- den 25 januari 2009, kl 11:16
tänkte jag åter på när vi på hemväg och stannade vid Skrea Strand, stegade in på "Laxbutiken" och åt en smarrig middag i restaurangen. Innan vi passerade ut genom dörrarna för att köra hemåt, köpte vi i vanlig ordning med oss lite godsaker från fiskdisken. I torsdags fick det bli: soyamarinerad lax, thailax, inlagd lax, laxbullar, laxsnittar och lite laxterrin. Mer kunde vi inte köpa på oss.
Här har man tagit vara på möjligheterna till en laxindustri i vattendragen och just nu bygger man ut och har numera även ett samarbete med övriga företagare, som slagit sig på kött, glass & ostmarknaden.
I Mellannorrland finns också fiskföretag som siktat in sig på ädelfisk. Företaget är under expandering och exporterar en hel del. Där har bl.a. Fiskeriverket i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet haft ett lyckosamt projekt med röding, som verkligen vore något för Gällivare kommuns vattendrag. Den nya varianten av röding, har visat sig vara ett jätteklipp för alla sjöar och vattendrag som varit illa ute. Som jag ser det är det i stort sett tom ruta, när det gäller fiskeföretag och andra kringliggande verksamheter i Gällivare kommun.
Egentligen är det helt obegripligt med tanke på att det verkligen finns förutsättningar där om någonstans. Gifttunnorna i Sandviken har väl sanerats för bra länge sedan, eller? Sikträsk finns, Abborrtjärn m.fl. ställen likaså. Bara man håller sig ifrån sjöarna, som ligger i närheten av tungmetallutsläppen från Aitik och LKAB-gruvan, är det väl helt ok, eftersom en hel del har förbindelse under marknivå och som man inte direkt tänker på.
Jag har funderat mycket på fiskodlingen i Malmberget. Varför upphörde den, har jag många gånger frågat mig de sista åren. På den tiden fanns både "rostbäcken" och "slaskbäcken" helt synlig, dvs. det var före hela Bäckenområdet fylldes ut av massorna från det som skrapades av från Malmberget. Inte sällan hittade vi fisk i slaskbäcken, fisk som sluppit ut från fiskodlingen.
Tidigare under dagen när jag hade kommit med färjan från Danmark, hade jag suttit i aktern på aktern och sett hur mindre fiskebåtar och helt vanliga båtar låg och guppade glatt i sundet. Här är fisk verkligen en del av vardagen. Själv är jag flitig kund i Feskekôrka, eftersom det är lite si och så med inplanteringen i sjöarna runtomkring. Men havsfisket är det något helt annat med! Jag föredrar vattnets läckerheter framför kött. Det som kan få mig att rikta blickarna mot kött är renskav, suovas, struts eller vildsvin och ibland fårkött.
När det gäller fisk, kött och odlingar, finns en stor och hälsosam marknad. Dylika verksamheterna skulle verkligen kunna ge Gällivares kommunala matbodar ett tillskott, liksom en blomstrande export. Sanning att säga förstår jag inte att det inte satsas på bred front inom kommunen. Det finns dessutom så otroligt många kunniga personer inom just fiske däruppe. Hur mycket mark som helst, som mer eller mindre ligger i träda både inom Gällivare tätort och i byarna runtomkring! De ligger där och bara växer igen! Det är som om förlamningen fortfarande sitter i sedan jordbruken lades ned, ett efter ett, på statens initiativ.
Det är förvånansvärt tunnsått med produkter däruppifrån. Det enda som "konsumeras" i vårt hushåll och som det finns tillgång ifrån Gällivare kommun, är saltlösningsnäsdroppar från Renässans och Muddus hjortron.
Svårbegripligt med tanke på att här får man boka och ställa sig i turordning på fårkött från Orust, där fåren går och betar på öarna. Bara här runtomkring i krokarna finns en massa lokala köttproducenter etc. VAD gör man i Gällivare kommun? Inte môcke vad jag vet och känner till, eller pågår det smygverksamheter, som jag inte lyckats nosa reda på?
Ibland undrar jag om politiker och kommuninnevånare i Gällivare kommun är medvetna om vilket sug det finns efter riktiga råvaror ute i hela Europa, inte bara i Sverige. Bl.a. mandelpotatis odlad däruppe, går bara inte att få tag i här nere, där lerjordarna är förhärskande! Redan efter ett par timmar den kokats luktar den gammal fotsvett! Jag kommer ihåg potatisen som odlades däruppe, den kunde man ha färdigkokt med skal på nästan hur länge som helst och kunde skala ner den i omeletter, eller någon form av restmiddagar.
Det finns en ny giv ute i samhället idag och den visar mot samma trend: Maten är på väg att bli en klassfråga i allra högsta grad. Men skall man vara med på den "resan" måste man köpa biljett medan tid är! Tiden är nu. Det finns EU-bidrag, glesbygdsbidrag etc. dessutom.
Betvivlar man den sanningshalten jag här serverar, är det bara att ta sig en tur till någon av Saluhallarna i Fjollträsk, Göteborg eller Malmö för att förvissa sig om vad som är i görningen. I saluhallen säljs 4 veckors välhängt kött för nästan 500: -/kilo och 8 veckors hängt kött för det dubbla. Fårkött där djuren betat under optimala förhållanden, där får man ställa sig på väntelista etc.
Närproducerat har ett allt större marknadsvärde och redan går större delen av produktionen på export till hutlösa priser. I måndags var jag i Hallsberg på besök och från dessa krokar har jag fått inspiration från Karinstorps olika produkter, BBQ-såser, tomatsåser med olika kryddningar etc. Det går att göra många olika smaksättningar på alla produkter, inte bara fisk och kött.
Hemma i vår trädgård på Barongatan i Malmberget hade vi när jag växte upp, två stora potatisland. Vi odlade också lite andra grönsaker, som hamnade rakt på mattallriken, förutom allt som syltades, saftades, lades in och torkades i vårluften. Själv hade jag som mycket liten flicka, ett jordgubbsland, som min moster Alice hjälpte mig att fixa jordgubbsplantor till och varje år försökte jag ständigt införa nya grödor och se hur de kunde utveckla sig.
När jag blev äldre fick Hilding Ollikainen vara min inspiratör på odlingsfronten, inte bara på "ordfronten". Hilding lät inte några odlingszoner hindra honom från allsköns grödor! Han visste att de ljusa sommarnätterna och sunda odlingsmetoder, var hemligheten. Dvs. han grävde ner all blast och löv i de upphöjda odlingsbäddarna, när skörden var över, till nästa vår hade de blivit till fin jord och grödorna växte så det knakade hemma hos honom i Koskullskulle.
Hildings stora kunnande som jag under alla dessa år hade tillgång till, har nu bytts ut till alla som finns här nere. Här är det främst alla utländska, kreativa inspiratörer på odlingsfronten, som jag får nya idéer från. Det är något helt otroligt så mycket de kan åstadkomma ifrån en liten jordplätt. De har ett helt annat synsätt än "lata" svenskar har, som helst ställer sig i snabbköpskön och skaffar sig motionen på gym istället! Jag får så mycket tips av dem vad man gör med bönor och nya upptäckter i grönsaksväg, som ständigt ramlar på från världens alla hörn och som går alldeles utmärkt att odla även här och säkerligen i Gällivare kommun.
Nu är onekligen nya tider och det finns tillgång till ekologiska fröer och antroposofisk såkalender, som betyder säker FRAMGÅNG och resultat, man behöver inte ens själv lägga pannan i veck, det är bara att läsa innantill, när det är dags att så, skörda osv. När man väl landat den första skörden har man dessutom fröer själv och behöver inte ens köpa in fler! Det hela kan knappast bli bättre eller enklare. Här finns massor av odlingslotter, kolonilotter osv. som utnyttjas till max fastän vi tillhör Göteborgs stad.
Själv har vi förmånen att äga en liten trädgård av ett "påslakans" storlek med norrlandsmått mätt. Det är mycket som kommer rakt in på tallrikarna därifrån och frysen är sprängfylld under vinterhalvåret och inläggningarna står travade på varandra. Det blir så mycket att det inte finns några chanser i hela världen att vi själva kan sätta i oss allt.
Inte sällan går mina tankar till kontrasterna dvs. Gällivare kommun. Finns överhuvudtaget torgmarknad, eller i affärerna, produkter som är lokalt odlade, producerade? Jag hittade inga dylika sist jag var där och botaniserade runt. Här är det ett normalinslag och suget är stort! Dessutom står fiskbilarna i stort sett i varje stadsdel, t.o.m. ut i småbyarna runtomkring, kommer de en gång i veckan. Det finns självplockningsställen etc. Det sjuder verkligen av matglädje och ett helt annat synsätt på maten, de ekologiska affärerna och kvartersbagerierna med surdegsbröd etc. blir bara fler och fler och man anammar åter de gamla metoderna som är väl beprövade.
Det växter ständigt upp nya växthus, där man odlar alltifrån svindyra chilivarianter (det kan man göra själv!), bikupor, liksom olika kryddor som går direkt ut till butikerna i form av färska kryddor, man tar tillvara spillvärme etc. Ta bara en sådan produkt som "Pyramidbröd", svindyrt och bakas med gamla metoder. Hur många gamla fina metoder finns i knutarna däruppe? En hel del skulle jag vilja påstå. Den lokala kokboken tror jag fullt och fast på, med en utvecklingssida. Det är nästintill helgerån att låta somt gå i graven och inte bevaras till nästa generation.
Fotot är taget på det allra sista som togs in innan frosten från vår egen trädgård. Här samsas t.o.m. grödor i blomlanden. Det blir faktiskt vackra inslag. En finurlig kryddträdgård är också konstruerad, förutom alla bär och fruktträd. Med täckta grönsakslådor går det att hålla igång saker och ting hela vintern och åter står hela trädgården inför en ny förvandling för att utnyttja den maximalt och det får bli anpassat till mitt handikapp, dvs. i rätt höjd, vilket också innebär en värmevinst och därmed tidigare sådd och även längre skördetid!
Det är de finurliga utlänningarna, som bidragit med sitt kunnande i mix med Hildings gamla tankebanor och min egen filosofi och att jag vill veta vad mina nära och kära stoppar i sig. Dottern har gratis á franco kunnat lägga till trädgårdsdesign och växtkännedom på sin meritlista. "Tvångsutbildad" kallar hon det för, men inser naturligtvis att det kommit med helt "gratis" och medvetenheten om hälsan och maten är därmed också ett givet inslag.
Jag tänker på den norrländska sommaren, där det växer så det knakar och alla outnyttjade möjligheter på landsbygden och i alla sjöar, som bara finns där! En bra framförhållning i Gällivare kommun skulle göra stor skillnad. Gruvorna i all ära men det finns en helt annan marknad, som ännu är tämligen outnyttjad, som bara ligger där och väntar på att bli tagen i bruk! Gamla kunskaper lär det fortfarande finnas tillgång till och om det nu inte skulle finnas det, går det mesta att läsa sig till och söka reda på.
Jag hoppas att jag lyckats inspirera och väcka några tankar hos någon iaf. Ut och fixa nya land i trädgården, ni som har tillgång till det, ni andra se till att ni får odlingslotter. Ni får bra motion, näringsriktig mat som bara kostar mödan, odlarglädje, pedagogiskt riktigt liv för barnen. Det finns en fördel med odlingar man slipper klippa en massa onödigt gräs och man kan också odla så att man slipper rensa ogräs! Ni som har tillgång till stora eller små arealer, inse möjligheterna!
Man blir klok av att äta fisk, sägs det....
Här har man tagit vara på möjligheterna till en laxindustri i vattendragen och just nu bygger man ut och har numera även ett samarbete med övriga företagare, som slagit sig på kött, glass & ostmarknaden.
I Mellannorrland finns också fiskföretag som siktat in sig på ädelfisk. Företaget är under expandering och exporterar en hel del. Där har bl.a. Fiskeriverket i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet haft ett lyckosamt projekt med röding, som verkligen vore något för Gällivare kommuns vattendrag. Den nya varianten av röding, har visat sig vara ett jätteklipp för alla sjöar och vattendrag som varit illa ute. Som jag ser det är det i stort sett tom ruta, när det gäller fiskeföretag och andra kringliggande verksamheter i Gällivare kommun.
Egentligen är det helt obegripligt med tanke på att det verkligen finns förutsättningar där om någonstans. Gifttunnorna i Sandviken har väl sanerats för bra länge sedan, eller? Sikträsk finns, Abborrtjärn m.fl. ställen likaså. Bara man håller sig ifrån sjöarna, som ligger i närheten av tungmetallutsläppen från Aitik och LKAB-gruvan, är det väl helt ok, eftersom en hel del har förbindelse under marknivå och som man inte direkt tänker på.
Jag har funderat mycket på fiskodlingen i Malmberget. Varför upphörde den, har jag många gånger frågat mig de sista åren. På den tiden fanns både "rostbäcken" och "slaskbäcken" helt synlig, dvs. det var före hela Bäckenområdet fylldes ut av massorna från det som skrapades av från Malmberget. Inte sällan hittade vi fisk i slaskbäcken, fisk som sluppit ut från fiskodlingen.
Tidigare under dagen när jag hade kommit med färjan från Danmark, hade jag suttit i aktern på aktern och sett hur mindre fiskebåtar och helt vanliga båtar låg och guppade glatt i sundet. Här är fisk verkligen en del av vardagen. Själv är jag flitig kund i Feskekôrka, eftersom det är lite si och så med inplanteringen i sjöarna runtomkring. Men havsfisket är det något helt annat med! Jag föredrar vattnets läckerheter framför kött. Det som kan få mig att rikta blickarna mot kött är renskav, suovas, struts eller vildsvin och ibland fårkött.
När det gäller fisk, kött och odlingar, finns en stor och hälsosam marknad. Dylika verksamheterna skulle verkligen kunna ge Gällivares kommunala matbodar ett tillskott, liksom en blomstrande export. Sanning att säga förstår jag inte att det inte satsas på bred front inom kommunen. Det finns dessutom så otroligt många kunniga personer inom just fiske däruppe. Hur mycket mark som helst, som mer eller mindre ligger i träda både inom Gällivare tätort och i byarna runtomkring! De ligger där och bara växer igen! Det är som om förlamningen fortfarande sitter i sedan jordbruken lades ned, ett efter ett, på statens initiativ.
Det är förvånansvärt tunnsått med produkter däruppifrån. Det enda som "konsumeras" i vårt hushåll och som det finns tillgång ifrån Gällivare kommun, är saltlösningsnäsdroppar från Renässans och Muddus hjortron.
Svårbegripligt med tanke på att här får man boka och ställa sig i turordning på fårkött från Orust, där fåren går och betar på öarna. Bara här runtomkring i krokarna finns en massa lokala köttproducenter etc. VAD gör man i Gällivare kommun? Inte môcke vad jag vet och känner till, eller pågår det smygverksamheter, som jag inte lyckats nosa reda på?
