lördag 28 augusti 2010

Folkvettsetikettexperten Magdalena Ribbing

- den 28 augusti 2010, kl 16:20

förstora
hon hade nog haft ett och annat att säga om mig. Mer än vanligt är det väl bäst att tillägga, innan det kommer ett inlägg i bloggen om att där slog jag huvudet på spiken!

Därför att snörvla och ideligen nysa det går verkligen inte an, enligt Magdalena Ribbings etikettsregler. Hur allvarligt det här är, det måste var och en förstå, eftersom hon t.o.m. har egen spalt i DN.

Men snörvlandet och nysandet är oundvikligt. Även om jag ideligen snyter mig och sprayar näsan full i Rennäsans koksaltlösning, känns det varje gång som om jag precis snutit ut hela hjärnan. Det bubblar i öronen och så sänker sig mörkret tillfälligt för ögonen och det känns som om världen upphör en microsekund. I nästa stund upprepar sig proceduren. I det oändliga känns det som.

Det får att tänka på min yngste son, då 4 år, som undrade vart tankhålet för snuvan fanns och vem det var som tyckte att det var så himla roligt att hålla på med sånt. Kunde det inte begripas att det inte var så roligt för den som blivit fulltankad.

Ja, vår kropp är en otroligt konstig makapär, tänker jag och känner hur håret känns som en våt ulluva, som är omöjlig att ta sig ur, medan jag funderar hur hög feber jag kan ha. Men ligga och ha tråkigt? Nej, det går verkligen inte an.

Det dröjer inte många sekunder innan mitt snuvfyllda huvud innehåller en massa roliga bildminnen. (Eller är det rent av så att minnena finns i hela kroppen.) Bl.a. den där mannen i en reklamfilm för någon nässpray, eller något ditåt. I vart fall hade han snutit sig så mycket, att man bara kunde ana sig till hur hans fingrar rörde sig på ett tangentbord och glasrummet som han satt i var fyllt med pappersnäsdukar upp i brösthöjd på honom. Normalt så stänger min hjärna av när den möter reklam, men det finns ett par som tilltalar mig, dock går reklamvärdet förlorat eftersom jag aldrig fäster mig vid vad det är reklam för.

En par andra sagolika minnesbilder är de foton, där jag lyckats fånga min dotter, då 10 år. Hon hade en vansinnig rinnsnuva och hade ledsnat på den droppande näsan, som irriterade henne i sängläsandet. Därför hade hon petat in två rejäla papperstussar i vardera näsborren. Papperstussarna hängde väl ut ca 10 cm, där hon satt uppallad på en kuddhög. Fotona är betalbara helt enkelt. Men pluggar jag in de bilderna i min blogg, är jag nog med största sannolikhet rökt, även om hon normalt är lugnet självt.

I alla fall bäst att inte väcka den björn som sover, eller sover gör hon inte. Hon håller på att plocka fram det som skall ner i resväskan. Det blir väldig tidig avfärd imorgon med morgonflyget. Hon skall läsa en kurs på universitetet i Innsbruck, som ett led i den Master med EU-anpassning, som hon tänkt sig att läsa in. Det kommer nog att bli så där tomt och tyst, igen, när hon gett sig av. Men så är livets gång, barn är bara ett högst tillfälligt lån, som vi inte äger och jag är glad så länge hon ännu bor hemma.

Men folkvettsetikettexperten Magdalena Ribbing, får mig att fundera vidare över både ett och annat. Hur gör alla de här fina etikettsriktiga personerna. Vad händer med deras snuva, nysningar och snörvlingar som är oundvikliga, dvs. om man inte vill häkta fast en droppkopp under näsan för "fritt fall". Men det alternativet går säkert också bort i etikettsvärlden. Bara en sådan sak som vad händer dem egentligen, när de går för att "pudra näsan". Kan det verkligen vara samma sak, som inträffar för oss andra, som inte är född med silverskeden i ena handen.

Hur går det till egentligen i etikettsvärlden?

Jag har hört talas om att "fina flickor" sticker bara upp ett finger i luften och så är hela saken avklarad. Eftersom jag nu inte tillhör kategorin "fina flickor" lämnar jag det därhän och tänker, att det borde väl var ett fall för "intresseklubben" att anteckna. Nu kastar sig säkert signaturerna "Malmbergaren" eller "Runar" över tangentbordet och tycker att det är imponerande, att det går att skriva så mkt. obegripligt.

Det finns bara en given kontring på sådana kommentarer:

- Ja, det är rätt imponerande hur det går att läsa så mkt obegripligt.

Min snuva är dock inte obegriplig. Men det förlåter man så gärna, för vad är väl livet utan en 2-årings snoriga avskedsblötpussar?

När äldste sonen ringde igårkväll och jag lade fram min teori om vart ifrån min plötsliga snuva hade kommit, suckade han djupt och en smula uppgivet och sa att nästa vecka kommer personalen tillbaka på jobbet, som har småungar på dagis. De små liven är vandrande bakteriehärdar som ynglar av sig. Precis när man tror, att man har klarat sig undan, då är man slagen ner i sängbotten.

Jag tänkte att det är nog det som kallas för gudomlig rättvisa och att det nog är därför jag inte är religiös.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar