjort.
Just nu är jag så arg, så förtvivlad, så himla ledsen, att jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun, dit pepparn växer!
Men det vore en alltför timid önskan!
Efter att ha levt mer än 61 år tillsammans, blir de nekade av Gällivare kommun, att få avsluta sina dar tillsammans.
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=4875397#forum
Gråten hänger i halsen och det blir svårt att läsa, när jag inser vad det hela skall handla om. När jag läst klart kommer tårarna, de rinner där i strida strömmar. Men hur är de här styrande och ställande i Gällivare kommun egentligen funtade? Finns det överhuvudtaget något som heter sans och balans längre i den kommunen?
Den som en gång mött Gunborg och Albin tillsammans vet vilken tragedi detta innebär. Jag har gjort det, jag förstår därför vidden av det hela.
Min mamma och Gunborg var allra bästa vänner ända fram till min mammas död 1968 och faktiskt bortom döden. De hade växt upp granngårds i Sammakko, fortsatt att vara vänner och umgås sedan de båda två flyttat in till tätorten för att gå i skola. Senare gift sig båda två och även fått barn. Deras vänskap utvidgades till att även inbegripa makar och barn.
Det som slog mig redan som barn var hur Gunborg och Albin delade sina liv tillsammans. De arbetade tillsammans, de levde tillsammans, de delade med och motgångar tillsammans, det fanns en kärlek mellan dem, som bitvis kändes märklig därför att den pågick där mitt bland stora tunga fordon och ständiga oljedofter och arbetstider som aldrig verkade ha något slut. De har varit ett slitsamt, strävsamt par tillsammans. Hon i allra högsta grad en kvinna som var långt, långt före sin tid. På den tiden var det sannerligen inte vanligt, att finna en kvinna bland dylika fordon. Men Gunborg fanns där. Hon var en hejare på att ratta precis vad som helst. Överallt i Gällivare kommun har de två satt sina spår, funnits till.
Vad blev tacken för det av den kommun, som de varit trogen, betalat skatt i, bidragit till att ha andra arbetstagare, som också genererat skatt, genom det företag som de två slitsamt byggt upp? Jo, tack vi har läst det idag i tidningen: En stor fet verbal smäll rakt i ansiktet och ett "Ni får inte längre leva tillsammans! Vi har ingen plats för er tillsammans!" Det är tacken, de nu får av kommunen, som de bidragit så mycket till!
För åtskilliga månader sedan talade jag med Gunborg via telefon.
Gunborg håller på att bli gammal, inte hut tal om annat, det upptäckte jag när jag talade med henne. Men det har man rätt att vara, när man skall fylla 83 år i januari! Albin är 84 år (men fyller mycket riktigt 85 år i december i år). Jag vet alltså att det inte är rätt ålder på Gunborg i reportaget, när jag sitter där och läser nätbilagan och har fått min teslurk i vrångstrupen. Alltså är sanningen ännu värre, än vad den vanliga läsaren kan ana sig till.
Inget konstigt i sig. Det är det första som vi människor tappar bort. Den egna åldern. Den "krämpan" kommer tidigt, därför inte alltför sällan får vi tänka till och fundera hur gammal vi själva är, även om vi inte ha hunnit få Gunborgs patina. Oftast är det mycket enklare att hålla reda på hur gammal våra närstående är. Det är väl så man fungerar om man är en empatisk människa. Gunborg är en empatisk människa.
Visserligen var det samma glada Gunborg jag talade med, som skrattade och var som om tiden hade stått still, men nog hade hon allt börjat få sina egna ålderdomstecken och även fått kännas vid, att hälsan inte står henne helt bi. Ändå skall de inte få leva tillsammans! De tu som vigt all sin tid tillsammans, som varit fullständigt oskiljaktiga får inte längre somna tillsammans om kvällarna, inte ha dagarna tillsammans, fortsätta att dela sina liv tillsammans "tills döden skiljer dem åt".
Gällivare församling borde därför omgående ändra sin falskeliga bröllopsritual i kyrkan. Det borde rätteligen numera heta "tills Gällivare kommun skiljer er åt" och den där ramsan om att "det Gud sammanfogat skall människan inte åtskiljas", den kan de slopa helt. Den gäller inte längre. Trots att vårt lands religion är just kristendomen. Det har man fastställt i lag. Det är det som står i lagbokens försättsblad!
Nej, Gällivare kommun de bestämmer att Gunborg skall gå omkring där i sitt och Albins hus på Birkarlagatan i Gällivare, medan Albin bor på annat ställe, där kommunen behagar placera honom. Nu skall det bära av upp till Gunillahem i Malmberget för Albin! Varför inte lika gärna en placering i världens ände?
Gunborg och Albin, de har bott tillsammans hela sina vuxna liv i Gällivare, i mycket mer än 60 år. Mer än de flesta av oss som läser detta är i år räknat!
Vad jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun?
Exakt samma vidriga öde!
Det kan de dessvärre inte få. Därför att de har aldrig någonsin levt på det sättet, som Gunborg och Albin har gjort tillsammans!
Spontant trillar ett Bibelord ner i mitt medvetande:
"Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de gör".
Men i det här fallet blir min bön, som den ateist jag är:
"Förlåt dem icke, ty, de veta mycket väl vad de gör!"
Ja, jag vet Gunborg kommer att bli förtvivlad om hon får veta, att jag skrivit det. Hon som tror att man till varje pris skall bära omsorg om människor, precis som hon själv alltid gjort.
Just nu är jag så arg, så förtvivlad, så himla ledsen, att jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun, dit pepparn växer!
Men det vore en alltför timid önskan!
Jessie
SvaraRaderaVari ligger skillnaden mellan de gnälliga "malmbergsmaffian" och Gunborg och Albin? I båda fallen är det någon annan som tagit sig rätten över några människors privatliv.
Du kanske själv skulle kunna fixa den där namninsamlingslistan för Gunborg och Albin, jag bor inte i Gällivare kommun. Du går helt enkelt in på Länk
och lägger upp ett konto, lägger ut listor på lämpliga ställen. Meddela mig via denna blogg. Resten löser sig.
Sedan kan du studsa in på kommunalkontoret med listorna och hälsa att de har missbedömt Gunborgs hälsostatus, ta med artikeln det räcker där står hennes hälsostatus, men inte rätt ålder.
Sedan skall du se att det finns boende för dem också på Enen och båda slipper flytta från Gve där de bott hela sina vuxna liv!
Anmäl >Gun (2009-09-17 11:50:33)
Fixa en namnlista att skriva på om makarnas öde..tror den blivit full ganska fort.. skriver hellre på en sån lista än en som gynnar gnälliga malmbergsmaffian..
Anmäl >Jessie (2009-09-17 06:38:56)