Ibland undrar jag om politiker och kommuninnevånare i Gällivare kommun är medvetna om vilket sug det finns efter riktiga råvaror ute i hela Europa, inte bara i Sverige. Bl.a. mandelpotatis odlad däruppe, går bara inte att få tag i här nere, där lerjordarna är förhärskande! Redan efter ett par timmar den kokats luktar den gammal fotsvett! Jag kommer ihåg potatisen som odlades däruppe, den kunde man ha färdigkokt med skal på nästan hur länge som helst och kunde skala ner den i omeletter, eller någon form av restmiddagar.
Det finns en ny giv ute i samhället idag och den visar mot samma trend: Maten är på väg att bli en klassfråga i allra högsta grad. Men skall man vara med på den "resan" måste man köpa biljett medan tid är! Tiden är nu. Det finns EU-bidrag, glesbygdsbidrag etc. dessutom.
Betvivlar man den sanningshalten jag här serverar, är det bara att ta sig en tur till någon av Saluhallarna i Fjollträsk, Göteborg eller Malmö för att förvissa sig om vad som är i görningen. I saluhallen säljs 4 veckors välhängt kött för nästan 500: -/kilo och 8 veckors hängt kött för det dubbla. Fårkött där djuren betat under optimala förhållanden, där får man ställa sig på väntelista etc.
Närproducerat har ett allt större marknadsvärde och redan går större delen av produktionen på export till hutlösa priser. I måndags var jag i Hallsberg på besök och från dessa krokar har jag fått inspiration från Karinstorps olika produkter, BBQ-såser, tomatsåser med olika kryddningar etc. Det går att göra många olika smaksättningar på alla produkter, inte bara fisk och kött.
Hemma i vår trädgård på Barongatan i Malmberget hade vi när jag växte upp, två stora potatisland. Vi odlade också lite andra grönsaker, som hamnade rakt på mattallriken, förutom allt som syltades, saftades, lades in och torkades i vårluften. Själv hade jag som mycket liten flicka, ett jordgubbsland, som min moster Alice hjälpte mig att fixa jordgubbsplantor till och varje år försökte jag ständigt införa nya grödor och se hur de kunde utveckla sig.
När jag blev äldre fick Hilding Ollikainen vara min inspiratör på odlingsfronten, inte bara på "ordfronten". Hilding lät inte några odlingszoner hindra honom från allsköns grödor! Han visste att de ljusa sommarnätterna och sunda odlingsmetoder, var hemligheten. Dvs. han grävde ner all blast och löv i de upphöjda odlingsbäddarna, när skörden var över, till nästa vår hade de blivit till fin jord och grödorna växte så det knakade hemma hos honom i Koskullskulle.
Hildings stora kunnande som jag under alla dessa år hade tillgång till, har nu bytts ut till alla som finns här nere. Här är det främst alla utländska, kreativa inspiratörer på odlingsfronten, som jag får nya idéer från. Det är något helt otroligt så mycket de kan åstadkomma ifrån en liten jordplätt. De har ett helt annat synsätt än "lata" svenskar har, som helst ställer sig i snabbköpskön och skaffar sig motionen på gym istället! Jag får så mycket tips av dem vad man gör med bönor och nya upptäckter i grönsaksväg, som ständigt ramlar på från världens alla hörn och som går alldeles utmärkt att odla även här och säkerligen i Gällivare kommun.
Nu är onekligen nya tider och det finns tillgång till ekologiska fröer och antroposofisk såkalender, som betyder säker FRAMGÅNG och resultat, man behöver inte ens själv lägga pannan i veck, det är bara att läsa innantill, när det är dags att så, skörda osv. När man väl landat den första skörden har man dessutom fröer själv och behöver inte ens köpa in fler! Det hela kan knappast bli bättre eller enklare. Här finns massor av odlingslotter, kolonilotter osv. som utnyttjas till max fastän vi tillhör Göteborgs stad.
Själv har vi förmånen att äga en liten trädgård av ett "påslakans" storlek med norrlandsmått mätt. Det är mycket som kommer rakt in på tallrikarna därifrån och frysen är sprängfylld under vinterhalvåret och inläggningarna står travade på varandra. Det blir så mycket att det inte finns några chanser i hela världen att vi själva kan sätta i oss allt.
Inte sällan går mina tankar till kontrasterna dvs. Gällivare kommun. Finns överhuvudtaget torgmarknad, eller i affärerna, produkter som är lokalt odlade, producerade? Jag hittade inga dylika sist jag var där och botaniserade runt. Här är det ett normalinslag och suget är stort! Dessutom står fiskbilarna i stort sett i varje stadsdel, t.o.m. ut i småbyarna runtomkring, kommer de en gång i veckan. Det finns självplockningsställen etc. Det sjuder verkligen av matglädje och ett helt annat synsätt på maten, de ekologiska affärerna och kvartersbagerierna med surdegsbröd etc. blir bara fler och fler och man anammar åter de gamla metoderna som är väl beprövade.
Det växter ständigt upp nya växthus, där man odlar alltifrån svindyra chilivarianter (det kan man göra själv!), bikupor, liksom olika kryddor som går direkt ut till butikerna i form av färska kryddor, man tar tillvara spillvärme etc. Ta bara en sådan produkt som "Pyramidbröd", svindyrt och bakas med gamla metoder. Hur många gamla fina metoder finns i knutarna däruppe? En hel del skulle jag vilja påstå. Den lokala kokboken tror jag fullt och fast på, med en utvecklingssida. Det är nästintill helgerån att låta somt gå i graven och inte bevaras till nästa generation.
Fotot är taget på det allra sista som togs in innan frosten från vår egen trädgård. Här samsas t.o.m. grödor i blomlanden. Det blir faktiskt vackra inslag. En finurlig kryddträdgård är också konstruerad, förutom alla bär och fruktträd. Med täckta grönsakslådor går det att hålla igång saker och ting hela vintern och åter står hela trädgården inför en ny förvandling för att utnyttja den maximalt och det får bli anpassat till mitt handikapp, dvs. i rätt höjd, vilket också innebär en värmevinst och därmed tidigare sådd och även längre skördetid!
Det är de finurliga utlänningarna, som bidragit med sitt kunnande i mix med Hildings gamla tankebanor och min egen filosofi och att jag vill veta vad mina nära och kära stoppar i sig. Dottern har gratis á franco kunnat lägga till trädgårdsdesign och växtkännedom på sin meritlista. "Tvångsutbildad" kallar hon det för, men inser naturligtvis att det kommit med helt "gratis" och medvetenheten om hälsan och maten är därmed också ett givet inslag.
Jag tänker på den norrländska sommaren, där det växer så det knakar och alla outnyttjade möjligheter på landsbygden och i alla sjöar, som bara finns där! En bra framförhållning i Gällivare kommun skulle göra stor skillnad. Gruvorna i all ära men det finns en helt annan marknad, som ännu är tämligen outnyttjad, som bara ligger där och väntar på att bli tagen i bruk! Gamla kunskaper lär det fortfarande finnas tillgång till och om det nu inte skulle finnas det, går det mesta att läsa sig till och söka reda på.
Jag hoppas att jag lyckats inspirera och väcka några tankar hos någon iaf. Ut och fixa nya land i trädgården, ni som har tillgång till det, ni andra se till att ni får odlingslotter. Ni får bra motion, näringsriktig mat som bara kostar mödan, odlarglädje, pedagogiskt riktigt liv för barnen. Det finns en fördel med odlingar man slipper klippa en massa onödigt gräs och man kan också odla så att man slipper rensa ogräs! Ni som har tillgång till stora eller små arealer, inse möjligheterna!
Man blir klok av att äta fisk, sägs det....
När staten lade ner alla småjordbruk inträffade handlingsförlamningen bland norrländska befolkningen.
SvaraRadera